Alice b.

Alice b är en härlig filur som för ett par veckor sedan släppte sin debutplatta med samma namn. Jag råkade snubbla över det häromdagen och har sedan dess varit helt frälst.

Hon har verkligen något visst den här tjejen, kanske svårt att tro att döma av det stilrena skivomslaget. Jag kan heller inte riktigt förstå varför jag tycker hon är så bra, hon lirar ju svensk pop ackompanjerat med släpig göteborska. Precis som Håkan Hellström och den mannen har jag inte så mycket till övers för. Men Alice b gör det på riktigt på något vis, utan sjömanskostym till exempel. Hon har helt skoningslöst krafsat ner sitt 22-åriga liv i 11 låtar och hon har liksom reat ut sin själ, eller snarare gett den till oss helt gratis, bara spytt ut alla sina känslor till bäst behövande.

Debutplattan börjar med riviga "Vi har ingenstans att ta vägen". Den är en av de bättre spåren på plattan och bjuder på underbart stark sång och snygg text. Redan här har man förstått att den här Alice nog kan det här med musik och lyrik.

Ett annat starkt spår är den lite lugnare "Kullaviks hamn", en sång om att finna lyckan i storstaden.

"Jag var ingen som vann, för alltid en förlorare i Kullaviks hamn. men alla skulle få se mig lämna allt där bakom mig, när jag drog till Göteborg om igen.... Den här staden blev min bästa vän."

Hon gillar onekligen sin kompis Göteborg. Det finns referenser lite här och där plattan igenom, spårvagn hit och spårvagn dit.

Alice b imponerar stort med sin debut. Det var länge sedan jag fullständigt knockades av en platta på det här viset. Jag tror hon är på god väg att ställa till med något riktigt stort i musiksverige.

Bäst: "Vi har ingenstans att ta vägen", "Alla mina drömmar", "Någonting?, Nej" Kullaviks hamn", "Akta, lekande barn"

Betyg: Full pott! 5 (av 5).