Better Day, som den nya plattan heter, är en riktig glädjespridare. Musiken är som hennes senaste plattor här under 2000-talet, glada och otvugna. Men till skillnad från dem är Better Day inte bara trallvänlig blahamusik a lá Dolly, utan faktiskt riktigt bra.
Öppningsnumret In The Meantime sätter ribban direkt. Här hörs en sprallig Dolly ackompanjerad med en massa högljudda instrument. 1.20 in i låten börjar hon dessutom pratsjunga vilket jag tycker är en underskattad konstform.
Dolly har ju alltid haft en kristallklar röst men jag tycker baskemej att hennes röst låter snäppet klarare än vanligt. Fortsätter hon så här kommer min gamle far snart inte längre höra hennes ljusaste toner. Tydligen hör han inte exempelvis syrsor för det ligger utanför hans hörselförmåga tonmässigt (upptäckde detta fenomen i helgen). Helt oväsentlig information kanske för er som trodde ni läste en seriös musikrecension.
Nåväl.
Jag gillar egentligen det mesta på detta nya Dollyalbum. Men jag saknar de lite sorgligare låtarna som ju hon är en mästare på. Jag säger bara Little Sparrow från 2001. Det var ett album med lite smärta i. Det eftersöker jag på Better Day.
Somebody's Missing You är dock en rätt så sorglig visa. Fin är den också men texten är på en intellektuell nivå av en 3-åring ungefär.
"The days go slowly by
When I'm away from you
I long to see your smile
And feel the warmth of you"
Ära vare gud i höjden detta har jag gjort i slöjden.
Skämt åsido. Dolly Parton är en fantastisk låtskrivare och musiker. Better Day är ett klart lyft från hennes övriga, förvisso bra men slentrianmässiga, plattor från 2000-talet.
Bästa spåren: In The Meantime, Just Leaving, Somebodys Missing You, Together You And I, Country Is As Country Does, Let Love Grow.
Betyg: 4 (av 5)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar