P!nk

I brist på inspiration från countryvärlden just nu tänkte jag skriva några rader om popfenomenet P!nk. Jag tycker verkligen hon har något visst den här tjejen, snygg, vältränad (inte benig och dan som de flesta andra poppinglor) och så har hon ju fräsigaste frisyren i Amerika. Dessutom sjunger hon ju som en hel karl.

Det som ligger henne lite i fatet är väl att hon kallar sig själv för P!nk. Med ett utropstecken också för att riktigt tönta till det. Men förutom det tycker jag hon är en av vår tids största popikoner. Och hon har faktiskt raddat upp hits i flera år nu utan att få något vettigt erkännande från kritikerkåren.

Bästa P!nklåtarna enligt Kerstin (kanske i inbördes ordning):

1. "Dear Mr. President"
2. "Glitter In The Air" (som levereras i den kanske magiskaste liveshowen någonsin)



3. "Crystal Ball"
4. "Family Portrait"
5. "Who Knew"
6. "Nobody Knows"
7. "Please Don't Leave Me"
8. "Sober"
9. "Just Give Me A Reason"
10. "Try"

På Spotify finns alla låtar så det är bara att gå loss.

The Lumineers - "Ho Hey"

Ibland springer man på en låt som är jättebra trots att alla andra också tycker att den är jättebra. Det händer alltså att den breda massan har lika bra smak som jag, men det är ytterst sällsynt.

"Ho Hey" är nog en sån låt. Och eftersom jag upptäckte den sist av alla så är det väl jag som ska sitta med lång näsa och skämmas.

 

 

Uppdatering

En får be om ursäkt för dåligt bloggande men jag har inget vettigt att komma med för stunden. Lite skivrecensioner är på gång och sen stundar ju en Lucinda Williams-konsert den 17:e maj som ni kommer få veta allt om.

Fram tills dess får ni avnjuta min nya cykeltröja. Tajt som ett ålaskinn men vansinnigt vacker. Visst?

Om ni vill följa mig på Instagram så heter jag negerberra. No questions asked!

Cat Power till Way Out West!

Tjejen som släppte förra åres nästbästa platta kommer till Göteborg den 10 augusti! Det är ju då det är Way Out West och biljetterna är bokade sedan länge så klart. Det här var ju riktigt glädjande nyheter för en catfantast som jag själv.

Övriga startfältet till festivalen känns lite småsegt hittills. Men Alabama Shakes, Bat For Lashes, The Knife, Neil Young And Crazy Horse och Of Monsters And Men är ju ganska intressanta namn ändå. Och jag utgår från att det kommer säljas öl så det kommer ju garanterat bli trevligt ändå.

Läs mer om festivalen här.

Lori McKenna - Massachusetts

Countryveteranen Lori McKenna har släppt en sjätte platta. Jag tycker den verkar lite småmysig men har egentligen bara lyssnat ordentligt på första låten som heter "Salt", och den är ju jättefin.

Så här trivsamt har Lori och co haft under inspelningen av plattan.

Steve Martin & Edie Brickell - Love Has Come for You

Idag har varit en sån dag som man lika gärna kunnat vara utan, stressigt och dant på jobbet och så två pingisbollar till halsmandlar i halsen (var annars?). Men så kommer man hem, lägger sig i horisantalläge på soffan med en folköl i näven och upptäcker att Steve Martin, skådisen som också är en baddare på banjoplock, har släppt en ny platta. Lyckan är total och den pissiga jobbdagen är som bortblåst. Tänk vad lite bira och banjo kan göra för den lilla människan.

Steve Martins banjokvaliteter upptäckte jag genom hans fina The Crow: New Songs For The 5-string Banjo från 2009. Två år senare kom Rare Bird Alert som också är riktigt vass banjounderhållning.

På Love Has Come For You sällskapas han i studion av sångerskan Edie Brickell och hennes vackra stämma är som klippt och skuren för att ligga över en smattrig banjoslinga. Jag har bara hunnit igenom albumet ett par turer men kan redan nu konstatera att det här är ett av årets absolut hetaste skivsläpp.

Favoritlåtar hittills är "When You Get To Asheville", "Love Has Come For You", "Siamese Cat" och "Shawnee". Men allt låter verkligen galet bra.

Plattan finns så klart på spotify.

Kacey Musgraves - Same Trailer Different Park

Det är inte lätt att sticka ut i dagens moderna country. Grabbarna ser alla likadana ut, cowboyhatt och illasitande jeans, halvdan musik med lite för mycket elgitarrer för att egentligen vara countryusik. På tjejfronten är det nästan ännu svårare att urskilja vem som är vem, det är egentlgen bara Miranda Lambert och Taylor Swift som verkligen funnit en egen identitet inom den snåriga kommersiella countrypopen.

Men så fann jag häromdagen 24-åriga Kacey Musgraves "debutplatta" (hon har tidigare släpp tre plattor på eget bolag) och jag blev fullständigt knockad. Det är vacker melodiös simpel countrypop. Och det kom som en stor chock för mig, som tidigare inte varit något jättefan av just den genren, att det kunde låta så bra.

Det hela inleder med magsika "Silver Lining", en liten trudelutt i mollachord, och ett ganska töntigt budskap, men det förlåter man lätt för Kacey sjunger så fint och refrängen är så härligt svängig. Hon har en himla mysig röst som är helt befriad från de här ljusa, gälla tonerna som många av hennes kollegor envsas med att sjunga.

"Merry Go 'Round" var första singeln från plattan och är absolut en kompetent låt. En banjoslinga (Kerstins favoritinstrument!) går genom hela låten och melodin tickar på i ett ganska odramatiskt tempo. Det är också från den här låten som titeln till plattan återfinns.

Andra kanonlåtar på plattan är "My House", "Blowin' Smoke", "I Miss You" och "Follow Your Arrow" men allt är ju bra herregud.

Same Trailer Different Park är det bästa jag hört i kommersiell countryväg på väldigt länge.

Betyg: klockren 5:a (av 5)

Melina Borglowe live på Kafé de Luxe

Igår snubblade jag än en gång in på haket som vi stammisar kallar för deluxe. Jag var då ovetandes om att en liten lokalkändis vid namn Melina Borglowe skulle upp på scenen och förgylla min afton. Med en gitarr som enda sällskap bjöd hon på bland det bästa jag nånsin hört på den scenen och då har jag ändå varit där när Babian, Fibes Oh Fibes, Daniel Lemma, The Liptones, Alice B med flera lirat just där.

Borglowe sjunger nån slags svår pop med en mycket sällsynt rosslig stämma, hade jag varit på jobb hade jag ordinerat lite vätskedrivande. Men nu var jag ju utstämplad från fredagskneg sedan någon halvtimme tillbaka så jag kunde glatt njuta av den härliga ungdomliga popmusiken istället, tydligen är hon bara 15 år (kan man ens vara så liten!!!).

Snart landar hon nog ett skivkontrakt men tills dess kan ni lyssna på henne på hennes youtube-kanal. Jag har fått för mig att det här är hennes bästa låt.

Daniel Romano - "I'm Not Crying Over You"

Daniel Romano, den härlige countrygrabben från Kanada, har haft en ny platta ute ett bra tag nu. Det verkar dock helt jädra omöjligt att få ta i den. Man kan väl beställa hem en platta från utlandet men jag äger ju inte ens någon skivspelare så det känns ju lite döfött och något omodernt dessutom.

Idag sprang jag på ett av spåren på nya plattan och oj så bra! Och vilken fin kavaj sen.



Ni kan lyssna på Romanos två tidigare plattor på spotify.

Spotifylista: april

En liten lista med musik som förgyllt min vardag på sistone. Tack Hanna för tipset om Darius Ruckers cover på moderna klassikern "Wagon Wheel".

Länk till listan här.

Shooter Jennings - The Other Life

33-åriga countryrockaren släppte förra året en efterlängtad countryplatta. Innan dess hade han haft ett par grisiga år där han mest lirat gapig rock.

Nu är han åter aktuell med en ny countryskiva, "The Other Life" Det hela inleder med den obskyra "Flying Saucer Song" som mest är en massa oljud. Men sen blir det bättre. "A Hard Lesson To Learn" är en rockig countrydänga med bra driv, likaså "The White Trash Song" som följer.

Men bäst blir det ändå när Shooter taggar ner lite och lirar lugna låtar. "Wild & Lonesome" är en duett med Patty Griffin och är en av plattans absoluta höjdpunkter. "The Other Life", "The Outsider" och "The Gunslinger" är tre andra lugna favoriter.

Tyvärr har Shooter en förmåga att ösa på med elgitarrer och distade mickar och annat störigt på sina plattor. "The Other Life" är inget undantag, han gillar väl det här lite ruffiga soundet helt enkelt (av någon märklig anledning). Jag kan bara inte hjälpa att tänka att en akustisk skiva från Shooter hade blivit lite av ett mästerverk.

Hur som helst, betyget blir 3,5 (av 5).

Crying Day Care Choir live på Kafé de Luxe

Hippa folkpopgruppen Crying Day Care Choir lirade igår på smålands hetaste (och kanske minsta) scen. Jag och ett gäng lösa vänner var givetvis på plats. Men först hinkade vi i oss öl och vin och annat gott  i stora lass!

Det resulterade i att vi drällde in lite sent till konserten. Personligen störde det inte mig så mycket eftersom jag aldrig tidigare hört talas om det här bandet med det väldigt svåra namnet som ju är helt omöjligt att komma ihåg med alla bokstäver som nästan ser likadana ut.

Ett par låtar in i konserten kunde jag ändå konstatera att detta var ju otippat underhållande! Scenshowen var relativt obefintlig så den fina musiken tilläts ta plats istället. Grabbarna och tjejen stod mest rakt upp och ner och plinkade på sina små söta instrument, Det var dragspel, liten gitarr i vattenmelondesign, "blåskeyboard" och klockor och det hela skapade ett härligt sound. Frontsångaren hade också fint krut i stämbanden.

Bästa låten var nog "July", den hade jag förlyssnat lite på efter påträngningar från Frida som senaste dagarna varit lätt besatt av gruppen. "Bumblebee" var också mycket bra.

Kvällen fortsatte sedan med lite spring i lokalerna och avslutades i sedvanlig ordning med två cheeseburgare på mackedonkan.

Crying Day Care Choir finns på spotify. Och på webben på myspace och facebook med mera. Ni får googla på dem.

Goats yelling like humans

Idag åt jag finmiddag hemma hos min kära vän Emma. Vi festade på kassler, potatismos och gröna ärtor. Sedan tittade vi på Halv åtta hos mig. Värden för dagen bjussade på get vilket fick oss att fundera på hur getter egentligen låter. Tydligen förjävligt, se bara.

Cat Power - "Manhattan"

Den mest nedtonade låten från kattens fantastiska platta Sun från i fjol. Om ni har missat den får ni verkligen ställa er i skamvrån en stund.

Håkan Dahlby - rumba

Varje år så tänker jag att jag ska våga vägra Let's Dance men det funkar ju i sisådär ett avsnitt sen trillar man dit. Det är ju galet underhållande!

Igår var Håkan klart bäst. Vilken känsla!

Fågellåtar

Jag snubblade över en spotifylista häromdagen. Det var den pretentiösa musikredaktionen/websidan/tv-programmet PSL på svt.se som hade lagt upp en påsklista med tema fåglar som de lite förnöjt kallar Världens bästa låtar om fåglar. Jag har lyssnat på den och är inte lika övertygad om att det är världens bästa. Men jag gillar ju fåglar och musik så jag gjorde en egen (betydligt bättre) fågellista.

Här hittar ni den!

Glad påsk!

Pistol Annies - "Hush Hush"

Denna långfredag bjussar jag på Pistol Annies senaste låt. Nya plattan Annie Up kommer senare i vår, sjunde maj för att vara exakt.

Lindi Ortega - "Murder Of Crows"

Denna skärtorsdag bjussar jag på det rivigaste spåret från Lindi Ortegas senaste platta. Oj vad det svänger!

Mot alla odds

Ikväll på ettan drar säsong två av det fantastiska programmet Mot alla odds igång. Förra året följde jag programmet likt en besatt. I år ska de deltagande traska runt i Nicaragua istället för Afrika. Jag tror det blir alla tiders!

Alltså Mot alla odds ikväll kl. 20.00 på ettan. Titta då!

Tyvärr är det inte storviltsjägaren Natasha som leder expeditionen i sydamerika. Jag tycker annars hon var klippt och skuren för jobbet som lekledare.



Ashley Monroe - Like A Rose

26-åriga Ashley Monroe känner vi kanske bäst som en av de skönsjungande tjejerna i trion Pistol Annies som hon bildar med Angaleena Presley och countrygiganten Miranda Lambert. Men hon har också ett soloalbum från 2008 i bagaget så helt grön är hon inte på egna ben.

Musikstilen på Like A Rose är klassisk country. Här trängs vackra gitarrslingor med fioler och baktakt. Det låter befriande omodernt. Albumet skulle lika gärna kunna komma från 1953 (en fin årgång by the way).

Jag gillar särskilt titelspåret som är en av plattans mest nedtonade låtar men som ändå griper tag i en mest. På andra sidan spektrumet finner man "You Ain't Dolly" som är en skojig duett med Blake Selton. "Monroe Suede" är det också bra drag i. En annan personlig favorit är "You Got Me" som tar sig för varje lyssning, det är en stilla visa som går helt i moll.

Det finns faktiskt en hel del bra låtar på det här albumet med sina blott nio spår och hon har lyckats få till en perfekt blandning av lugna och snabba låtar. Sedan har hon ju en röst av änglalik karaktär också som väcker liv i även de lite sömnigare spåren.

Betyg: 4 (av 5).