I ärlighetens namn hade jag aldrig hört talas om den här mannen förrän han dök upp i det underbara radioprogrammet country i P4. Och det programmet hade jag heller aldrig hört talas om förrä
n min kära moder tipsade mig om det, jag har noll koll med andra ord om det nu var någon därute som trodde något annat. Nog om mig. Nu ska det handla om något så paradoxalt som fantastisk gubbrock. Det är svårt att sätta ord på vad det är som är så magiskt med Time Stands Still men tiden står baskemej stilla när man lyssnar på dessa 11 låtar. Allting hänger liksom ihop på något sätt och det är verkligen kvalitet rakt igenom, inte en enda låt känns det minsta överflödig. Självklart har jag ändå några favoriter som jag tycker har något litet extra guldskimmer över sig och det är don't call me stranger, surprise, surprise, Dylanklassikern it takes a lot to laugh, it takes a train to cry och I told you so.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar