Kerstin VM-bloggar! Mexiko - Sverige 0-3

Förutsättningarna inför matchen mot Mexiko var enkla. Vinst och Sverige är vidare. För en gångs skull tror jag de lätt efterblivna idrottsmännen som utgör svenska fotbollslandslaget förstod uppgiften: In med bollen i mål!

Det var flera heta målchanser redan i första halvlek. Med lite tur hade det därför i halvtid kunnat stå 3-0. Men det dröjde till 50:e minuten innan Augustinsson (av alla människor) sparkade in bollen i mål. Tolv minuter senare föll Berg som en benskör senior i straffområdet, för kanske hundrade gången i hans karriär, och domaren blåste för straff. Grankvist smackade enkelt in bollen i krysset. Ytterligare tolv minuter senare och Sverige punkterade matchen i och med Alvarez olycklige självmål. Det hela kändes okaraktäristiskt enkelt. Matchen slutar 3-0 och Sverige är vidare i VM, peice of cake!

Men nästan ännu mer glädjande var att tyskarna rykte ut efter en chockartad förlust mot Sydkorea som på Panamaiskt vis firade deras bragd, trots att de ju redan före match var ute ur leken.

Alltså gick både Sverige och motståndarna Mexiko vidare till åttondelsfinal. Slutet gott allting gott. Låt oss bara hoppas att Janne Andersson kommit ur sin psykos tills tisdagens kamp. Såg ni hans minspel och kroppsspråk på bänken? Det tillhörde inte en man i kemisk balans.

The son of Augustin!

Kerstin VM-bloggar! Tyskland - Sverige 2-1

Redan före kvällens batalj var jag trött på Janne och hans mannar. Det har varit ett evigt tjat om akuta bukar och stukade fötter. Vem har egentligen bett om den informationen?

Vid avspark satt jag likt förbaskat med hög puls och patologiskt blodtryck och hejade på de blågula pojkarna. Till dagen klädda i blå tröja och gula shorts vilket var elegant. Synd bara att de råkat beställa tre nummer för stort till samtliga spelare. Toivonen kunde ju slagit upp ett tvåmannatält med sina enorma shorts. 

Tyskland började klart bäst. Efter tio minuter stod det 122-6 i passningar till Tyskland enligt fifas beräkningar. Man kunde ana en överkörning i stil med Brasilianska kollapsen 2014, men som en skänk från ovan lyckades Sverige hålla tätt och i en kontring i 32:e minuten lobbade Toivonen in bollen bakom Neuer som skrek ut ”Scheibe!” så elegant som bara en tysk kan.

I andra halvlek kom direkt ett mål i baken. 1-1 stod sig sedan länge, länge. Tyskland var det klart bästa laget matchen igenom men Sverige hade ett par kontringar som absolut kunde genererat mål. Men det är svårt att göra mål när man som Marcus Berg har fullt upp med att gnälla på domaren efter varje bolltapp.

Min personliga favorit Jimmy Durmaz kom in i slutet av matchen men hade ingen bra dag. I absolut sista minuten hade han ner en tysk och resten är så att säga historia.

2-1 till Tyskland och sällan har jag sett så trumpna spelare efter en fotbollsmatch. Visst är det snöpligt att stupa på mållinjen men intervjuerna efter match blev nästan tragikomiska. Grankvist, Toivonen och Berg hade en intern uppgörelse om vem som tog förlusten hårdast. Janne Andersson tappade fullständigt huvudet för någon i det tyska lägret gick in på det svenska området efter match. Herregud alltså, svenska herrlandslaget har onekligen något patetiskt över sig. Men det verkar bara vara vi på Kerstin’s Country Music Blog som gjort det spanet. Matchen borde väl med någon slags rättvisa egentligen slutat med 3-4 mål i favör till det överlägsna Tyskland.

Nej nu tar vi och slänger in matchstället i 110 grader och hoppas på lite tajtare kläder och passningsspel mot Mexiko.

Käre gud ge mig en bättre attityd och matschställ i rätt storlek.

Jeffrey Martin - One Go Around

*Varning för musikrelaterat inlägg*

Låt inte det urfula omslaget lura er, Jeffrey Martins senaste platta är bra mycket bättre än det plufsiga uttrycket vittnar om. Jag vet inte riktigt vem han är men efter lite slött googlande har jag i alla fall förstått att han hållit på i cirka tio år och även har en lärarexamen.

One Go Around bjuder på lågmäld country med mycket gitarrplock och en röst av den ädlaste kalibern. Det är fullständigt magiskt stundtals utan att jag ens förstår varför. Hans musik är liksom löjligt enkel. Men har man det så har man. Till skillnad från exempelvis Lionel Messi.

Bästa spår: ”Long Gone Now”

Betyg: 4 (av 5)

Årets VM-låtar

På allmän begäran kommer här en Kerstin’s Country Music Blog-patenterad guide till årets VM-låtar.

Gyllene Tider med Linnéa Henriksson - ”Bäst när det gäller”
Man hade hoppats på något riktigt härligt här. För en gångs skull gick det ärofyllda uppdraget att göra den officiella svenska VM-låten inte till artister som slutade med blöja i fjol. Men ack så dåligt det blev likväl. Per Gessle och hans mannar visar sig i motsats till låttiteln vara sämst när det gäller.

Betyg: 1 boll (av 5)

De Vet Du - ”Vi Sjunger”
De Vet Du börjar sin dänga med ett klassiskt gitarrkomp. Redan svänger det enormt mycket mer än på föregående låt. Låten travar sedan vidare med alla knep i boken. Lasse Grankvist-citat, oj-oj- ojande i kör och barnsligt simpel refräng skapar trots allt en helt okej VM-stämning.

Betyg: 3 bollar

Samir & Viktor - ”Put Your Hands Up För Sverige”
Man måste ju imponeras av de gode Samir och Viktor. De tar verkligen varje tillfälle i akt att dra in lite extra kosing. Och varför inte när de uppenbart har talang för att skapa frejdiga soundtracks till valfria sammanhang. Jag älskar det balkaninspirerande dragspelet (det är väl ett dragspel?) och videon är en riktigt vacker ögonblicksbild av vårt stolta land som bygger på mångfald och foppatofflor.

Betyg: 4 bollar

Pidde P feat. landslagsbarnen - ”Vi ska skicka våra grymma pappor till Moskva”
Landslagsbarnen sjunger gulligt men Pidde P (vem det nu är?) bjuder inte upp till dans med sin vidriga skånska.

Betyg: 2 bollar

Markoolio - ”Ge Oss Mål”
Må hända att jag drabbats av något cerebralt men jag tycker detta är riktigt bra. Framförallt sätter Markoolio huvudet på spiken i sin analys av det svenska landslaget; ”Dom har fina frisyrer och rakade ben, men fixa målen herr förbundskapten”. Kanske är det Markoolio som ska ta över laget när Andersson tackar för sig.

Betyg: 4 bollar

Som grädde på moset ska ni också få länken till min VM-spotifylista. Där finner ni några av ovan nämnda låtar och personliga favoriter från förr som osar sport. Klicka här du!

Alla älskar VM!

Kerstin VM-bloggar! Sverige - Sydkorea 1-0

Så var det äntligen dags för Sverige att inta världsmästerskapet i herrfotboll. Tyvärr gav min chef blanka fanken i det och satte mig på dagvakt. Jag såg således bara små bitar av matchen. Men kanske var lika bra det eftersom det var karaktäristiskt målsnålt.

Jag lyckades dock se straffsituationen som gav Sverige segern. Men det var inte några vackra scener. Trots tre ”experter” i studion så missade alla att påpeka Victor Claessons vidriga filmande. Jag har aldrig sett någon rulla så många varv på en gräsmatta förut. Det var säkert en helt korrekt dömd straff eftersom den nya videotekniken är svår att blunda för. Men huvuddomaren tyckte säkert som jag att Claesson betedde sig som en diva och ville helt enkelt inte premiera det. Men det satte VAR-gänget stopp för. Jag är stark motståndare till dessa videodomare.

Straffen sedan satte kaptenen Granqvist utan större problem. Matchen slutar 1-0, men kunde ju med blott ett annat domslut stannat på mållöst. Det är en hårfin gräns mellan fiasko och succé i denna lustiga sport.

Succé.

Kerstin VM-bloggar! Tyskland - Mexiko 0-1

VM har varit i gång ett par dagar men på grund av kvällsarbete i veckan och personalfest igår har jag missat det mesta. Idag kunde jag dock i lugn och ro se bataljen mellan de regerande världsmästarna Tyskland och Mexiko.

Hanna Marklund och hennes dialekt har inte varit någon bloggfavorit men i kontrast till den träliga TV4-studion var det rent ljuvligt när hon och Lasse Granqvist tog över. Jag förstår inte hur man kan sätta Hasse Backe och nån skäggig tränare i en VM-studio. Det måste finnas några mer underhållande att ta till. Det finns röda pandor på Kolmården till exempel.

Nu till match. Och vilken match sen! Mexiko överraskade oss alla med en hejdlös offensiv. Första halvlek var rena hawaiifotbollen. De små mexikanerna var faktiskt strået vassare vilket de också rättvist fick betalt för i 35:e minuten när Lozano sparkade in bollen i mål. Tyskarna var istället upptagna med att gnälla på domaren. Kroos var så missnöjd med ett domslut att han ställde sig två millimeter från domaren och bröstade upp sig. Det är den typen av beteende som gör att jag i stor grad äcklas av manlig toppidrott. Vad är det för beteende? Kroos är en 28-årig man, normalbegåvad så vitt jag vet (jag har inte tillgång till hans journal). I vilket annat sammanhang skulle man kunna bete sig så barnsligt? Rött kort till Kroos från Kerstin’s country Music Blog.

Andra halvlek var något mer sansad men i allra högsta grad underhållande. Mexiko höll stången mot ett Tyskland som för första gången sedan Jesus gick i sandalerna förlorade en öppningsmatch i ett mästerskap. Slutresultatet blev 0-1 och det var faktiskt helt rätt.

Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot Sveriges möte mot de ettriga mexikanerna. Men först ska ”lätta” Sydkorea avhandlas vilket kan bli en rejäl kallsup med tanke på att Sverige glömt bort hur man gör mål.

¡ Viva Mexico !

Caitlin Canty - Motel Bouquet

Caitlin Cantys senaste platta har legat ute ett tag. Sedan 30 mars faktiskt, men först nu har jag tagit notis. Och det var sannerligen i grevens tid. För Motel Bouquet är kanske det vackraste den här sommaren har att bjuda på (om man bortser från utsikten över de 222 bergstopparna från Vardenpanoramat).

Cantys lena röstar tassar över väl valda instrument. Det är fioler, plockinstrument, pedal steel gitarrer och trummor med kvastar (istället för trumpinnar). Det hela är så perfekt avvägt. Varje minut av varje låt är en gåva för den kräsne countrykonnässören.

Bästa spår: ”Take Me For A Ride”, ”River Alone”, ”Motel”, ”Who”

Betyg: 4 (av 5)

Vivian Leva - Time Is Everything

Det verkar som den skandinaviska torkan även drabbat countrybranchen. Det har varit mege torrt på musikfronten. Men med ljus och lykta har jag sökt och tillslut fann jag Vivian Levas debutplatta Time Is Everything.

Leva sjunger med den gnälligaste av stämmor, ibland så det riktigt stör. Men för det mesta sitter hennes melankoliska röst som handen i handsken bland de traditionella Appalachernainspirerade countryvisorna.

Låt oss också slå fast att hon har det fräsigaste namnet som någonsin prytt ett skivomslag.

Bästa spår: ”Time Is Everything”, ”Cold Mountains”

Länge leve Leva!

Kerstin vänskapsmatchbloggar! Sverige - Danmark 0-0

Med mindre än två veckor kvar till VM var det igår dags för obligatoriskt genrep. Poängen med dessa möten går förbi mig helt. Det är ju bara en ökad risk att få sina korsband kapade precis före mästerskapet.

Igår lyckades dock alla spelare ta sig helskinnade genom mötet. Emil Krafth (vem det nu är?) gjorde dock sitt bästa att oskadliggöra en dansk med en synnerligen elegant tackling med baken. Kanske hade han också cyklat Jendemsfjellet runt och tränat upp sin gluteus maximus region.

Matchen var en något avslagen historia. Som det ofta blir när 22 spelare glömmer bort själva ideén med sporten. Mål för i helvete! Jag tycker det ska införas böter på samtliga spelare i matcher som slutar mållösa.

Isaac Kiese Thelin hade klart hetaste målchansen men lyckades med konststycket att inför öppen ridå dundra bollen ner i marken så den studsade över ribban. Det är inte okej ens i en träningslandskamp.

Bäst på planen var Jimmy Durmaz.

Nu återstår bara en sista batalj mot Peru på lördag och sedan börjar stora VM-äventyret 2018. Ni kan hoppa upp och sätta er på att jag kommer plåga er med milslånga matchrapporter på Sveriges lustigaste countryblogg.

Krafthfullt.