Ukerapport - The Molde edition

Jag har åter intagit grannlandet i väst. De toppiga fjällen och den lite saftigare lönen var två skäl. Men alla som satt en fot på den norska arbetsmarknaden vet också att det finns något synnerligen uppfriskande i deras mañana mañana-attityd. Arbetsdagen börjar med kafferast och sen bara lunkar man sig igenom resten av passet (fotnot: normännen själva lever i illusionen att de har det rysligt stressigt).

Molde sjukehus är slitet och omodernt, som saxat ur ett litet U-land. Ändå fungerar det som ett välsmort maskineri. Förmodlingen för att det sett exakt likadant ut sedan dagen det byggdes. Till exempel har ännu inte den portabla telefonen nått hit, och det är underbart! Att slippa ha en tickande bomb i fickan är kanske vad som hade räddat vården hemma i Sverige.

Efter fem dagar i tjänst hade jag idag min första lediga dag. Jag traskade upp till Moldemarka som är ett riktigt mysfjäll. Breda stigar och öppna landskap. Här kan man nog inte förolyckas hur klena löparknän man än besitter.

Imorn blir det jobb igen i dagarna tre och sen ledig helg. På återseende nästa ukerapport och givetvis i de countryrelaterade inläggen för de saliga själar som läser bloggen av ett genuint musikintresse. Bless your hearts!

Lilla sjukhuset på prärien.