Sophie Zelmani live i Linnéparken

Efter en grå och blöt morgon klarnade det plötsligt upp över vår lilla stad. Alldeles lagom till Kafé De Luxe filial Trädgård de Luxe slog upp portarna. Som jag älskar det stället. Sprid min aska där när jag dör!

Trädgårdens ljuvliga ölsejdlar till trots så fick det bli en kort visit, Sophie Zelmani med band lurade i bushen.

Sophie Zelmani har verkat inom den svenska popperiferin sedan tidernas begynnelse. Alla har hört hennes namn men ingen vet vem hon är. Hon är själva definitionen av svår artist. Ändå är det med svåra artister-mått mätt en relativt uppsluppen stämning på den lilla sovjetinspirerade betongscenen i Linnéparken. Hon öppnar i alla fall käften och pratar mellan låtarna. Om än med dramatisk stämma och lustiga konstpauser. mellan. varje. ord.

Rent musikaliskt är det ett gäng fullblodsproffs som den väl tilltagna publiken får se. Zelmani med sin dova, speciella röst ihop med snajdigt gitarrspel och tajt kompande i största allmänhet är en fröjd för örat men verkligen i segaste laget. Stundtals var det mer spännande att titta på den stora kontrabasen än någon av bandmedlemmarna. Kanske var de bara trötta, de hade visst spelat ihop i 20 år och om man bläddrar igenom Zelmanis repertoar så upptäcker man att hon skrivit sinnessjukt mycket låtar genom åren.

Trött eller ej, det finns ingen som helst ursäkt att ha på sig beiga chinos på en scen basisten!

Zelmanis musik hade gjorts sig bättre i lätt berusat tillstånd på en rökig sylta i New Orleans strax efter midnatt. Men det hade väl det mesta?