Kerstin VM-kvalbloggar! Bulgarien - Sverige 3-2

Efter en sommar fylld av europeisk damfotboll var det dags för herrarna att snöra på sig landslagsdressen. VM-kval och Bulgarien väntade på en enorm arena i Sofia och ett evighetslångt uppsnack. "Experterna" var rörande överens om att Sverige skulle vinna lätt. Herregud har de aldrig sett en fotbollsmatch förut? Fotbollsmatcher vinns inte lätt. Bollen är rund, den ska in i ett litet nät där det står en målvakt i vägen. Vad som helst kan ske!

Men det var länge oklart om det över huvud taget skulle bli någon match. Janne Andersson hade drabbats av magsjuka och utan förbundskapten skulle väl ingen av de elva spelarna veta vad de skulle hitta på med den läderklädda kulan på den stora gräsmattan. Men så väcktes hoppet sent igår kväll, Jane Björk rapporterar direkt från spelarhotellet att Janne nu mår bättre och bett om något att äta.  Mediabevakningen kring detta har slagit alla rekord i idioti. Jag, och säkert många med mig, vill inte veta någonting om någon annans tarmstatus.

Nu till match. Det började illa för svensk del. Redan i tolfte minuten nickade Bulgarien in 1-0 och kort därefter brände Forsberg en straff. Den uppmärksamme (undertecknad) kunde dock se att målvakten klafsade ut framför sin mållinje långt innan straffen slogs.

Resten av halvleken bjuder på hafsig fotboll men också massa mål. Sverige nätar två gånger om men tyvärr också Bulgarerna. 2-2 vid halvtid.

I andra halvlek var det något bättre bett i svenskarna. Forsberg var så när att revanschera straffmissen genom två vassa frisparkar och ett skott utifrån. Men nära skjuter ingen hare, istället gick Bulgarien och spikade igen kistan med en tredje pinne i 79:e minuten.

På söndag väntar Vitryssland. En enkel match!

Så här ska det se ut!

Taylor Swift - "Look What You Made Me Do"

Taylor Swifts nya låt är som oliver. Man måste äta jättemånga innan man inte längre tycker det är skitäckligt. "Look At What You Made Me Do" kräver ett par lyssningar, och kanske också att man är ett oanständigt stort Taylor Swift-fan. Check!

Kayla Luky - Back to Dirt

Kayla Luky är kanadensaren som alldeles för länge flugit under radaren. Häromdagen upptäckte jag henne och hennes senaste verk Back To Dirt och nu är jag kanske södra Sveriges största/enda fan.

Back To Dirt släpptes i januari i år och är en underbar liten platta. Jag snubblade först över bitterljuva "Bottom of a Bottle" och insåg direkt att den här Luky har något visst. Det visade sig sedan att hela albumet var proppat med bra låtar.

Stilen är country kort och gott. Så som country ska låta.

Övriga spår att njuta lite extra av är "Back To Dirt", "Living With Your Ghost" och "Pour Me A Strong One".

Jag älskar att upptäcka "ny" musik på det här viset! God bless Spotify!

Snyggt skivomslag också!

Courtney Marie Andrews live på Malmöfestivalen

Malmöfestivalen nådde igår vägs ände efter en veckas festligheter, och man hade sparat det bästa till sist. La crème de la crème inom countryn gästade nämligen Gustavscenen.

Courtney Marie Andrews är 26-åringen som i början av året lanserade sitt mästerverk Honest Life. Alla vi som begåvats med extraordinär musiksmak är i princip redan på det klara med att det är årets platta trots att vi har flera månader kvar av 2017.

I ett småduggigt Malmö äntrade hon scenen ihop med sitt manhaftiga band. Någon mer dam hade väl inte stört? Courtney Marie Andrews är dock kvinna nog att fylla en scen själv om hon så skulle vilja. För det är något i hennes aura som gränsar åt det heliga. Ändå är hon jordnära, som en riktigt trevlig tågvärd på Öresundstågen eller dylikt. Det är en märklig men uppfriskande kombination. I kontrast till gaphalsen Linnéa Henriksson och den mycket svåra Frida Hyvönen som lirade före och efter på den stora scenen var detta som en liten tårtbit av himmelriket.

Musikaliskt är Andrews som redan förkunnat ett geni. Hon sjunger minst lika starkt live som i studio och håller sig föredömligt kortrandig i mellansnacken. Efter en timmes pärlband av glimrande country tackar hon för sig. Underbart är kort.

Instagram @barabaraberra

Lillie Mae - Forever and Then Some

Lillie Mae är countryns Inika McPherson. Hon spelar i en helt egen division av cool.

Forever and Then Some är hennes debutplatta och det är en riktigt inspirerande sådan. Med en fiol i näven sedan hon var sju är det uppenbart att hon kan musik. Albumet fullständigt blommar över i lustiga små solon och udda melodislingor. Det hade dock varit ljuvligt att höra henne i en helt avskalad låt. Ibland tenderar hennes starka röst att drunkna i havet av fioler, baktakt, pompa och ståt.

Men Lillie Mae gillar uppenbart sitt extra allt-sound och det gör även jag efter ett par lyssningar. Hör bara på drivet i "To Go Wrong" och försök att inte digga med som en jubelidiot.

Andra starka spår är "Wash Me Clean", "Honest and True" och det ljuvliga titelspåret som är plattans bästa.

Betyg: 4 (av 5)

Cool, coolare, Mae

Sophie Zelmani live i Linnéparken

Efter en grå och blöt morgon klarnade det plötsligt upp över vår lilla stad. Alldeles lagom till Kafé De Luxe filial Trädgård de Luxe slog upp portarna. Som jag älskar det stället. Sprid min aska där när jag dör!

Trädgårdens ljuvliga ölsejdlar till trots så fick det bli en kort visit, Sophie Zelmani med band lurade i bushen.

Sophie Zelmani har verkat inom den svenska popperiferin sedan tidernas begynnelse. Alla har hört hennes namn men ingen vet vem hon är. Hon är själva definitionen av svår artist. Ändå är det med svåra artister-mått mätt en relativt uppsluppen stämning på den lilla sovjetinspirerade betongscenen i Linnéparken. Hon öppnar i alla fall käften och pratar mellan låtarna. Om än med dramatisk stämma och lustiga konstpauser. mellan. varje. ord.

Rent musikaliskt är det ett gäng fullblodsproffs som den väl tilltagna publiken får se. Zelmani med sin dova, speciella röst ihop med snajdigt gitarrspel och tajt kompande i största allmänhet är en fröjd för örat men verkligen i segaste laget. Stundtals var det mer spännande att titta på den stora kontrabasen än någon av bandmedlemmarna. Kanske var de bara trötta, de hade visst spelat ihop i 20 år och om man bläddrar igenom Zelmanis repertoar så upptäcker man att hon skrivit sinnessjukt mycket låtar genom åren.

Trött eller ej, det finns ingen som helst ursäkt att ha på sig beiga chinos på en scen basisten!

Zelmanis musik hade gjorts sig bättre i lätt berusat tillstånd på en rökig sylta i New Orleans strax efter midnatt. Men det hade väl det mesta?

Spotifylista: sommar

Länk här.

Kerstin EM-bloggar! Final: Holland - Danmark 4-2

Gårdagens fotbollsfinal går till historien som en av tidernas bästa. Finalbataljer brukar annars bestå av 22 spelare som är så rädda att göra bort sig att de hellre inte gör någonting alls fram till straffarna i 120:e minuten och då eventuellt blir den stackars sate som skjuter över.

Men! Det visade sig var två smått maniska lag som skulle göra upp. Bara 10 minuter in i matchen stod det 1-1. Smådryga Nadim satte ettan från straffpunkten för Danmark och kort därefter stänkte supertalangen Miedema in kvitteringen. Därefter böljade spelet som om det vore handboll. Martens för Holland satte 2-1 genom att bara skjuta in bollen i mål och fem minuter senare gjorde Harder likadant för Danmark. Till skillnad från svenskarna verkar de förstått att matcher vinns genom att göra fler mål än motståndarlaget.

I början av andra halvlek får Holland en frispark som Spritze bredsidar in i bortre. Vad målvakten höll på med är en gåta. Kanske var hon distraherad av Troelsgaards märkliga klädstil. Vi fattar att du har biceps och lår, det är inte så imponerande när man får betalt för att träna hela dagarna.

Varför?

Danmark har sedan en stark period men får inte till någon kvittering. Istället kliver Miedema fram igen och spikar igen kistan. I mitt tycke turneringens bästa spelare.

Aldrig har väl en nation varit så värda segern. Från öppningsmatchen till final låg laget bara under i 4 minuter. Hatten av.

Ett underhållande EM ör nu över. Damfotbollen har fått sig ett välbehövligt uppsving men som självutnämnd damfotbollsambassadör och legitimerad sjuksköterka skulle jag vilja införa krav på knäortos. Det är ju helt orimligt att varenda match ska skörda ett litet kvinnoknä.

Tack för mig. Nu blir det kanske country på den här countrybloggen!

Miedema och Martens.

Kerstin EM-bloggar! Semifinalerna

Det var ett gäng udda landslag som gjorde upp om finalplatserna. Danmark-Österrike och Holland- England.

Österrike som debuterar i mästerskapssammanhang har gnetat sig fram på stabilt försvar och frejdiga kontringar. Laget är själva definitionen av team work. Danskorna däremot består av ett gäng divor. Anfallarna Harder och Nadim är det gnälligaste jag sett på en fotbollsplan, om man bortser från samtliga herrspelare då.

Hela Danmark var tjurigt och onödigt brutalt i närkamperna, en stackars österrikare fick lämna planen på bår med misstänkt fraktur i foten. Är man så lågbegåvad som fotbollsspelare att man inte förstår att man bryter folks fötter om man med kraft kommer in med dobbarna först?

Danmark vann tillslut kampen efter förlängning och sedan straffar. Sett till målchanser och bollinnehav var de också strået vassare än Österrike.

Efter att sett 120 minuter fotboll var det med ett något dämpat intresse jag såg den andra semifinalen. Här blev det glädjande nog varken förlängning eller straffar. Holland öste in tre baljor och vann rättvist.

Nu hoppas vi gladfotbollen segrar i finalen. Jag tippar 3-1 till Holland!

Samtidigt i herrfotbollen, Neymar köps till PSG för 2,2 miljarder. Fy fan.