Svenskarna valde att varken parkera bussen eller göra mål och det visade sig vara en synnerligen dålig taktik.
Backlinjen hade nu fått tillbaka sin "stjärna" Nilla Fischer som vilat sig i form. Jag har aldrig förstått hennes storhet. Hon springer som en tjej, ursäkta politisk inkorrekthet. Tillsammans med Linda Sembrant (som brukar vara bra) var de ett äckligt labilt mittbackspar. Övriga backlinjen var okej.
Mittfältet så. Här härjar Lisa Dahlqvist runt utan varken mening eller mål, och har så gjort i ett par år. Ut med henne! Likaså Caroline Seger som enbart lever på gamla meriter. Asslani skötte sig helt okej. Men hur sur får man egentligen se ut på en fotbollsplan? Detta är ett genomgående problem för det svenska damlandslaget. Så fort det vankas viktiga matcher så är spelglädjen som bortblåst och då vinner man inte några europamästerskap.
Speciellt inte om man dessutom har ett gäng anfallare som plötsligt glömt bort hur man gör mål. För målchanser bjöds det på. Både Rolfö och Blackstenius får gå hem och öva på att skjuta innanför ramarna men utanför målvakten. Kanske en sak för mycket att hålla reda på för en fotbollsspelare.
Nederländerna var värda segern. Inget snack om saken eftersom de var både glada och lyckades pricka den lilla luckan mellan målvakt och ramverk, två gånger till och med.
Snyggt bortaställ är en klen tröst när man är Sveriges sämsta back. |
Nu fortsätter turneringen med semifinaler på torsdag. Väl mött i eftersnacket på världens lustigaste countryblogg.
Låter som en mycket bra idé med Frida Ö och dig i ledningen. Då kanske det kan bli fotboll. I den här matchen har vi väl aldrig någon gång sett så många svenska snedsparkar och felpass. Trodde själv att Fischer, Seger och Schelin satt högerdojan på vänsterfoten och vice versa och längtade till paus så att de skulle kunna skifta till det rätta....men ack nej....
SvaraRaderaJa det var riktigt kass spel från många fötter. Jag väntar med spänning på ett telefonsamtal från fotbollsförbundet!
Radera