Öppet brev till simhallen

Hej simhallen!

Jag vill börja på en positiv not med att tacka för den mycket lärorika simkurs ni ordnade i fjol, jag gick från amatör till proffs på bara ett par veckor. Men det är förresten kanske inte er förtjänst att jag är ett fysiskt vidunder.

Nu till sak. Jag simmar nästan varje vecka, ibland ett par gånger i veckan, och har under tiden noterat brister i verksamheten. Har ni till exempel märkt att det ligger människor och guppar i banorna som om de vore döda? De har alltså noll styrfart. Vore det inte bättre om de låg hemma i sina badkar?

Mitt förslag är att badvakten med en håv plockar upp de simmare som inte kommer någonstans. Ett annat förslag är att man märker ut en så kallad crawl-bana. Jag har sett att man gör så på andra badhus och det verkar vara ett effektivt sätt att sålla bort de individer som är fysiologiskt oförmögna att generera fart i vattnet.

Det vore också underbart om ni kunde låta skolungdomen simma i exempelvis Växjösjön så jag slipper drabbas av deras gälla stämmor i bassängen.

Jag ser fram emot att följa förbättringsarbetet. Tack på förhand.

Med vänlig hälsning simmarguden Viman

Gillian Welch - Boots No. 1: The Official Revival Bootleg

Det är tur för Gillian Welch att jag är ett sådant jättefan av henne. För otyget att släppa sin gamla låtar i orginaldemoversioner och baka ihop en "ny" platta av dem hade jag inte accepterat från någon annan.

Skivan med den enormt krångliga titeln är alltså en samling tjugo år gamla inspelningar som nu släpps i samband med tjugoårsjubileet av Revival. Givetvis uppskattar jag allt den gode Gillian lägger sina helande händer över. Men visst hade det varit väldigt mycket roligare med en ny originalplatta i klass med The Harrow And The Harvest som plötsligt poppade upp år 2011 efter åtta års tystnad.

Det verkar dock som den typen av nysläpp kommer låta vänta på sig, för detta är bara den första delen i en serie av gamla inspelningar. Glädjande nog har det dock sipprat in ett par spår på Boots No. 1 som tidigare aldrig släppts. Till exempel "I Don't Want To Go Downtown" och "Dry Town" som verkligen är alla tiders.

Over and out.

Första advent: Jennifer Nettles - To Celebrate Christmas

Välkomna till Kerstins Country Music Blogs julbonanza. Fyra advents på raken tänkte jag tipsa om en ny och fräsch julskiva. Tillhör ni den majoritet av läsare som inte bryr sig ett smack om de "seriösa" musikinläggen kan ni alltså sluta läsa nu.

För ni andra tappra själar vill jag lägga in ett gott ord för Jennifer Nettles. Hon var länge ena halvan av succéduon Sugarland och nu en skapligt framgångsrik soloartist. Hennes julplattedebut är av klassisk julsnitt. Kanske inte den mest spektakulära julskivan som någonsin släppts men sämre har man ju hört. Finns på Spotify.

Miranda Lambert - The Weight of These Wings

Den okrönte countrydrottningen har äntligen släppt sin hajpade dubbelplatta. Den här okrönte countrybloggardrottningen är så exalterad att hon nästan pinkar på sig.

Miranda Lambert har alltid varit en personlig favorit, det är något i hennes röst som jag verkligen har svårt att värja mig för. När hon nu på en och samma gång släpper 24 rykande färska låtar är det som ni förstår lite av årets musikaliska händelse.

Det är en betydligt mer nedtonad countrystjärna än man är van vid. Förmodligen har uppbrottet med kollegan och exmaken Blake Shelton haft något med saken att göra. Men som vi alla vet så är det ju ur hjärtesorg som de riktigt stora låtarna skapas. Bäst är därför de deppiga spåren som "Vice", "Tin Man" och "Pushin' Time", men jag gillar även de marginellt mer trallvänliga "Tomboy" och "For The Birds".

Sammanfattningsvis ett alldeles strålande album som jag tror man kan uppskatta även om man inte är av arten countrynörd.

Betyg: 4,5 (av 5)

Kacey Musgraves - A Very Kacey Christmas

Kacey Musgraves har på bara några år seglat upp som en av countryns bästa kvinnliga countrymusiker. Liksom många andra framgångsrika musiker före henne (i synnerhet countrymusiker) kunde inte heller hon motstå frestelsen att släppa en julskiva.

Personligen är jag ett stort fan av genren. Det var därför med sprudlande entusiasm jag mottog beskedet att Musgraves planerade släppa en julskiva, redan i oktober dessutom!

Plattan öppnar med übermysiga "Have Yourself A Merry Little Christmas" och man blir snabbt varse om att Musgraves velat göra något annat än en klassisk countryjulskiva. Soundet osar murrigt 60-tal precis som den retroinspirerade skivdesignen hintar om. Till en början var det något av en besvikelse. Jag hade sett fram emot ett modernt countryalbum i samma nutida anda som hennes två senaste succéplattor. Ett par låtar in har man dock vant sig och sedan är det svårt att inte låta sig charmas.

Musgraves hemtrevliga röst är dessutom som gjord för att sprida julstämning. A Very Kacey Christmas är därför egentligen onödigt överarbetad. Man hade nöjt sig med hennes fina röst över ett tiotal klassiska julsånger. Det är ändå himla trevligt att en artist ser julskivan som ett tillfälle att visa upp sitt artisteri och inte bara som en ren julbonus.

Bästa spår: "Have Yourself A Merry Little Christmas", "A Willie Nice Christmas", "What Are You Doing New Year's Eve?"

Betyg: 4 (av 5)

Kerstin VM-kvalbloggar! Frankrike - Sverige 2-1

Ni kanske trodde ni skulle slippa en recension från fredagens fotbollsbatalj på Stade de France. Det gör ni inte. Däremot kan jag glädja er med att veckans idolrecension utgår på grund av bristande intresse från min och framförallt er sida.

Så till matchen. Sverige ställde upp i helgult. En färgskala som är svår att bära upp, speciellt om man som merparten av det svenska laget har patologiskt taniga ben. Men som vanligt görs inga poängavdrag för stillös uppenbarelse så 0-0 vid matchstart.

Sverige öppnade piggt. Det var faktiskt spelmässigt hyfsat jämnt i första halvlek. Andra halvlek började sedan på bästa sätt för svensk del. Forsberg fick på sin livs frispark och lurade alla. Franska målisen var till exempel uppe på läktaren och köpte korv. Glädjen blev dock kortvarig för strax därefter kvitterade Les Bleus. Sju minuter senare var det dags igen då Robin Olsson i svenska kassen sjabblade med bollen som en annan damfotbollsspelare.

Slutresultatet blev 2-1 och det var väl egentligen ett helt rättvist resultat. Trots pigg start från Sverige så var Frankrike sett över 93 minuter det bättre laget.

Fladdrigast shorts vinner. INTE!

Donald Trump for President

I natt svensk tid var det presidentval i USA. Det hade förmodligen alla i världen koll på förutom en ovanligt lågbegåvad individ i Värend vid sjön där vägarna strålar samman. Den idioten trodde valet skulle infinna sig natten till fredag. Döm om hennes förvåning när hon under morgonkaffet, tack vare normalbegåvade kollegor, blir varse om att valet är över och att Donald Trump (!) har vunnit.

Det handlar alltså om undertecknad. Jag missade valet. Vad i helvete är det för fel på mig? Jag som till och med ser mig själv som något av en amerikavän, expert rentav. Men uppenbarligen är jag helt dum i huvudet, kanske blev jag sån av att bo i Texas.

Vad jag också lärde mig av mina vänner i Texas är att amerikaner tror på Jesus, krig och generösa vapenlagar. Öppna gränser, human sjukvård och skatt är inte riktigt deras gebit och då går man helst inte och lägger sin röst på en demokrat även om det är djävulens lilla avkomma med överkamning på andra valsedeln.

Idol 2016: Sjätte fredagsfinalen

Ännu en vecka har seglat förbi och det börjar bli smärtsamt tydligt att Idol är ett huvudintresse hos den här patetiska countrybloggerskan. 

Temat för veckan var hits från förr. När kommer countrytemat undrar jag, och säkert ni med mig.

Kvällen bjöd inte på något magplask direkt men taket lyfte inte heller. Det enda tydliga minnet jag har är Tove Los nakna ben.

Den mycket sympatiske amerikanen Greg fick lämna idolcirkusen. Grattis säger vi till honom! Nästa vecka hoppas jag på lite mer flipp eller flopp. Det här halvbra är svårt att engagera sig i.

CMA Awards 2016

Igår gick CMA-galan av stapeln. Det handlar alltså om Country Music Associations årliga tillställning där priser delas ut i diverse kategorier inom countrymusiken. I år var det dessutom 50-årsjubileum vilket kanske var lite extra festligt.

Det är svårt att avgöra exakt hur festligt det var för det är bara ett litet utbud som finns att tillgå på Youtube. Men jag kan i alla fall informera om vilka som vann i de olika kategorierna. Så hold on to your horses, här kommer en jättelång och ointressant lista.

Entertainer of the year
Garth Brooks

Single of the year
"Die A Happy Man" - Thomas Rhett

Album of the year
Mr. Misunderstood - Eric Church

Song of the year
"Humble and Kind" - Lori McKenna

Female vocalist of the year
Carrie Underwood

Male vocalist of the year
Chris Stapleton

Vocal Group of the year
Little Big Town

Vocal duo of the year
Brothers Osborne

Musical Event of the year
"Different For Girls" - Dierks Bentley feat. Elle King

Musician of the year
Dann Huff - Guitar

Musiv video of the year
"Fire Away" - Chris Stapleton

New artist of the year
Maren Morris

Jag tycker det var glädjande att Lori McKennas fina "Humble and Kind" gick och vann song of the year, det är verkligen en countrylåt med alla rätt. Tim McGraws version av låten var dessutom nominerad till single of the year. Många dumma amerikaner tror säkert att det är han som skrivit låten. Men vi på Kerstins Country Music Blog vet ju bättre.



I övrigt såg väl vinnarlistan ganska exakt ut som den alltid gör förutom att Miranda Lambert för första gången i historien inte vann något pris. Hennes nya platta släpps dock 18 november så snart är hon tillbaka och sopar banan med de andra tjejerna.

Kvällens stora snackis utan konkurrens var Beyoncé som dök upp och rev av något form av medley med The Dixie Chicks. Det var underbart på alla plan.



Vill ni nörda in er på alla nominerade så kan ni avnjuta låtarna på denna spotifylista.