Kvartalsrapport

Nu har det gått en fjärdedel av mitt Norgeäventyr. Jag har så sakteligen kommit in i jobbet, även om det inte är så mycket att komma in i (om man inte pratar om den snäva arbetsbyxan). Jag vet inte riktigt varför de har fraktat hit en kompetent sjuksköterska ända från Sverige för att utföra ett rent vårdbiträdesjobb, men jag tackar och tar emot. Jag åkte ju inte hit för att jobba ihjäl mig.

Ironiskt nog kanske ändå Norge blir mitt livs slutdestination. Att gå på tur här är ju helt livsfarligt, ett litet snedsteg och man kan bid adieu till sitt så kallade liv. Det är ändå någon slags tröst att man möter barnfamiljer, pensionärer, tjockisar och allt möjligt åbäk uppe på fjällen. Har de överlevt borde ju jag, en kvinna i sina bästa år, också göra det. Men vi svenskar är inte gjorda av samma material som norrmän. Jag var uppe på fjället med en kollega i söndags, jag gick på alla fyra som en apa och hon bara tassade upp på två fjäderlätta ben med full värdighet i behåll. Det var som vi inte tillhörde samma art. Förnedringen fullbordades med att jag glömt ta på mig solkräm och således såg ut som en gris sista etappen, och gör fortfarande faktiskt.

I övrigt har jag äntligen fått en cykel. Så nu tar jag mig till jobbet på blott 6 minuter. Jag tar mig också runt här på Lofoten aningen smidigare. I lördags till exempel cyklade jag till Henningsvær, en liten tur på 4 mil tur och retur. Även om jag gillar att cykla runt i Småland så kan inte ens de ljuva vidderna över Billa mäta sig mot skönheten som kustbandet mellan Svolvær och Henningsvær bjöd på. Herregud så vackert alltså.

Själva byn Henningsvær var också mäktig. Tyvärr var jag på plats först runt klockan 15 så fick på blott en timme avnjuta kaffe, glass och diverse butiker. Allt stänger ju klockan 16 i det här bakåtsträvande landet, men även i öde skrud var Henninsvær en fröjd för ögat. Dit får jag åka igen. Då ska jag inte grunda med en utekväll med kollegorna dagen före. Note to self: när en norrman frågar om man vill med ut på ett glas vin så menar hon cirka 5 glas vin, 2 mojito och 3 gin och tonic och ett par öl för utspädning. Till hennes försvar var de sista drinkarna bjuddricka från förfriskade turister och tydligen lever man efter mottot ”gratis är gott” även långt utanför Snålands gränser. Så klart en morsom kväll!

På en helt irrelevant not, vad hade svenska fotbollslandslaget för fula matchtröjor på sig igår? Hoppas verkligen inte de tänkte se ut så i EM. Då har man ju ytterligare anledning att skämmas över att vara svensk.

Nu ska jag ut på tur och träna upp mina klena ben. Sedan ska jag laga val! Eller kval som de efterblivna norrmännen säger.

 Ha det ja!

Utsikt från Fløya över Svolvær.

Carter Sampson - Wilder Side

Den här plattan upptäckte jag strax innan jag begav mig till Norge. Jag misstänkte direkt när jag såg omslaget att jag skulle gilla den, kanske för det påminner om Caleb Caudles succéplatta Carolina Ghost. Det är väl också alltid något speciellt med människor som har förnamn som låter som efternamn?

Carter började sin musikaliska bana redan som 15-åring och har kanske inte gjort något större väsen av sig på de större scenerna men tydligen har hon håvat in diverse priser i obskyra tävlingar som Telluride Troubadour Contest och varit med och grundat festliga ting som Oklahoma City's Rock n' Roll Camp For Girls. Bonniga Oklahoma är hennes hem och bas och kanske är det därför hon trots fyra album släppta inte riktigt nått ut till den breda massan.

Wilder Side är alltså hennes fjärde platta och den är alldeles ljuvlig. Hennes röst ligger som ett gosigt bolltäcke över en orolig själ. Låtarna gungar på i ett behagligt tempo, det är inte särskilt fartfyllt men tråkigt är det aldrig. Jag är svag för böljande "Highway Rider" men allt är verkligen top notch på denna übermysiga countryplatta. Delar förstaplatsen med just Caleb Caudle som årets hittills bästa.

Betyg: 4,5 (av 5)

Tjusigt omslag!

Eurovision Song Contest 2016

Jag kan givetvis inte låta bli, här kommer därför den mycket efterlängtade Eurovisionsresumén!

Trots att man sedan ett par år tillbaka hackat ner tävlingen i diverse delmoment har man bara lyckats få ner finalfältet till 26 nationer. Det krävs superkrafter att klara sig igenom en sådan sittning. Lyckligtvis så är jag lite av en super woman när det kommer till att ligga som ett stycke kadaver på en soffa, får jag dessutom ett par öl och en påse chips så är det egentligen bara en överfylld blåsa som kan få mig att lämna dess trygg famn.

Petra Mede och Måns Zelmerlöw har stått stadigt vid rodret hela veckan och även finalen skötte de med bravur. Douze points till dem!

Så till resten av poängutdelningarna. Jag måste säga att det överlag var mycket hög klass i år. Därför får alla poäng! Några får till och med en liten kommentar från detta bloggorakel, lyckos dem!

12 points
Belgien 🇧🇪
Bulgarien 🇧🇬
Sverige 🇸🇪
Australien 🇦🇺
Kroatien 🇭🇷
Ukraina 🇺🇦

Dessa sex låtar låg en nivå över resterande. Bulgariens schvungiga electropop har jag till och med satt som tillgänglig offline på Spotify så jag kan lyssna på den dag och natt i mitt internetbefriade bohag. Älskar smurfrösten, älskar sångerskans glittriga leende, älskar refrängen. Australiens lilla sångfågel Dami Im bjöd solklart på mäktigaste balladen även om Kroatiens "Lighthouse" poppade upp med en snudd på lika mäktig, den hade jag helt missat i förhandssnacket. Och Frans var ju härligt slapp i sedvanlig ordning, men vad hade hänt med frisyren? Kvinnor med skägg (Conchita Wurst) kan jag acceptera men page på pojkar, där drar jag gränsen!

10 points

Holland 🇳🇱

Israel 🇮🇱

Polen 🇮🇩

Ryssland 🇷🇺

Lettland 🇱🇻

Tolvorna gick nästan bara till kvinnor, frånsett pojken med pagen. Men tiorna kammade karlarna hem med mustiga sångröster. Lettlands Justs Sirmais sjöng skjortan av den fräcka "Heartbeat" till exempel. Rysslands låt var visuellt underbar men låg väl sisådär sju år efter rent musikmässigt? Jag tyckte det var lite BWO över det hela om ni minns den bisarra trion. Polacken med det ärtiga efternamnet Michal Szpak överraskade jag mig själv att tycka mycket om, alternativt var jag bara bländad av det sagolika hårsvallet och ögonen som skar genom tv-ruta och rätt in i märgen på en.

8 points

Serbien 🇷🇸

Frankrike 🇫🇷

Litauen 🇱🇹

Spanien 🇪🇸

Österrike 🇦🇹 

Här var jag kanske onödigt generös, kan egentligen inte riktigt minnas någon av låtarna, men jag har snubblat över Österrikes franska(?) låt efteråt och den svänger rätt bra. Spanien fick mest poäng för den fula 90-talsdansen.

7 points
Armenien

6 points
England 🇬🇧

5 points
Ungern 🇨🇮

4 points
Malta 🇲🇹
Azerbadjan 🇦🇿
Tyskland 🇩🇪

2 points
Italien 🇮🇹

1 point
Tjeckien 🇨🇿
Cypern 🇳🇵
Georgien 🇬🇪

And there we have them! Tänkte ni på att Måns och Petra sa så hela tiden? Är det ens språkligt korrekt? Låter väldigt svengelskt i mina världsvana öron. Tack för mig!

Förresten ska man kanske nämna några ord om vinnaren, Jamala från The Ukraine. Värdig vinnare även om budskapet tydligen var "politiskt". Herregud finns väl ingen vettig människa som tittar på Eurovision och lyssnar på texterna. Det skulle vara som att försöka kommunicera med en dement norrman.

Min vinnare, Poli Genova, Bulgarien.

Inför Eurovision

Trots att jag bokstavligt talat bosatt mig på världens ände har jag inte missat att det är Eurovisionstider. Igår spikades vilka som ska vidare till lördagens final. Jag har inte följt dramat nitiskt så som jag brukar men ändå snappat upp en del från diverse inför-program och ett par minuter här och där från tisdagens och gårdagens semifinal.

Här är mina favoriter:

Ukraina 🇺🇦
Jamala - "1944"
Kan inte riktigt formulera varför jag gillar den här låten så mycket, men det är något visst med Jamalas sorgsna stämma. Och när den dessutom ackompanjeras med något slags exotiskt blåsinstrument är det schlager på hög nivå.

Belgien 🇧🇪
Laura Tessoni - "What's The Pressure"
Låten är okej men Lauras silverdress och spexiga dansrörelser är den stora behållningen.

Bulgarien 🇧🇬
Poli Genova - "If Love Was A Crime"
Älskar refrängen mer än livet självt. Tyvärr haltar verserna lite men den där snärtiga refrängen alltså, bra på riktigt!

Sverige 🇸🇪
Frans - "If I Were Sorry"
Jag tror inte Europa kommer förstå storheten i den här låten men i min bok är det Sveriges bästa bidrag på år och dar, ljusår bättre än Måns plåga från i fjol.

Australien 🇦🇺
Dami Im - "Sound of Silence"
Säga vad man vill om att Australien plötsligt är med i Europamästerskapen i musik, men för andra året i rad skickar de en alldeles fantastisk låt. Dami Ims mäktiga powerballad placerar sig hästlängder före de andra gapande kvinnoböskena i årets final (de är ju ett par stycken).

I övrigt gillade jag Sloveniens banjostänkta bidrag "Blue and Red". Men Europa förstod visst inte dess storhet och den kom inte vidare till final. Men lyssna på ManuElla (med den mystiska stavningen) på Spotify och försök att inte få den simpla refrängen på hjärnan för evigt.

Kanske åker ni på en resumé av morgondagens final vad det lider. Eller har ni tur och slipper, den som lever får se!

Ha det ja!

The secret life of a Swedish sykepleier in Norway

Idag jobbade jag mitt åttonde pass på Svolvaer Omsotgssenter. Boendet ligger precis nere vid en sjökant med nydelig utsikt över sjö och snötäckta berg, jag ska fota nästa gång jag är på jobbet och visa er. Det bor 24 patienter på boendet uppdelade i tre grupper som skiljs åt med lås och bom så de dementa och den förvirrade svenskan inte ska virra in på fel avdelning.

Tempot går i slow motion. Jag går hela tiden och småstressar men kommer sedan på mig själv att jag inte har ett skvatt att stressa över. Jobbet går alltså ut på att få upp patienterna, få i dem mat, lägga dem till middagsvila, upp med dem igen till eftermiddagskaffe, ge dem kvällsmat, lägga dem. Och så håller man på. På ett vanligt dagpass är vi tre i personalstyrkan om åtta patienter. Alltså har man 2,66 patienter att "hålla reda på". Rond sker en gång om veckan, alla patienterna har dosrulle så det är bara att sprätta och ge och många av dem är (typiskt norskt) mycket pigga i kroppen. Det finns som ni kan förstå stort utrymme för långa kafferaster och det var ju akkurat det jag kom hit för.

Men visst är det ibland en utmaning att ta hand om oroliga dementa men jag måste säga att de är helt fantastiska på det på Svolvaer Omsorgssenter. Allting får ta sin tid, är det någon som är trött på morgonen så får de sova till klockan 11. Det är överhuvudtaget inte så noga med tider, saker och ting får ske i takt med de boendes humör. 

Imorgon tänkte jag pröva den lokala simhallen och på fredag blir det fredagsöl på Bacalao nere i byn.

Ha det ja!

Notera gärna den somriga ensemblen.

Kerstin i Norge

I söndags tog jag mitt pick och pack och drog till Lofoten. Här ska jag vara i fyra månader och arbeta som Sykepleier. Men jobbet är egentligen bara ett svepskäl till att finna min inre friluftsare. Vi får se om hon är där inne, hittills har de 64(!) tv-kanalerna på min 48 tummare (minst!) i min överproportionerliga lägenhet varit betydligt mer lockande än diverse bergsbestigningar etc. Vädret har heller inte varit på topp, cirka 8 grader och regn sedan i onsdags.

Jobbet går bra men de pratar ju väldigt konstigt här, raaart. De verkar heller inte förstå mig särskilt väl, kanske skulle man bara börja snakke norsk. Det är ju bara att sätta ett k framför varje ord.

I helgen är jag fri så i morgon tänkte jag ta en båttur alternativt traska upp på ett berg. Alternativt bara sitta på min röv efter en hård arbetsvecka.

Ha det ja!

Lofoten by night.

PS. Ni tappra själar som följer den här bloggen för de knivskarpa musikinläggens skull kan kanske förvänta er en blogg som går något mer åt en resedagbok närmsta månaderna.