Igår och inatt har det snöat våldsamt över Småland, säkert en hel decimeter. Då har man tyvärr inget annat val än att bege sig till den lokala golfbanan för lite "härlig" skidåkning. Jag tog de gamla skidorna som de var, alltså förra årets valla, och började den långa vandringen. På grund av snål äger jag ingen bil och på grund av lata smålänningar var trottoaren heller inte skottad. Klockan var ju bara 10(?). Efter 30-40 minuters promenad var jag framme, helt genomsvett och lika osugen på skidåkning som en förkyld Halvarsson inför femmil.
Javäl, det går ju inte att bromsa sig ur en uppförsbacke som Sally Santesson en gång mycket riktigt påpekade. Jag satte således på mig utrustningen och pinnade iväg. Det var otippat bra spänst i benen, åtminstone första kilometern som också sluttar lite härligt neråt. Resten av loppet var mestadels en pina med riklig snoravgång, halsont och takykardi. Men vad hade jag väntat mig när min motion sedan sommaren bestått av sporadiska simpass. Under korta millisekunder kunde jag ändå skönja någon form av skidglädje.
Nu snöar det tyvärr ännu mer så det kommer oundvikligen bli fler skidpass i veckan som kommer. Om någon vill sponsra en fattig countrybloggerska så får ni gärna skjutsa mig till "träningen". Kan man också ta med en liten termos med blåbärssoppa vore det toppen!
 |
| Enligt Underbara Claras Instagramskola ska man passa sig för att använda samma bilder på sin blogg som på Instagram. Intresseklubben har säkert antecknat detta. Instagram @barabaraberra |
Det framgår inte av din rapport om det var klassisk åkning eller skating du ägnade dig åt. Finns det f.ö några rejäla ut/uppförslöpor på en golfbana? Men glasögonen är häftiga....
SvaraRaderaFör att vara en golfbana böljar det faktiskt ganska mycket i höjdled. Johaug och co skulle nog kalla det platt dock. Jag körde klassiskt givetvis, skate är inte riktig skidåkning. Glasögonen är det enda i min utrustning som andas någon form av proffessionalitet. / Ansvarig utgivare
Radera