Idol 2014 - en studie i allt som är äckligt med dagens samhälle

Om ni inte har legat i koma eller dylikt sista tiden så har ni inte kunnat undgå att Idol dragit igång för säsongen. Programmet som i tio år har varit en av TV4:s stora succéer och producerat framgångssagor som Darin, Agnes, Loreen, Måns Zelmerlöv, Linnéa Henriksson med flera.

Rent musikaliskt får man alltså tippa på hatten åt Idolproduktionen. Men på alla andra plan är det ju ett fullständigt vidrigt program. Det har fortfarande en släng av mobbnings-tv, även om det tonats ner betydligt från de första säsongerna. Men det stora problemet är den helt absurda utseendefixeringen. De aspirerande idolerna hinner inte ens säga hej till juryn förrän någon av dem fäller en sexistisk kommentar. Att offret inte sällan är en bra bit under 18 år och då faktiskt ett barn i juridisk mening gör ju inte att det hela känns härligare direkt.

Jag är inte dummare än att jag förstår att man som artist ska ha någon slags utstrålning men att som Alexander Bard fråga Saranda, 17 om hon tittat sig i spegeln nån gång och sen lägga till "det var ganska trevligt va?" gör att jag vill kräkas i min kaffekopp. Hur kan det vara okej att en 53-årig gubbe kan få bete sig så? Om exempelvis Sarandas lärare sagt samma sak hade han väl fått tacka sin himmelska fader om han kommit undan utan att förlora jobbet.

Men Bard är ju åtminstone en rättvis jurymedlem för även många unga grabbar har drabbats av hans sliskiga kommentarer vänliga komplimanger.

Så in med något så galet som en sångpedagog eller dylikt i juryn så kanske programmet kan få lite mindre Fröken Sverige-karaktär. Och för guds skull höj åldern för sökande till 18 så man slipper se alla begåvade 15-åringar påminna en om ens egna dödlighet.

En gris och två baggar.