Joe Nichols är själva urtypen av amerikansk countrymusik. Han sjunger med en murrig stämma med överdriven sydstatsdialekt, och han ser så där härligt bonnig ut som bara en jänkare från södern kan. I det avseendet är han inte på något vis unik, det finns en uppsjö av artister som sjunger grabbig country och ser lite småbonniga ut. Men jag skulle vilja hävda att Nichols är en av de bättre i genren och det har han bevisat genom att producera en gedigen skara countryklassiker, lyssna bara på hans greatest hits platta så förstår ni.
Crickets är hans åttonde studioplatta. Den bjuder inte på något nytänk direkt, det är trallvänlig country med en och annan countryballad. Men det är kvalitet rakt igenom, sången sitter där den ska och lyfts upp av klassiska countryarrangemang.
Titelspåret "Crickets" är en av plattans vassaste rent melodiskt. Rent textmässigt går den åt det lite väl gulliga hållet. Den handlar om insekten (syrsan) kort och gott. Andra starka spår är "Yeah", "Sunny And 75" och festliga "Open Up A Can", alla kompetenta countryalbum innehåller ju en låt om öldrickande!
Problemet med Nichols och countryartister överlag är att det lätt blir klyschigt, men det är väl också därför man gillar den opretentiösa countrymusiken, och just det är Nichols riktigt bra på.
Betyg: 3,5 (av 5)
söndag 10 november 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar