Stockholm Music & Arts

Till helgen som kommer är det något slags musik- och konstjippo på Skeppsholmen i Stockholm. Det hela går under benämningen Stockholm Music & Arts. Jag tycker det låter heltrevligt.

Artister som Björk, Emmylou Harris, Patti Smith, Laleh och Frida Hyvönen lirar under helgens lopp. Dessutom kommer Buffy Sainte-Marie dit, henne hade jag inte hört talas om innan vilket jag väl bör skämmas lite åt. Hon är i alla fall indian, vilket ju är helfestligt bara det! Dessutom spelar hon härlig folkrock och har så gjort sedan tidernas begynnelse, hon är 71 år gammal. Gör det enkelt för er och lyssna på någon av hennes best of-plattor på Spotify.

Jag jobbar lite väl tätt inpå helgen och bor inte direkt nästgårds till Stockholm så jag missar nog det hela men bor ni där i trakterna tycker jag absolut ni ska unna er ett besök.

Läs mer om festivalen här.

sorry

Ursäkta mig verkligen för dåligt bloggande, man kan ju tro att det är något slags veckomagasin jag bedriver, typ svensk damtidning eller så. Det gör jag alltså inte, utan detta ska likna en blogg. En blogg som jag försöker krafsa ner några rader i åtminstone ett par gånger i veckan. Men jag har drabbats av någon slags skrivkramp, kan inte för mitt liv komma på något vettigt att skriva om. Och då låter jag hellre bli. Jag hoppas bara inte att ni läsare, alla tio av er, börjar droppa av och inte längre intressera er för min fina countryblogg. 

Till mitt försvar har det ju också varit varmt som i helvetet sista tiden och då kan man ju inte sitta inne och glöta framför datan. Idag till exempel var jag i Halmstad och stekte.

Varför titta ut över havet när man kan glo på en sanddyna?

Vi säger så så länge!

Fredagsmys med Zac Brown Band

Det här måste väl vara sommarens frejdigaste låt! Videon är ju också relativt underbar.



Låten är första singeln från deras nya platta Uncaged som finns ute i etern as we speak. In på Spotify med er och lyssna på den!

Ont i foten!

I helgen var jag i Varberg och sprang ett motionslopp. Det var trevligt på alla sätt och vis. Vem gillar inte krampkänningar i låren, blodsmak i munnen, värmeslag och svett i ögonen?!

Som en liten bonus lyckades jag också stuka foten eller nåt så nu är jag lite halt. Verkligen tråkigt att jag nu inte kan träna på ett par dar, tvingas ligga i soffan och titta på Tour de France och Real Housewives of Beverly Hills hela dagarna. Verkligen jättetråkigt.





Sinding Sessions med Anna Ternheim

Ni missade väl inte kvällens premiär av Sinding Sessions? Ingen fara, jag missade den också. Men nu har jag sett den på svt play och där ligger väl programmet kvar ett tag kan man tänka sig.

PSL: Sinding Sessions är alltså ett tv-program med den här skåningen Per Sinding-Larsen och utspelar sig i Benny Anderssons glassiga studio i hjärtat av Stockholm, typ Skeppsholmen. Där inne såsar Per runt med en artist för dagen och så pratar de lite och så spelas det lite låtar och allt är så himla gemytligt. Det hela är våldsamt pretentiöst.

Idag var det Anna Ternheim som stod i studion. Hon är ju också pretentös så det förslår men ju också en sjukt kompetent musiker. Hon lirade fyra låtar från senaste plattan The Night Visitor. Om ni legat i koma eller dylikt kanske ni har missat den. Jag utnämnde den i alla fall till fjolårets bästa platta och den är verkligen alla tiders.

Bla bla bla...

Länk till Sinding Sessions hemsida där ni också hittar programmet i sin helhet.

Mycket nöje!

Have You Met Lera Lynn?

Det är namnet på Lera Lynns debutplatta. Jag hade aldrig hört talas om henne innan jag snubblade över en recension i DN.

Nu har det gått ett par dagar sedan dess och jag har fullstänigt grottat ner mig i hennes sköna americana/folk-debutplatta. Man hörde på första stroferna på öppningsspåret "Whiskey" att den här tjejen har något visst. Hon släpar sig fram mellan svajiga gitarrer och förtrollande melodier på ett sätt som imponerar, man skulle tro att hon skrotat runt i branchen i fyrtio år minst.

De lugna låtarna är fina överlag. I synnerhet det lilla mästerverket "Bobby, Baby" som är en mörk historia i klassisk countrymanér, det sups och folk är döda och eländiga och så vidare.

Betydligt lättsammare är det då på "Happy Ever After", en charmig liten visa på blott 2.34 minuter. På ett par låtar är det lite rockigare tag som gäller. "Gasoline" är en sådan och också en av plattans bättre spår.

Lera Lynn behärskar uppenbarligen både de lugnare och de mer hetsiga låtarna och det känns som att hon är en rätt så kompetent artist på alla sätt och vis. På ett par låtar är det lite väl segt tempo men överlag är det en debut som ger mersmak.

Betyg: 4 (av 5)

Hur fräsig får man se ut egentligen?

Phil Vassar - Good Ol' Days

Efter mitt förra inlägg där ju Phil Vassar florerade i sin "American Child"-video, hittade pappa en annan video av Phil. Och den är ju relativt underbar, titta bara på luftgitarrsolot 2.35 in i låten, världsklass!

3 x amerika på nationaldagen

Amerikaner är världsmästare på att göra patriotiska låtar. Så klart blir det äckligt för alla utomstående att lyssna på. Men på den fjärde juli får man ju tvinga i sig lite sånt här.

söndagstipset

Jag skulle i all enkelhet vilja tipsa er om en bra platta. Det handlar om coveralbumet The Chain av Deana Carter. Albumet släpptes för ett par år sedan och inehåller ett gäng klassiska låtar från både country- och pop/rockvärlden.

Det hela skulle så klart kunna bli hur tråkigt som helst. Men det blir det inte! Deana Carter lyckas med sin fina röst och ett gäng gästartister som Willie Nelson ("On The Road Again"), Shooter Jennings ("Good Hearted Woman")  och Kris Kristofferson ("Help Me Make It Through The Night") blåsa nytt liv i alla dessa gamla hits.

Gör er själva en tjänst och susa in på Spotify och leta upp The Chain. Bästa spår är "The Weight", ovan nämnda "Help Me Make It Through The Night" och "Love Is Like A Butterfly" med allas vår favoritbyst Dolly Parton.