melodifestivalen del 4

Denna vecka följde jag festivalen hemma hos päronen. De hade inte så mycket till övers för de deltagande stjärnorna. Jag tvingade dem dock att rangordna skiten. Mamma missuppfattade detta å det grövsta. En vann och övriga kom på delad sjunde plats???

Efter snabbreprisen konstaterade hon kort:

"Jag måste nog säga att jag tyckte allt var jättedåligt."

Luften gick ur mig litegrann i och med denna syrliga kommentar. Jag tycker dock till skillnad från min moder att det var en helt okej festivalkväll med festivalkvällsmått mätt. Allra bäst var Nicke Borg och hans fluffiga byxa. Love Generation var näst bäst enligt mig. Detta trots att deras dans var smärtsam att titta på. Bengtzing var som vanligt härligt hurtig med knallgul dress och dålig text. Lasse Stefanz var klart sämst. Pappa (som tydligen är en Lasse Stefanz-hatare) var uppriktigt förbaskad över deras deltagande. Jag ångrade för ett ögonblick att jag betalar tv-licens.

Borg och Bengtzing gick helt rätt till final. Love Generation och Linda Pritchard återses nästa vecka. Då är det andra chansen! Mina kära päron brände dock sina skepp som festivalbisittare och får INTE en andra chans.

grayson capps

Läcker look.

Idag upptäckte jag en ny artist vid namn Grayson Capps. Han spelar sån där härlig gubbcountry som jag faschineras så mycket av. Dessutom ser han ut som sju svåra år vilket jag tycker är en fin egenskap som artist.

Hans senaste platta heter Rott 'N' Roll. Ruttna och rulla! Fantastisk rolig titel efter (fri) översättning. Men den har jag inte lyssnat nåt på. Så mer än skoj titelinfo får ni inte av mig angående den.

Däremot har jag spenderat dagen med att lyssna på debutplattan If You Knew My Mind och uppföljaren Wail & Ride.

Det finns mycket fin musik på dessa album må jag säga. Rösten hans låter lite i stil med Shooter Jennings som är en personlig favorit. Musiken är härligt americanaruffig och faller inte direkt under kategorin kommersig country. A Love song For Bobby Long är hans största hit som jag förstått det och finns med på filmen med samma namn. Jag tror också han vunnit något slags best-soundtrack-pris för den. Den är fin men jag gillar hans lite mer upptempolåtar mer.

Capps finns på spotify så där kan vi alla nörda in oss lite mer på honom. Så kan jag återvända när jag har något vettigt att säga om ämnet.

melodifestivalen del 3

I lördags var det ju melodifestival igen. Jag var hemma hos härliga Emma och myste med chips, popcorn, cola och starkt kaffe. Vi nördade till det riktigt och satte betyg under tiden på en skala från ett till åtta.

Nu minns jag inte riktigt vad jag satte för poäng eftersom jag var hög på koffein men ungefär så här tror jag att jag tyckte:

1 poäng
Simon Forsberg - Tid att andas
I och för sig inte jättedåligt men hur tänker man egentligen när man ställer sig på ett schlagergolv och river av en så trälig låt.

2 poäng
Linda Sundblad - Lucky You
Minns inte så mycket av detta. Kommer dock ihåg ett par likvita ben som sprattlade runt på scenen, tror de tillhörde Sundblad.

3 poäng
Sara Lumholdt - Enemy
En - E -Mi - En - E - Mi - En - E - Mi!!! Helt klart en låtjävel som sätter sig. Och faktiskt också en ganska bra låt. Men det finns ju gränser för hur svajig en röst får lov att vara i såna här sammanhang. Dessutom uppskattade jag inte det genomskinliga pingisbordet och den alltför utarbetade koreografin. Sara är väl tillräckligt läcker för att bara stå rätt upp och ner utan en massa armrörelser och ping pong.

4 poäng
Sebastian - No One Else Could
Jag gillade denna låt starkt trots att den kanske inte är klockrent schlagermaterial.

5 poäng
Shirley's Angels - I Thought It Was Forever
Såg ut som Shirley och änglarna hade gått på intensivkurs i pole dancing inför detta. Kanske hade de Sara Lumholdt som instruktör. Det var i alla fall på tok för mycket åmande för min smak. Ändock en trivsman låt.

6 poäng
The Playtones - The King
Överraskande bra. En riktigt bra vers och en helt fantastisk refräng. Tror starkt på denna som vinnare av hela skiten.

7 poäng
Eric Saade - Popular
Det där glaskrossandet var under all kritik, verkligen bara ett störigt moment. Resten av framförandet var dock magnifikt.

8 poäng
Sara Varga - Spring för livet
Så underbart gött med någon som inte överarbetar. En lång fin klänning bara och så lite sång på det.

Vääntaat såå giick Saade viidaaree. Men oväntat värre var väl att Playtones knep åt sig en finalplats. Varga fick en andra chans tillsammans med Shirley's Angels.

grammy awards 2011

I söndags, för en vecka sedan alltså, var det grammygala i amerika. Som vanligt var det obscent många grammystatuetter att dela ut, 109 stycken för att vara exakt. Inom countrykategorin fanns det sju grammysar att slåss om. Dessa vann:

Best female vocal performence
Miranda Lambert - The House That Built Me

Best male country vocal performence
Keith Urban - 'Til Summer Comes Around

Best country performence by a duo or group with vocals
Lady Antebellum - Need You Now

Best country collaboration with vocals
Zac Brown Band & Alan Jackson - As She's Walking Away

Best country instrumental performence
Marty Stuart - Hummingbyrd

Best country song
Need You Now - Lady Antebellum

Best country album
Need You Now - Lady Antebellum

Lady Antebellum var dessutom framme och nafsade på grammysar i andra kategorier och kammade tillslut hem fem statuetter. Jag gillar Lady A men förstår inte alls detta överösande av priser, så jäkla bra är de väl inte, eller har jag missat nåt?

Att Miranda Lambert vann för sin fina The House That Built Me var föga förvånande men jag fattar inte hur länge en människa kan mjölka priser ur ett album som släpptes 2009.

Värt att nämna i sammanhanget är även att underbara Patty Loveless vann grammy för bästa bluegrassplatta. Mountain soul II heter den och kom ut 2009??? Jag förstår inte alls kriterierna för att vinna på denna gala.

lite kort om joe nichols och hans greatest hits platta

Den första låten jag hörde från Joes tjusiga stämma var The Impossible. Den är himla fin tycker jag trots att den är ganska töntig i text och budskap (precis som en bra countrylåt bör vara i och för sig).

The Impossible finns med på Joes andra platta Man With A Memory som kom ut 2002. På den finner man även guldkornen Brokenheartsville och She Only Smokes When She Drinks. Den sistnämnda återfinns dock inte bland greatest hitsen vilket är en dundertabbe, helt klart en av hans bästa låtar tycker jag.

Men den bästa Joelåten någonsin är ändå Tequila Makes Her Clothes Fall Off. Verkligen country när det är som bäst: tequila, naket och baktakt.

I told her put an extra layer on...  

Joes styrka här i livet är dessa småfyndiga texter och simpla melodier. Och de fina lockarna.

Jag tycker allt han kunde brassat på med lite fler låtar på detta Greatest Hits album men annars har jag inte så mycket att klaga på.

lusse

Min favorit alla kategorier Lucinda Williams släpper nytt album! Blessed ska det heta och kommer ut i daglig varuhandel den 1 mars. Första singeln heter Buttercup och är rivig värre.


Lyssna också på Amos Lees senaste (kanske kommer en recension snart om jag orkar), Lusse är med och sjunger på Clear Blue Eyes.  

melodifestivalen del 2

Inget tjafs, pang på betygen!

Brolle ++++
Jag gillar Brolle, mest på grund av hans läckra frilla och fräsiga tatueringar, rent musikaliskt har han väl inte bidragit med så värst mycket? Kvällens bidrag var dock härligt trots att han fjöntade runt på scenen som en annan mums-mums.

Loreen ++
Inte så bra. Jag tyckte dock det röda slafset hon hade runt barmen hade nåt visst.

Babsan +++
En människa som offentligt skriker ut arriba! förtjänar tre plus. Dessutom underhållande show. Och extra beröm till bakgrundsdansarna som i och med detta nått botten i deras karriärer, från och med nu kan det bara bli bättre.

Elisabeth Andreasson +++
Jag tyckte faktiskt detta var väldigt vackert. Tråkigt som fanken javisst men ändå gött med någon som tar det hela på lite allvar.

Sanna Nielsen ++
Nä du Nielsen nu har du satt din sista potät. Nu när du äntligen är gammal nog att komma undan med träiga ballader väljer du att göra nåt glatt och otvunget. Jag gillade dig bättre när du var 11 år och hade båda fötterna på jorden.

The Moniker +++
Kvällens stora överraskning, riktgt svängigt ju! Jag tror dessutom denna lilla sång skulle kunna funka rätt bra i europa.

Anniela ++
Det enda jag kunde tänka på var Leila K's Electric och att Elektrisk mest liknade ett skämt i jämförelse. Dock gillade jag Anniela som var rar på scenen trots att hon förmodligen inte riktigt visste vad hon höll på med. A for effort.

Christian Walz +
Jag gillade inte alls detta. Kanske för att det hade kommit upp en apa på scenen.

Vidare gick Nielsen och min favvo Brolle. Grattis!

Robyn på Radio City Music Hall i New York City

Detta må vara en countryblogg men jag måsta bara skriva några rader om den fantastiska Robynkonserten som jag och mitt resesällskap tillika ömma moder snubblade in på i New York.

Som två riktiga losers var vi på plats överdrivet punktligt vilket innebar en låååång väntan på Robyn. Efter ett bra förband (Natalia Kills) och ett urdåligt förband (Diamond Rings) samt cirka fyrtio slumpmässiga pophits kom tillslut den lille svenskan ut på scenen.

Time Machine (en mycket angenäm låt) inledde showen och det blev snabbt uppenbart att detta inte skulle bli någon sittkonsert. Det blev också uppenbart att vi hade fått New Yorks störigaste tjejer framför oss som dansade som om det inte skulle finnas någon morgondag. De lugnade sig dock något halvvägs in i showen då den ena var ute och kräktes en smula. Baren var förresten öppen under hela showen vilket förmodligen bidrog något till spyan. Och till det ständiga springet in och ut ur lokalen som var lite märkligt, har man betalt 39 bucks för en konsert vill man väl inte stå i en bar och glo?

Tillbaka till konserten: Jag var mäkta imponerad av Robyns låtar och vokala förmåga. Det kom liksom som något av en chock för mig att Robyn har så många bra låtar och sjunger så jäkla bra. Hur har jag kunnat missa detta? Kanske har jag varit upptagen med att lyssna på gubbig country.

Det var sedan mäktig allsång på Hang With Me. Hela hallen sjöng med inklusive mig själv trots att jag inte kunde texten. Det var kanske lite nördigt att stå där och låtsaskunna texten men jag kunde inte låta bli i Robyns medryckande showande. Det är hur som helst en väldigt bra låt.

En låt som var överraskande bra var Dance Hall Queen. Jag hade inte hört den innan men börjar nog tycka att den är i klass med låtar som ovan nämnda Hang With Me. Andra bra låtar under kvällen var Indestructible, The Girl and the Robot, Dancing on my Own och With Every Heartbeat. Dessutom var Konichiwa Bitches en riktigt härlig livelåt. Den är annars lite töntig rent textmässigt tycker jag.

Alla låtar ikläddes ett sjudundrandes ljusspel samt en frenetiskt dansande Robyn. Jag tycker hon har rätt läckra moves men stundtals blev det kanske lite too much, jag kunde se henne svettas från hundra meter bort.

Mamma tyckte det var en "jättebra show men det var lite för mycket gympa". Faktiskt en ganska så klockren analys av vad som ägde rum en regnig februarikväll på radiohallen i New York.
 

Bild snodd från http://www.brooklynvegan.com/



Bild tagen med egen kamera, snäppet längre bak i lokalen.