dolly parton

Säga vad man vill om att skriva se C-uppsats (VIDRIGT VIDRIGT VIDRIGT) men det öppnar åtminstone upp för mycket härlig countrylyssning medan man sitter och smattrar ner en masse hittepå på tangentbordet. Med hittepå menar jag såklart evidensbaserad forskning om du som läser skulle råka vara professor på ett visst universitet i södra sverige.

Idag har jag göttat in mig på Dolly Parton och då framförallt hennes lite nyare verk. Många förknippar Dolly med låtar som Jolene, I Will Always Love You, 9 to 5, Here You Come Again och kanske till och med Coat of Many Colors om man är lite insatt. Dessa låtar gjordes på 60-, 70- och 80-talet. Sedan dess har kvinnan dock krämat ut en uppsjö av album som är riktigt bra men kanske glidit förbi den breda massan lite grann.

Dessa tre album beordras du att lyssna om du inte gjort det förut:

Little Sparrow (2001)
Halos & Horns (2002)
Backwoods Barbie (2008)

Little Sparrow (2001)
Åh den lille sparven från 2000-talets början. Här någonstans fick jag upp ögonen för Dolly (sent ska syndaren vakna) men det är verkligen inte något glatt och lättsmält album på något vis. Stora blåa tårar rinner, barn dör, vackra flickor blir galna och springer nakna över Tennessee-bergen, och små sparvar flyger runt och stirrar otrogna män i ögonen. Det är nattsvart och det är sagolikt vackert. Shine är dock munter och lockar även med härligt banjospel.

Halos & Horns och Backwoods Barbie kommer det lite mer info om imorn.