fredagsmys - valborgsmässoafton

"Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne."

Det är en avancerad låt det där med komplicerade ord som purpur, azur och källorne. Jag är ingen fancypant så jag tänker istället fira in maj med den något rivigare Bonfire av Craig Morgan.

Happy valborg!

laura bell bundy - achin' and shakin'

Efter Laura Bell Bundys eminenta framförande på acm-awards har jag lyssnat en hel del på hennes nyaste skiva och blivit glatt överraskad.

Laura har fått lite skit för att hon är för teatralisk och det kan man verkligen tycka, hon sjunger med hela kroppen så att säga. Hon har dock en rad broadwayroller i bagaget så jag tycker hon är ursäktad. Bland annat har hon spelat Elle Woods (huvudrollen) i Legally Blonde - The Musical.

Achin' and Shakin' (2009) är två skivor i ett kan man säga. Första halvan, achin', är lugn och balladig medan andra halvan, shakin', är som namnet antyder lite mer shakevänlig. Jag gillar båda halvorna starkt. Fina låtar i synnerhet på Achin'-halvan är Drop On By, Cigarette och When It All Goes South.

Giddy On Up är den sjunde låten på plattan och den som inleder shakandet. Det är också den som blivit Lauras stora countrygenombrott och en superhit i USA. Det är en ganska sjuk låt egentligen och den ligger farligt nära gränsen mellan genialitet och galenskap. Eller den har nog snarare klivit över gränsen ganska så rejält om jag ska va ärlig. Det är trots detta (eller tack vare) en helt underbar låt som jag tänker störa många i min omgivning med hela sommaren.

En annan superskön låt är I'm No Good (For Ya Baby). Jag gillar särskilt de kaxiga verserna. If You Want My love är en annan goding.

Achin' and Shakin' är fantastiskt bra tycker jag men man ska inte överdosera. Jag rekomenderar en halvtimme av Laura Bell Bundy per dag, mycket mer av teaterapan orkar man inte med.

anna bergendahl - barcelona blues

Mysigaste låten just nu är Anna Bergendahls Barcelona Blues. Det var min hippa far som tipsade mig om den, han är först med det senaste han. Lyssna på den på Spotify!

acm awards 2010

Söndagens countryfest var något alldeles extra. Den sprakade igång med en glödhet Reba McEntire som skötte det så krystade inledningssnacket ypperligt. Jag tänker ta tilfället i akt att bekänna att jag nog har fattat tycke för knasbollen.
Sen kom Cher in på scenen, var har hon varit hela mitt liv? Hon var i alla fall där för att presentera Blake Shelton som skulle sjunga sin hit Hilbilly Bone. Den låten har jag sågat kraftigt här på bloggen men nu tyckte jag den var riktigt trevlig, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Laura Bell Bundy har jag inte någon större koll på men hon svepte i alla fall in på scenen som en frisk fläkt efter torrbollar som Billy Currington och Kenny Chesney. Jag uppskattade även den lite oanständiga klädseln, man är inte bortskämd med sånt inom den konservativa countrygenren.
Andra artister som bjöd på knivskarpa framträdanden var Jack Ingalls, Brad Paisley och Joey & Rory. Rory var förövrigt galans bäst klädda i söt hängslebyxa.

Men allt är inte guld som glimmar, galan hade sina svackor. Som till exempel när Montgomery Gentry fick nåt slags pris för goda gärningar och spenderade hela tacktalet gråtandes som ett par kärringar. Eller när Taylor Swift fullständigt tappade greppet om vad som är normalt beteende och dansade som en skogstok under framträdandet av hennes Change. Och när sen Carrie Underwood vann entertainer of the year och tackade ”my lord my saviour jesus christ” (med EXAKT dem orden) kände jag att det blev lite too much.

En countrygala är dock per definition too much så jag fortsatte glatt att titta på galenskaperna.

Det var överraskande många riktiga kändisar på plats också. skådisarna Matthew Mcconaughey, Kristen Bell och Josh Duhamel satte lite extra stjärnglans på kvällen.

Miranda Lambert var kvällens stora vinnare. När hon mottog sitt tredje pris var hon nästan förbaskad för hon tyckte det var så galet. När hon hade lugnat sig gjorde hon som mången före henne, tackade gud och grät en liten skvätt. Hon levererade också ett framträdande som jag sent ska glömma. The house that built me är verkligen en magiskt vacker låt. Hon och pojkvännen Blake Shelton stod också för galans raraste ögonblick när de firade Mirandas pris för bästa skiva med en high five.


Reba avslutade den perfekta kvällen med sin fina I keep on loving you. Det var ett perfekt avslut på en perfekt kväll. Perfekt är ordet.

Om ni vill veta lite mer exakt vad som egentligen hände i söndags, vilka som vann i de olika kategorierna till exempel. Gå in på: http://www.acmcountry.com/awards/news.php

visst gör det ont när knoppar brister. varför skulle annars våren tveka?

Min lille kanin är bekymrad över det obehagliga aprilvädret. Jag försökte trösta med lite bacon men det uppskattades inte, tydligen är han vegetarian. Men imorgon är han nog glad igen för då kommer ett inlägg om söndagens countrygala.

dolly parton fortsättning nr 2

Backwoods Barbie (2008)

Detta är Dollys senaste verk (om man bortser från samlings- och liveskivor och sånt som hon ger ut lika ofta som en annan skriver blogginlägg).

Backwoods Barbie är en fantastiskt mysig skiva att äga. Själva fodralet är av kartong. Ett fint häfte med låttexterna ingår också i paketet, det är man ju inte bortskämd med nu för tiden. Jag uppskattar även den lätt självironiska midjeretuscheringen på framsidan.

Men nog om fodralet herregud.

Musiken är i sedvanlig Dollystil rätt klyshig. Det är ett glatt album överlag men med vissa inslag av tårdrypande ballader som till exempel I will forever hate roses och made of stone.

Backwoods Barbie är en av mina favoritlåtar på albumet, Dolly försöker här påpeka att hon inte är så ytlig som hennes löshår, obscena byst, lösögonfransar med mera ger sken av.

"The way I look is just a country girl's idea of glam."

En annan superfavvo är Jesus & Gravity. Jag bara älskar den här låten med sitt fantastiska budskap, synd bara att man inte är religiös.

"Cause I've got
Somethin' lifting me up
Somethin' holding me down
Somethin' to give me wings and keep my feet on the ground
I've got all I need
Jesus and gravity"

Hallelujah!

academy of country music awards 2010: nomineringar

På söndag kväll är det dags för countrygala i Las Vegas. Typ alla countryartister i världen kommer vara på plats så det blir nog en hejdundrandes show. Kalaset drar igång klockan åtta lokal tid. För tolfte året i rad står det lilla rödhåriga trollet Reba McEntire för värdskapet. Hon ska även uppträda.
Det är som vanligt ett ruggigt stort antal kategorier till höger och vänster och dessutom väldigt många nominerade i varje kategori. Jag ska erkänna att jag inte har någon större koll på ganska många av de nominerade men den rosa färgen visar vem jag ändå bestämt mig för att heja på.

ENTERTAINER OF THE YEAR
• Kenny Chesney
• Toby Keith
• Brad Paisley
• George Strait
• Taylor Swift
• Carrie Underwood
• Keith Urban
• Zac Brown Band

TOP MALE VOCALIST OF THE YEAR
• Kenny Chesney
• Brad Paisley
• Darius Rucker
• George Strait
• Keith Urban

TOP FEMALE VOCALIST OF THE YEAR
• Miranda Lambert
• Reba McEntire
• Taylor Swift
• Carrie Underwood
• Lee Ann Womack

TOP VOCAL GROUP OF THE YEAR
• Lady Antebellum
• Little Big Town
• Randy Rogers Band
• Rascal Flatts
• Zac Brown Band

TOP VOCAL DUO OF THE YEAR
• Brooks & Dunn
• Joey + Rory
• Montgomery Gentry
• Steel Magnolia
• Sugarland

TOP NEW SOLO VOCALIST OF THE YEAR
• Luke Bryan
• Jamey Johnson
• Chris Young

TOP NEW VOCAL DUO OF THE YEAR
• Bomshel
• Joey + Rory
• Steel Magnolia

TOP NEW VOCAL GROUP OF THE YEAR
• Eli Young Band
• Gloriana
• The Lost Trailers

ALBUM OF THE YEAR
• American Saturday Night - Brad Paisley
• Lady Antebellum - Lady Antebellum
• Play On - Carrie Underwood
• Revolution - Miranda Lambert
• The Foundation - Zac Brown Band

SINGLE RECORD OF THE YEAR
• Need You Now - Lady Antebellum
• People Are Crazy - Billy Currington
• Red Light - David Nail
• Toes - Zac Brown Band
• White Liar - Miranda Lambert

SONG OF THE YEAR
• Cowboy Casanova - Carrie Underwood
• Need You Now - Lady Antebellum
• People Are Crazy - Billy Currington
• White Liar - Miranda Lambert
• You Belong With Me - Taylor Swift

VIDEO OF THE YEAR
• Boots On - Randy Houser
• Need You Now - Lady Antebellum
• Welcome To The Future - Brad Paisley
• White Liar - Miranda Lambert
• You Belong With Me - Taylor Swift

VOCAL EVENT OF THE YEAR
• Hillbilly Bone - Blake Shelton featuring Trace AdkinS
• Honky Tonk Stomp - Brooks & Dunn featuring Billy Gibbons
• I Told You So - Carrie Underwood featuring Randy Travis
• I'm Alive - Kenny Chesney with Dave Matthews
• Seeing Stars - Jack Ingram featuring Patty Griffin

Det var det hela. Showen visas inte på svensk television så vitt jag vet, men den brukar dyka upp cirka ett halvår senare så i höst någon gång kanske. På måndag kan man nog börja youtuba en del av det dock om man är intresserad.

Har ni några åsikter kring vilka som borde vinna eller har ni viktigare saker att ägna er åt?

Vill ni veta mer om galan? Kolla http://www.acmcountry.com/home/index.php

fredagsmys - nötskrikan

Vid första anblicken kan man tro att nötskrikan har rymt från ett zoo. Den är otroligt tjusig i ljusbrunt, svart, vitt och en klick blått i armhålehöjd. Den är ungefär två domerrar stor - 34 cm. Den äter hamstrar och ekollon. Nej för tusan, den hamstrar ekollon under hösten så den sedan kan gotta sig i det vintern igenom. Vad den äter resten av året är tillsvidare en gåta.

Nötskrikan kan flyga men är inte särskilt bra på det och känns därför igen på den föga vägvinnande flykten. Den är heller ingen högklassig sångare så förutom den snygga utsidan verkar nötskrikan vara något av ett måndagsexemplar på fågelfabriken.

deutchland, ich liebe

Jag har varit i Tyskland några dagar, därav det något knapra bloggandet. Nu är jag dock tillbaka på banan och ska försöka dra igång den här verksamheten igen.

På radion i Tyskland stötte jag på den här fantastiska låten som jag nästan glömt bort, Texas Lightning - No No Never. Den var det tyska bidraget till eurovision år 2006. Om ni gillar soundet finns ett helt album med gänget på Spotify.


Obs. det är inte originalartisterna i videon men helt uppenbart är de också tyskar.

recension: cookies n beans - beg, borrow and steal

Cookies 'N' Beans består av Linda Ström, Charlotte Centervall och Frida "release me" Öhrn. På deras MySpace kan man läsa att de influeras av Lucinda Williams, Dolly parton, E-Lou Harris och Gillian Welch. Alltså ganska så exakt mina favoritartister. Med det i bakhuvudet hade jag skyhöga förväntningar på Beg, Borrow and Steal. Det var med andra ord bäddat för antiklimax....

Jag trodde först det var något fel på min lille PAL men det är tydligen det här burkiga sjunga-två-meter-från-micken-soundet som gäller på kakornas andra album. I en kombination med det dåliga ljudet är det också så sjukt mycket lustiga instrument på varje låt. Som i Kings and Queens där de vackra stämmorna fullständigt körs över de första två minuterna av någon slags little drummer boy trumma. Det är för övrigt en helt okej låt om man bortser från trumpojken.

Det mesta på albumet är faktiskt helt okej men kakorna verkar besitta en unik förmåga att förstöra sina låtar med en massa konstigheter.

Klart bästa låten är Beg, Borrow and Steal. Den är förhållandevis avskalad instrumentmässigt bortsett från ett intensivt munspelssolo. Om man spelar albumet i dess rätta ordning har man inte heller hunnit tröttna på sentimentaliteten vid det här laget, cirka två låtar senare kräks man på den nämligen. Det vore lite gött om trion kunde sjunga någon låt där de inte lät som de höll på att brista i gråt närmaste sekunden.

Munspel är förövrigt ett återkommande tema plattan igenom, vilket blir något enerverande för en som tycker munspel är något av det vidrigaste ljudet på denna jord.

Jag ville så gärna älska detta album men det kan jag bara inte. Jag tycker ändå om kakorna för deras vilja att förmedla countrymusik till detta avlånga land och önskar bättre lycka nästa gång.

Betyg 2 (5)

dolly parton fortsättning

Halos & Horns (2002)

Halos & Horns är förutomt ett läckert omslag (en utfläkt Dolly gör sig väl i var mans gräsmatta må jag säga) också en härlig uppvisning i vad Dolly hinner slafsa ner under ett futtigt års låtskrivande, föregångaren Little Sparrow kom ju ut bara året innan.

Albumets Guldklimp är Dagger Through the Heart som jag nog vågar hävda är en av mina top-5 favvolåtar någonsin, alla kategorier. Se och lyssna själva i denna något fantasilösa, men ack så vackra, musikvideo.

Några andra favoriter är I'm Gone, Sugar Hill och helknasiga These Old Bones. Albumet är överlag snäppet gladare än Little Sparrow men når inte riktigt upp till samma magi.

Tyar inte med att skriva om Backwoods Barbie idag så det kommer vid ett senare tillfälle.

aj aj aj

Idag studerades det på biblioteket och där drabbades min kära C-uppsatspartner Emma av en otäck nackspärr och gick runt som fysikern i Boston Tea Party. Stackarn, det var inte en vacker syn men hon kämpade tappert. Professionella sjuksköterskor som vi är (nästan) kom vi fram till att en överdos paracetamol förmodligen skulle göra susen.

dolly parton

Säga vad man vill om att skriva se C-uppsats (VIDRIGT VIDRIGT VIDRIGT) men det öppnar åtminstone upp för mycket härlig countrylyssning medan man sitter och smattrar ner en masse hittepå på tangentbordet. Med hittepå menar jag såklart evidensbaserad forskning om du som läser skulle råka vara professor på ett visst universitet i södra sverige.

Idag har jag göttat in mig på Dolly Parton och då framförallt hennes lite nyare verk. Många förknippar Dolly med låtar som Jolene, I Will Always Love You, 9 to 5, Here You Come Again och kanske till och med Coat of Many Colors om man är lite insatt. Dessa låtar gjordes på 60-, 70- och 80-talet. Sedan dess har kvinnan dock krämat ut en uppsjö av album som är riktigt bra men kanske glidit förbi den breda massan lite grann.

Dessa tre album beordras du att lyssna om du inte gjort det förut:

Little Sparrow (2001)
Halos & Horns (2002)
Backwoods Barbie (2008)

Little Sparrow (2001)
Åh den lille sparven från 2000-talets början. Här någonstans fick jag upp ögonen för Dolly (sent ska syndaren vakna) men det är verkligen inte något glatt och lättsmält album på något vis. Stora blåa tårar rinner, barn dör, vackra flickor blir galna och springer nakna över Tennessee-bergen, och små sparvar flyger runt och stirrar otrogna män i ögonen. Det är nattsvart och det är sagolikt vackert. Shine är dock munter och lockar även med härligt banjospel.

Halos & Horns och Backwoods Barbie kommer det lite mer info om imorn.

påsken 2010

Jesu död och uppståndelse firades i år i metropolen Virserum. Där roade vi oss med god mat, godis i stora lass, moonwalking, fågelskådning och bergsbestigningar. Dessutom hann vi med ett besök till smålands San Francisco, Högsby. Jag gillar den byn starkt, extra härlig är den när hundratals löparnördar har samlats för att springa något slags stadslopp. Årets första glass intogs också.

Äggjakten gick som vanligt fruktansvärt dåligt för mig. Jag slösade på tok för mycket tid med att leta i fel rum. När sammanbrottet var nära fick jag ledtråden att ägget finns någonstans i ett rum som börjar på H (hallen). Tillslut hittade jag äggfan i ett racketfodral.

På påskafton åkte jag hem för att hinna med förfest och utgång. Ett virus hade då drabbat mig och jag kände mig väldans trött och svag på vägen dit. Min plan var att skrämma iväg viruset med en hejdundrandes fylla, mission not accomplished. På söndagen vaknade jag totalt kraftlös, jag förflyttade mig mellan sängen och soffan och där låg jag sedan.

Så mycket country har det inte blvit under helgen men när krafterna återvänder ska det bli bättring. I veckan som gått har ju bland annat Gretchen Wilson och Alan Jackson släppt nya album. Vi hörs!