Kerstin VM-bloggar! Sverige - England 2-1

Efter Sveriges snöpliga sorti ur semin var det igår dags att ladda om för bronsmatch. För motståndet stod ett gäng engelskor som dittills levererat stabil fotboll. Man farhågade att Sverige skulle få nöja sig med den nesliga fjärdeplatsen, speciellt eftersom de också drabbades av det oturliga helgula matchstället.

Men Sverige fick istället lite av en drömstart. Redan i 11:e minuten hittade Asslani rätt mellan målstolparna. Hon som häromdagen lämnade planen på bår med fixerad nacke. Ytterligare 11 minuter senare gjorde Sofia Jacobsson VM:s bästa prestation. Hon bara tog med sig bollen och tjongade in den i mål, helt utan krusiduller. Det är så man måste göra oftare om man vill bli världsmästare.

Segern kändes vår. Men England kom tillbaka. 2-1 i 31:a minuten och strax därefter 2-2. Trodde man. Men Ellen White hade fått bollen på armen i straffområdet. VAR-gänget såg rött! Men lät enligt VAR-tradition White först förnedra sig med vilt firande innan målet bortdömdes. Detta var dessutom andra matchen på raken hon drabbades av det ödet. Kanske någon där uppe försöker säga henne att hennes målgest är det fånigaste som florerat på en fotbollsplan sedan Kenneth Andersson avlossade två revolvrar i VM 94.

Andra halvlek bjöd sedan på jämnt spel. Stackars Rolfö som var tillbaka efter avstängning åkte fort ut igen. Denna gången på grund av patologisk klenhet. Högst oklart vad som drabbade henne men plötsligt kunde hon inte använda sin fot. Man måste ändå imponeras av hjälpmedelsförskrivningen inom landslaget. Kort efter "skadan" hade hon ett par kryckor i nävarna. Se och lär Växjö kommun!

I slutminuterna var England rysligt nära ett kvitteringsmål men plötsligt lyckades Nilla Fischer med konststycket att göra en sak rätt på en fotbollsplan. Hon blockade skottet med pannan och fick därmed en evig plats i mitt hjärta trots att jag aldrig tidigare förstått hennes storhet.

Brons till Sverige! Slutet gott allting gott, men man kan ändå om man är en pessimistisk jävel välja att störa sig på att man inte tog sig till final när chansen fanns. Jag är en sådan person.

Det poserande landslaget.

Í skrivande stund pågår finalen. Med lite otur kommer även ett finalreferat. Sedan kan vi alla gå vidare med livet.

Kerstin VM-bloggar! Nederländerna - Sverige 1-0

Efter att mirakulöst slagit ut Tyskland i kvarten hade Sverige nu ett gyllene läge att komma till VM-final. Men det blev som bekant pannakaka. Likt Mona Brorsson på sista rundan i hemma-VM "sköt" Sverige bort sig.

Men det var en jämn batalj. Sverige möjligen till och med snäppet vassare matchen igenom. Men man måste ju sätta bolljäveln i mål, hur många gånger ska vi på den här redaktionen behöva påtala det?

Det hela gick till förlängning och i 99:e minuten gjorde Groenen ett förödande mål. Sverige hämtade sig inte, trots att de ju hade en hel förlängningskvart till på sig att kvittera. Det var som att luften gick ur dem. De borde ju anfallit som tokar! Istället slutade eländet med att Asslani fick en boll i huvudet via nick från holländare. Det var den mesigaste smäll jag någonsin sett. Men någon nitisk landslagsläkare var sugen på att öva nackstabilisering och packade in stackars Asslani på en bår för en ovärdig sorti. På skiktröntgen sedan kunde man konstatera att hon var utan fara. Herregud! De hade kunnat bespara henne dem röntgenstrålarna om de bara tittat på reprisen. Bollen smekte lite lätt hennes vänstra kind.

Det slutade 1-0 till de glada holländarna. Sverige kan i alla fall trösta sig med att slippa bli överkörda av USA i finalen, de har ju varit VM:s klart bästa lag. Som om de spelar i en annan liga. Nu väntar istället England i bronsmatchen. Det kan bli en snoozefest av sällan skådat slag. Jag hoppas därför Gerhardsson släpper in glädjespridaren Janogy från start. Är han riktigt crazy låter han även underskattade Hurtig spela trots att Rolfö nu är tillbaka. Imorgon vet vi.

Eländes elände! I alla fall ett vackert bortaställ.