Det råder inget tvivel om att Courtney Marie Andrews är en megatalang. Men hennes senaste platta är en snoozefest utan dess like.
Fjolårets succéplatta Honest Life föll jag som en fura för. Där bjöds man på själfull country så som man inte trodde att moderna artister kunde skapa. Det fanns ett driv som på nya plattan lyser med sin frånvaro. Här har låtarna knappt styrfart. Det är fruktansvärt segt alltså. Det är som att hon råkat komma åt en knapp i kontrollrummet och oavsiktligt skruvat ner tempot på samtliga spår. Jag fattar ingenting.
Med det sagt så är givetvis inte May Your Kindness Remain ett uruselt album. Andrews kan ju sjunga och det finns mycket vackert att hämta i de lugna bitarna. I kölvattnet av mästerverket Honest Life står det sig dock oväntat klent.
Betyg: 2,5
torsdag 29 mars 2018
fredag 23 mars 2018
torsdag 22 mars 2018
Caitlyn Smith - Starfire
Välkommen till världens sopigaste blogg som nu blivit mer av ett veckomagasin.
Singer-Songwritern Caitlin Smith har efter fjolårets succé-EP nu släppt en debutfullängdare med samma titel, Starfire. Lite lustigt kan man tycka men det är också den enda kritiken. För Smiths eleganta pop är balsam för själen hos en hårt arbetande kvinna.
Jag gillar särskilt de lugna spåren som till exempel "Before You Called Me Baby", "Do You Think About Me" och "Cheap Date". Men vad jag framförallt gillar är hennes mäktiga röst som ju är så bra en röst kan vara.
Caitlin Smith har gjort en karriär av att skriva låtar åt andra men nu verkligen bevisat att hon lika gärna kan sjunga låtarna själv. Bättre dessutom.
Betyg: 4 (av 5)
Singer-Songwritern Caitlin Smith har efter fjolårets succé-EP nu släppt en debutfullängdare med samma titel, Starfire. Lite lustigt kan man tycka men det är också den enda kritiken. För Smiths eleganta pop är balsam för själen hos en hårt arbetande kvinna.
Jag gillar särskilt de lugna spåren som till exempel "Before You Called Me Baby", "Do You Think About Me" och "Cheap Date". Men vad jag framförallt gillar är hennes mäktiga röst som ju är så bra en röst kan vara.
Caitlin Smith har gjort en karriär av att skriva låtar åt andra men nu verkligen bevisat att hon lika gärna kan sjunga låtarna själv. Bättre dessutom.
Betyg: 4 (av 5)
Etiketter:
Caitlyn Smith,
recensioner
tisdag 13 mars 2018
The Local Honeys - Little Girls Acting Like Men
I förra veckan upptäckte jag den här skönsjungande duon och sedan dess har jag inte lyssnat på någonting annat (om man bortser från de hundra gångerna jag lyssnat på "Dance You Off").
Linda och Montana som de heter har lyckats hitta det perfekta bluegrassoundet och har också perfekta röster för den karga musikstilen.
Little Girls Acting like Men är deras första och enda platta. Jag gillar bäst "Hills Of Mexiso", "Hares On The Mountain" och "I Love You, Charlene".
Unna er en lyssning! Finns på Spotify.
5 av 5 i skivomslagsdesign! |
Etiketter:
The Local Honeys
söndag 11 mars 2018
Melodifestivalen 2018: Final
Allt gott har ett slut och så även melodifestivalen. Även om det stundtals i år kändes som slutet inte kunde komma fort nog. Trots ett par riktiga bottennapp var ändå finalfältet otippat vasst. Jag gillade varenda låt mer än vad som är socialt accepterat.
Showen som sådan var dock något svag. Acapellagrupper är djävulens lilla påfund och hör inte hemma på ett schlagergolv även om pojkarna i Solana kan ta en ton patologiskt perfekt. Caroline af Ugglas version av fjolårets vinnarlåt var riktigt fin men mitt stående intryck av uppträdandet är ändå att hon skulle behöva se över sin Ritalindos och öka den markant.
Nu till själva tävlingen. Eftersom det är final delar vi på Kerstin'sCountry Schlager Music blog ut pretentiösa omdömen som kanske ingen orkar igenom.
1. Mendez - "Everyday"
Förmodligen blandade svenskafolket ihop Mendez låttitel med Felix Sandmans. För inte kan väl den här lustiga spansk/engelska charterhiten varit den tredje mest populära låten ute i stugorna. Jag gillade den förvisso men det är verkligen inget kvalitetsmått i sammanhanget.
2. Renaida - "All The Feels"
Renaidas låt var på pappret en av kvällens bästa men vad gör det när man mitt i låten börjar härja om att man inte hör något. När hon sedan på grund av ljudtrasslet fick göra om framträdandet hade hon tyvärr tappat all gnista och det var rent plågsamt att bevittna. Så synd på en så bra låt.
3. Martin Almgren - "A Bitter Lullaby"
Mysgubben bjuder på en solid countrybit, men det är inte det svenska folket vill ha. Kom tillbaka med magtröja och mycket höftrörelser så kanske du har en chans i den här tävlingen Martin.
4. John Lundvik - "My Turn"
En bra låt men det är det inte lite obehagligt med människor som ler konstant i tre minuter?
5. Jessica Andersson - "Party Voice"
Jag var inte alls begeistrad över Jessicas nummer i den tredje deltävlingen men igår trillade poletten ner. Detta var ju ett frejdigt partynummer för den mogna kvinnan.
6. LIAMOO - "Last Breath"
Att rap är ett vedertaget konstgrepp är ett av vår tids största gåtor, det låter ju urfånigt! Refrängen i "Last Breath" är det dock inget större fel på. Tyvärr gick det väl förbi den breda massan eftersom vi alla låg nere i ett EP-anfall tack vare den blinkande ljusshowen.
7. Samir & Viktor - "Shuffla"
Med risk att tappa de fyra följare jag har så måste jag medge att jag gillar Samir & Viktor. Deras nummer är en riktig energiboost och man måste ju imponeras över att två tillsynes omusikaliska människor lyckas skapa så bra musik. Det har också kommit till min kännedom att shuffla är något typ av danssteg och inte har någonting att göra med funktionen shuffle på musiktjänster som jag tidigare trott. Dumstrut på mig.
8. Mariettte - "For You"
Mariettes sång- och dansnummer är något av det märkligaste som jag sett på schlagergolvet. Hon dansar som undertecknad efter kraftigt festande. Låten hade blivit så mycket bättre om hon bara stod still.
9. Felix Sandman - "Every Single Day"
Lagom till final satte Felix sitt nummer som ett smäck. En av kvällens klart bästa låt och nummer.
10. Margaret - "In My Cabana"
Jag hånades när jag inför sällskapet outade att jag gillar den här låten. Men what's not to like? Det är party upphöjt till tio. Dessutom är Margret smart nog att slänga in refrängen redan efter 20 sekunder så man hinner höra den cirka 300 gånger innan låten är slut.
11. Benjamin Ingrosso - "Dance You Off"
Benjamin sopade mattan med övriga deltagare. Med all rätt! För det här är den bästa vinnaren på år och dar. Jag gillar allt med det här numret. Beatet, ljusshowen, dansen, de håriga armarna med mera med mera.
12. Rolandz - "Fuldans"
Inte lätt att följa efter vinnarbidraget men för att vara ett plojbidrag är Rolandz "Fuldans" ändå ganska underhållande.
Benjamin Ingrosso dansar sig nu vidare till Portugal. Själv stämplar man in på jobbet igen måndag morgon. Livet är hårt.
Showen som sådan var dock något svag. Acapellagrupper är djävulens lilla påfund och hör inte hemma på ett schlagergolv även om pojkarna i Solana kan ta en ton patologiskt perfekt. Caroline af Ugglas version av fjolårets vinnarlåt var riktigt fin men mitt stående intryck av uppträdandet är ändå att hon skulle behöva se över sin Ritalindos och öka den markant.
Nu till själva tävlingen. Eftersom det är final delar vi på Kerstin's
1. Mendez - "Everyday"
Förmodligen blandade svenskafolket ihop Mendez låttitel med Felix Sandmans. För inte kan väl den här lustiga spansk/engelska charterhiten varit den tredje mest populära låten ute i stugorna. Jag gillade den förvisso men det är verkligen inget kvalitetsmått i sammanhanget.
2. Renaida - "All The Feels"
Renaidas låt var på pappret en av kvällens bästa men vad gör det när man mitt i låten börjar härja om att man inte hör något. När hon sedan på grund av ljudtrasslet fick göra om framträdandet hade hon tyvärr tappat all gnista och det var rent plågsamt att bevittna. Så synd på en så bra låt.
3. Martin Almgren - "A Bitter Lullaby"
Mysgubben bjuder på en solid countrybit, men det är inte det svenska folket vill ha. Kom tillbaka med magtröja och mycket höftrörelser så kanske du har en chans i den här tävlingen Martin.
4. John Lundvik - "My Turn"
En bra låt men det är det inte lite obehagligt med människor som ler konstant i tre minuter?
5. Jessica Andersson - "Party Voice"
Jag var inte alls begeistrad över Jessicas nummer i den tredje deltävlingen men igår trillade poletten ner. Detta var ju ett frejdigt partynummer för den mogna kvinnan.
6. LIAMOO - "Last Breath"
Att rap är ett vedertaget konstgrepp är ett av vår tids största gåtor, det låter ju urfånigt! Refrängen i "Last Breath" är det dock inget större fel på. Tyvärr gick det väl förbi den breda massan eftersom vi alla låg nere i ett EP-anfall tack vare den blinkande ljusshowen.
7. Samir & Viktor - "Shuffla"
Med risk att tappa de fyra följare jag har så måste jag medge att jag gillar Samir & Viktor. Deras nummer är en riktig energiboost och man måste ju imponeras över att två tillsynes omusikaliska människor lyckas skapa så bra musik. Det har också kommit till min kännedom att shuffla är något typ av danssteg och inte har någonting att göra med funktionen shuffle på musiktjänster som jag tidigare trott. Dumstrut på mig.
8. Mariettte - "For You"
Mariettes sång- och dansnummer är något av det märkligaste som jag sett på schlagergolvet. Hon dansar som undertecknad efter kraftigt festande. Låten hade blivit så mycket bättre om hon bara stod still.
9. Felix Sandman - "Every Single Day"
Lagom till final satte Felix sitt nummer som ett smäck. En av kvällens klart bästa låt och nummer.
10. Margaret - "In My Cabana"
Jag hånades när jag inför sällskapet outade att jag gillar den här låten. Men what's not to like? Det är party upphöjt till tio. Dessutom är Margret smart nog att slänga in refrängen redan efter 20 sekunder så man hinner höra den cirka 300 gånger innan låten är slut.
11. Benjamin Ingrosso - "Dance You Off"
Benjamin sopade mattan med övriga deltagare. Med all rätt! För det här är den bästa vinnaren på år och dar. Jag gillar allt med det här numret. Beatet, ljusshowen, dansen, de håriga armarna med mera med mera.
12. Rolandz - "Fuldans"
Inte lätt att följa efter vinnarbidraget men för att vara ett plojbidrag är Rolandz "Fuldans" ändå ganska underhållande.
Benjamin Ingrosso dansar sig nu vidare till Portugal. Själv stämplar man in på jobbet igen måndag morgon. Livet är hårt.
Glad, gladare, Benjamin Ingrosso. |
Etiketter:
melodifestival
lördag 3 mars 2018
Caleb Caudle - Crushed Coins
Doldisen Caleb Caudle är aktuell med nytt och fräscht! Han släppte ju ett av 2016 års bästa verk i finfina Carolina Ghost.
Mannen från North Carolina har hållit på i mer än tio år men vi är som sagt få som tagit notis. Det är synd det för Caudles musik är hemtrevlig och lugnande, som ett musikaliskt bolltäcke. Crushed Coins är inget undantag, om något så är det till och med snäppet lugnare än tidigare verk. Om man vill vara petig så hade man kunnat önska lite mer driv. Bästa spår är därför i sammanhanget superriviga "Love That's Wild". Övriga låtar är också top notch men de smälter liksom ihop när de alla har identiskt tempo.
Ändå ett klart kompetent countryalbum.
Betyg: 4 (av 5)
Mannen från North Carolina har hållit på i mer än tio år men vi är som sagt få som tagit notis. Det är synd det för Caudles musik är hemtrevlig och lugnande, som ett musikaliskt bolltäcke. Crushed Coins är inget undantag, om något så är det till och med snäppet lugnare än tidigare verk. Om man vill vara petig så hade man kunnat önska lite mer driv. Bästa spår är därför i sammanhanget superriviga "Love That's Wild". Övriga låtar är också top notch men de smälter liksom ihop när de alla har identiskt tempo.
Ändå ett klart kompetent countryalbum.
Betyg: 4 (av 5)
Etiketter:
Caleb Caudle,
recensioner
fredag 2 mars 2018
Brandi Carlile - By The Way, I Forgive You
Brandi Carlile verkar helt oförmögen att göra ett album som inte är fantastiskt. Enda sedan jag fick upp ögonen för hennes musik i början av decenniet har hon sisådär varannat/var tredje år lanserat ett nytt mästerverk.
Senaste plattan är producerad av Dave Cobb och Shooter Jennings och är även den en ren fröjd. Här bjuds man på stämningsfulla ballader och enstaka rivigare hits, allt med den där karaktäristiska rösten som verkligen inte går att värja sig för.
Personliga favoriter är pianoballaderna "The Joke" och "Party of One" samt mäktiga "The Mother". Men man kan blunda och peka på valfri låt här och knockas av det man hör.
Betyg: 4,5 (av 5)
Senaste plattan är producerad av Dave Cobb och Shooter Jennings och är även den en ren fröjd. Här bjuds man på stämningsfulla ballader och enstaka rivigare hits, allt med den där karaktäristiska rösten som verkligen inte går att värja sig för.
Personliga favoriter är pianoballaderna "The Joke" och "Party of One" samt mäktiga "The Mother". Men man kan blunda och peka på valfri låt här och knockas av det man hör.
Betyg: 4,5 (av 5)
Etiketter:
Brandi Carlile,
Dave Cobb,
recensioner,
Shooter Jennings
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)