Kulturnatten 2018

Den sista lördagen i januari firas kulturnatten i vår lilla stad. Temat för i år var tid och inte att frysa röven av sig under årets kallaste natt som vanligtvis är fallet. Glädjande nog var temperaturen i år nämligen tämligen behaglig. Vindstilla och plusgrader.

"Natten" började kl. 18 på Ringsberg med invigning. I sedvanlig ordning var det fara för liv i det bläcksvarta mörkret. Förmodligen ligger det idag ett dussintal seniorer med brutna lårbenshalsar och kravlar runt i askan efter invigningens eldshow.

Vi ungdomar klarade oss helskinnade och knatade vidare för middag på Chapter House. Där blev det flankstek med pommes vilket smakade mycket bra. Men det gör ju det mesta när man sköljer ner det med 9,9 % öl.

Efter ytterligare någon dryck gick vi vidare till loppis, hemslöjd, opera sing-a-long, manskör, latinamerikanskt dansband och performence konst som fullständigt gick över huvudet på undertecknad. Vi avslutade sedan på Smålands museum. Vi betade av allt detta på cirka 45 minuter. Innerst inne ville vi väl alla bara sätta oss och dricka mer öl. Dock var det fler Växjöbor som hade den synen på kultur. Samtliga barer var proppfulla. En efter en gav sedan upp i sällskapet och tillslut var vi bara två kvar.

Kvällen avslutades därför med en Margerita hemmavid kring midnatt.

Jag gillar kulturnatten i teorin men i praktiken är det en mycket svårmanövrerad aktivitet. Men lite öltält med infravärme så vinner ni över även mig Växjö kommun!

Flytande kultur

Niki Ivan Kempinski live på Kafé de Luxe

Efter ett par musikaliska bottennapp på favoritkrogens söndagsspelningar har nu förväntningarna skruvats ner betydligt. Nu är jag nöjd bara jag kan urskönja melodier ur det som kommer från scenen.

Därför var det extra glädjande att kvällens akt med det mycket krångliga namnet Niki Ivan Kempinki faktiskt bjöd på habil söndagsunderhållning. Kempinski med band höll låda i dryga timmen med sin folkrock på svenska. Publiken kom sent men när de väl kom så var det klackarna i taket, dansande bebisar trängdes med shottande kvinns. Själv festade jag loss på finöl på flaska.

Kempinski har släppt tre plattor och samtliga finns på Spotify!

Tyler Childers live på Folk å Rock

Countryfenomenet Tyler Childers gjorde igår sin andra Sverigespelning på Folk å Rock i Malmö. Kerstin's Country Music Blog var givetvis på plats för att rapportera för sina fem följare.

Childers klev på scenen strax efter kl. 22. Lokalen hade då fyllts upp till minsta kvadratmeter. Som sig bör när hetaste namnet i branschen är på besök! Men personligen hade jag gärna sluppit den storväxte dansken bredvid mig som i egenskap av man tog sig friheten att sprida sina lemmar över tre platser.

Artisten i fråga satt på liknande sätt uppe på scenen. Såvida man inte är paralyserad eller av samma kroppshydda som John Moreland så står man väl ändå upp när människor betalat surt förvärvade pengar för att se en. 

Det här med sittandet visar sig dock bli en parantes. För den 26-årige Kentuckysonen bjuder verkligen på en sprakande show. Trots att han är mol allena på scenen med bara en gitarr och sitt ymniga svett som sällskap fyller han lokalen som en hel banduppsättning. Det var faktiskt smått magiskt hur mycket ljud han lyckades alstra ur sin strupe. Studioinspelningarna gör den inte rättvisa. 

Låtarna från senaste plattan Purgatory betas av i ett rasande tempo och varenda en framstår som en riktig pärla i liveformatet. Mellansnacket är snudd på obefintligt och när sista låten är sjungen knatar han bara ut.

Scennärvaron hade onekligen en del övrigt att önska men som musikant är Tyler Childers en av de skickligaste jag sett. 

Instagram @barabaraberra

Tyler Childers - Purgatory

Tyler Childers släppte sin upphaussade platta Purgatory redan i augusti förra året men varför vara först på bollen när man kan vara sist? (Den dök inte heller upp i fullängdsformat på Spotify förrän detta året.) 

Jag gillar Childers. Han sjunger mäktigt och hans låtar svänger mer än lovligt. Dessutom ser han så där härligt lufsig ut som bara en amerikan kan. Bästa spår är riviga "Universal sound" och "Whitehouse Road" men lugnare spår som "Lady May" är också en fröjd.

Kerstin's Country Music Blog ställer sig bakom upphaussandet.

Betyg: 4 (av 5)

Elegant omslag!

Årets album 2017

Sent ska syndaren vakna! Nu är det dags för den här lätt efterblivna bloggaren att summera musikåret 2017. Som ju bjöd på många pärlor. Här har ni de bästa! (I bakvänd ordning för dramaturgisk effekt).

10. RaeLynn - Wildhorse
  9. Sunny Sweeney - Trophy
  8. Tift Merritt - Stitch of The World
  7. Nikki Lane - Highway Queen
  6. Sam Outlaw - Tenderheart

5. Lillie Mae - Forever And Then Some
Vid första lyssningen är Maes andra studioplatta en enda röra. Fioler, elgitarrer, baktakt och en oslipad sångröst trängs i samma visor. Men en efter en kan man sedan urskönja de fina melodierna ur mischmaschet.

4. Caroline Spence - Spades & Roses
Det är aldrig fel med en späd kvinnoröst över stillsamma melodier. Speciellt inte när det görs så här bra.

3. Jason Isbell & The 400 Unit - The Nashville Sound
Kungen av americana slog till med en riktig fullträff i och med senaste plattan ihop med hans band. Här ryms smäktande ballader och bufflig arenarock.

2. Courtney Marie Andrews - Honest Life
Courtney Marie Andrews platta från början av året är inget mindre än en gudagåva för den finsmakande countrykonnässören. Jag menar lyssna bara på "Let The Good One Go" och "Table For One" och försök att inte smälla av.

1. Rachel Baiman - Shame
Sent på året upptäckte jag fenomenet Rachel Baiman. En ung violinist med den vackraste röst som någonsin hörts. Shame är inte den musikaliska triumf som exempelvis andraplatsen Honest Life men det vilar något fullständigt magiskt över det Baiman skapar. Nu är det jag som går och köper mig en fiol. Grattis grannarna!