Kerstin U-21 EM-bloggar! Slovakien - Sverige 3-0

Igår var det dags för U-21-pojkarnas sista gruppspelsmatch. På grund av två oavgjorda matcher hade de satt sig i något av en rävsax. För att gå vidare krävdes vinst, men också att polackerna daskade till engelsmännen. Inget av det inträffade så Sverige fick snällt tacka för sig.

Men låt oss ändå för protokollets skull dissekera matchen mot Slovakien så som bara en countrybloggare kan.

Slovakien öppnade starkt. Efter bara fem minuter satt en strut i svenska nätet och det var egentligen bara tur att inte fler bollar rullade in. För de helgula svenskarna hade ingen ordning på någonting, förutom sina välansade skägg, fina frisyrer och moderiktiga tatueringar.

En stund senare satte Slovaken tvåan. Efter halvtid hade Sverige sedan en bra period men några mål blev det inte. Istället satte Slovakien spiken i kistan en kvart från slutet. 3-0 slutade eländet och de forna Europamästarna var utslagna.

Men vem bryr sig om ett gäng överbetalda pöjkar? Låt oss istället blicka fram mot sommarens stora begivenhet, Fotbolls-EM i Nederländerna för människor med dubbla X-kromosomer. Så kallade damer.

På återseende!

Linus Wahlqvist

Caroline Spence - Spades & Roses

Det har tagit mig ett tag att förstå storheten i Caroline Spences artisteri. Debutplattan från 2015 har jag snubblat över ett par gånger men aldrig ryckts med av. Men i och med nya plattan ställer även jag in mig i ledet.

Spades & Roses är en magisk liten sångstund någonstans mellan Holly Williams och Hanna Aldridge. Här ryms småstadsskildringar och visor om brustna hjärtan och några om marginellt lite mindre brustna hjärtan. Alltsamman bärs upp av Spences röst som är en gudagåva.

Jag citerar Neilson Hubbard, plattans producent, för jag kan inte säga det bättre själv, "Caroline writes from the heart of it... Sings from the gut of it".

Bäst: "All the Beds I've Made", "Softball", "You Don't Look so Good (Cocaine)"

Betyg: 4,5 (av 5)

Justin Townes Earle live på KB i Malmö

För dryga tio år sedan släppte Justin Townes Earle sin debutplatta. Under åren har han bjudit på toppar och dalar både musikaliskt och privat. Sedan senaste vändan på rehab 2010 har han åtminstone hållit sig i skinnet på missbrukarfronten. Hans musik däremot har inte varit särskilt spännande i det sista. Nya plattan Kids in The Street är bara marginellt piggare än sömnpillret Absent Fathers från 2015.

Jag hade därför räknat kallt med en tillknäppt spelning på söndagskvällen. Men tji fick jag! Justin intog Kulturbolagets scen med ett glatt humör. Större delen av repertoaren bjöd så klart ändå på hans patenterat sega Americana. Men i kombination med uppsluppet mellansnack och dåliga skämt blev det ändå en ganska trivsam stund. En bit in i konserten fick jag dock lämna min plats på första raden då det hela hade gått något i stå. Det var dessutom hett som i helvetet i lokalen. Men det är ju knappast artistens fel att svensk ventilation fullständigt kollapsar så fort graderna tassar upp över 20-gradersstrecket. Han kunde dock tagit av sig den varma socionomkavajen. Överhuvudtaget så kunde han sett ut mindre som Karl-Bertil Jonson. Men har man knarkat sedan 12 års ålder kan det kanske vara svårt att hitta nya sätt att revoltera på.

Sista låtarna avnjöts på behaglig sittplats, där man även kunde passa på att lägga upp ett instagram, moroten till att hitta på saker sedan 2010.

Instagram @barabaraberra

Sammanfattningsvis en helt okej konsert, dock i längsta laget.

En liten eloge till förbandet Jesper Lindell också. Hans "Moving Slow" är faktiskt inte så pjåkig.

Betty Who - "Mama Say"

Betty Who är amasonkvinnan från Australien som alldeles för länge flygit under radarn. Jag upptäckte henne förra veckan och tycker hon är det bästa som hänt popmusiken på länge. "Mama Say" är bästa låten men hela hennes aura utstrålar något visst. Nya albumet The Valley är fräsch popmusik för den moderna människan. Således egentligen ingenting för tönten som driver countryblogg, men jag gillar det ändå.

Hometown Marie - "Better Days"

Jag är djupt imponerad av människor här uppe i nord som väljer att satsa på countrymusik. Handen på hjärtat så är det ju inte jättemånga som förstår charmen med genren. Bara för ett par dagar sedan blev jag kraftfullt hånad i fikarummet över mitt countryintresse. Jag kontrade då med att jag var snubblande nära en psykos i full blom efter mitt besök på kreddiga Way Out West för några år sedan. Hemsk musik från flera scener samtidigt är inte bra för den mentala hälsan.

Nu till sak. Hometown Marie är ett av de här banden som mot alla odds valt att satsa på countryn. Stilen är åt det radiovänliga hållet. Även om det inte riktigt är min kopp av te så går det inte att ta miste på grabbarnas musikalitet och driv. Sångaren Oskar Östman bär upp låtarna med en guldstrupe av imponerande slag. Jag hade äran att avnjuta den från front row när delar av bandet värmde upp publiken inför Sam Outlaw förra våren i Storebro, och rösten håller även live.

Nya singeln heter "Better Days" och är som tidigare spår lättillgänglig country som låter uppfriskande osvenskt och kan absolut mäta sig med musiken från det stora landet i väst.

Lyssna på den på the world wide web!

Cale Tyson - Careless Soul

Übercoola Cale Tyson har släppt ännu en countryplatta. Tydligen är det den första fullängdaren som lanseras till den amerikanska publiken, de brukar ju annars få vara först och kleta på saker med sina feta fingrar.

Careless Soul är precis som tidigare verk traditionell country med den där väldigt speciella rösten som låter som den ska brista ut i joddel vilken sekund som helst. Trots att jag tillhör den lilla skara människor som gillar sådana tilltag så har det här gått något överstyr. Men den gode Tyson har nog helt glömt bort hur man sjunger normalt efter ett par år av framgång med den lustiga sångstilen.

Plattan trummar på i baktakt och andra klassiska countryknep, ibland känns det snudd på som en karikatyr av genren. På sina håll blixtrar det dock till, som på dramatiska "High Lonesome Hill".

Helhetsintrycket förblir dock något av en snooze fest.

Betyg: 3 (av 5)

Trés elegant!