Grattis på 5-årsdagen!

Idag är det på dagen fem år sedan Sveriges bästa countryblogg såg dagens ljus. Jag firade med att bjuda kollegorna på morotskaka. Den var lite dödbakt och så men jag hade i alla fall fått till en fin stjärna.

Hur firade ni själva denna stora dag?

Brad Paisley - Moonshine In The Trunk

Brad Paisley har klivit fram som en av countryns riktiga giganter. Jag kan personligen inte riktigt förstå fascinationen, men visst har han några fina låtar på sin resumé.

Moonshine In The Trunk är hans elfte studioplatta. Det öppnar starkt med ”Crushing It”, en sån där typisk countryvisa som egentligen inte säger mycket mer än att det är härligt att dricka öl och säga F U till alla vardagsbekymmer, så grovt skulle dock aldrig Mr. Helylle Paisley uttrycka det hela.

Nästföljande ”River Bank” är nästan lika bra som öppningsspåret. Men därefter går det fullständigt i stå. Det glimrar till litegrann på titelspåret ”Moonshine In The Trunk” men det är för många låtar som passerar förbi som varken svänger eller berör. Det blir statiskt och gapigt.

Är man ett stort Paisley fan har man nog lättare att finna kraften inom sig att ta till sig hans extra allt typ av countrymusik men jag föredrar min country snäppet mer sofistikerad.

Betyg: 2 (av 5)

Inte bara en dålig platta utan även ett ruggigt fult omslag.

The Roys - The View

Syskonen Lee och Elaine Roy växte upp under samma tak och visade båda prov på stor musikalisk talang men kom inte förrän senare i livet på att de visst gått och delat samma dröm om att bli countrymusiker. När de väl kom på det prövade de lyckan i Nashville och the rest är så att säga history.

The View är deras sjätte platta och precis som på tidigare verk bjuds man på baktakt, mandolin och bluegrass. Tre ting som man ju gillar starkt. Visst, det är kanske inte det mest nyskapande albumet på countryhimlen men det är riktigt välproducerat och sången sitter nästan onödigt perfekt. Man kan välja att störa sig på det eller bara luta sig tillbaka och njuta. Jag väljer det senare.

Bästa låt är titelspåret ”The View”.

Betyg: 3 (av 5)

Måndagstipset (på en tisdag): Brittany Kennel - Up In Smoke

Min senaste upptäckt på countyhimlen är kanadensaren Brittany Kennel. Jag vet inte så mycket mer om henne än det lilla som står på hennes facebooksida; att hon kommer från Montreal men nu bor i Nashville och att hon gillar att dricka te. Googlar man på henne får man bara upp en massa hundar därför förblir hon något av ett mysterium.

Hon har släppt ett par EP:s, senaste Up In Smoke släpptes i år och är den jag lyssnat mest på och kan rekommendera varmt. Man bjuds på stämningsfull folkcountry med en av de behagligaste rösterna i modern tid. Bästa spår är "Speed Queen" och "Chase Trouble"

Senaste singeln "Be You" är ju också lite gullig.

Elliphant feat. MØ - "One More"

Om ni har följt den här patetiska bloggen ett tag så känner ni till att jag var helt till mig i trasorna för ganska exakt ett år sedan när Elliphant släppte sin debutplatta.

Nu har hon släppt uppföljaren One More  och det lilla jag hört hittills bådar gott. Speciellt titelspåret som hon gör ihop med danska sångerskan MØ.



Skulle kunna gå över lik för de där festliga sandalerna.

Idol 2014 - fredagsfinal nr.8

Idolturnén rullar på men här på bloggen är det flera veckor sedan det skrevs något om de unga idolaspiranterna. Men igår såg jag programmet från början till slut.

Temat var rock. Jag misstänkte att det skulle bli en pinsam afton hemma i tv-soffan men de små idolerna visade sig rocka ganska bra faktiskt. Allra bäst var väl Mollie trots att jag egentligen har lite svårt för hennes glada lynne och äckligt perfekta sång. Men hennes "Paradise City" gick ju bara inte att inte gilla. Jag gillade den alltså.

Lille Lisa bjöd också på ett härligt rock n' roll moment i och med sin version av "You Shook Me All Night Long".

Josefine hade även hon en bra kväll och har seglat fram som min favorit i tävlingen. Hon är kanske lite valpig nu men ge henne ett par år och hon kommer att ha lindat hela musiksverige runt sitt lilla finger.

I skuggan av de glödheta rocktjejerna stod Fanny och famlade i mörkret. Det blev smärtsamt tydligt att hon inte kunde mäta sig med dem. Men ingen skugga ska ju egentligen falla över den 21-åriga göteborgaren, den spexiga idolcirkusen var bara inte hennes gebit. Jag ser fram emot hennes framtida musikkarriär och spår en singer/songwriter-platta inom en snar framtid. Om vi har riktigt tur växer hon också ur den här luv- och mössfasen, kammar håret bakåt och börjar se ut som folk.



Hej då Fanny. Tack för allt.

Ludvig var ju också med igår men lämnade mig så oberörd att jag inte kan skriva något annat än att jag gillar hans frisyr.

First Aid Kit - "Waitress Song"

First Aid Kit släppte ju i somras en av årets hetaste plattor. Trots det har jag lyssnat pinsamt lite på de skönsjungande systrarna. Kanske beror det på att jag stör mig lite på att de är så unga, snygga och härliga.

Men det kan man ju inte hänga upp sig på så. Därför piffar vi till fredagen med en sån här pretentiös liten musikvideo.

Fotbollsgalan 1914

Jag missade fotbollsgalan i måndags eftersom jag hade fullt upp med att titta på sommarpratarna på grannkanalen. Inte för att jag tycker Sommarpratarna är särskilt underhållande men det får mig i alla fall inte att må fysiskt illa.

För ärligt talat hur svårt ska det vara att slänga ihop en fotbollsgala som inte fullständigt pissar på de fotbollsspelare som råkar vara av det kvinnliga könet?

Jag tror vi alla fattar att herrfotboll så att säga spelar i en annan liga. De skjuter hårdare och så. Manliga fotbollsspelare kan leva på sin sport ganska långt ner i gärdsgårdsserierna medan kvinnor får bolla(!) både jobb och fotbollsspel även om det tillhör eliten i Sverige. Det är kanske inte helt rättvist men sådan är kapitalismen. Herrfotboll genererar helt enkelt mer pengar för folk är mer intresserade av den. Jag köper det.

Men så en dag per år har fotbollsförbundet ihop med TV4 fria tyglar att ändra på den bilden, att få Sverige att sluta slicka Zlatans röv och öppna sina ögon för andra kompetenta svenska fotbollsspelare. Säg till exempel Therese Sjögran, som förutom att vara en av världens skickligaste mittfältare också spelat 200 landskamper. Jag upprepar, tvåhundra. Det är alltså ingen som har gjort det innan, ingen har ens varit i närheten. Anders Svensson som är den meste landslagsspelaren på herrsidan har spelat 52 matcher färre än Sjögran.

200-jubileumet hade dock inte gått förbi TV4, de hade till och med förberett en hyllning men valde att klippa bort det på grund av hjärnsläpp tidsbrist.

Som grädde på patriarkatmoset sitter sedan Zlatan på presskonferens och spelar helt oförstående när han får frågan om det var rätt av TV4 att klippa bort den tilltänkta hyllningen till Sjögran, ” Ska alla som var på galan få ett varsitt pris så alla blir nöjda?”

Nej Zlatan. Men hon som spelat flest landskamper genom tiderna och 104 landskamper fler än du kanske skulle få någon form av erkännande.

Det faktum att han kan slänga ur sig en sådan kommentar utan att någon säger ifrån bevisar bara att media har sina tungor så långt upp i hans vältränade röv att jag nu befarar att de kanske aldrig hittar ut.

Therese Sjögran i aftonskrud.

Ps. Jag är så jävla trött på Zlatan.

Heidi Feek - "Trail Pop"

Heidi Feek är tjejen med den lite manhaftiga rösten som släppte fjolårets tionde bästa platta. Tydligen är hon på gång med en ny platta i början av 2015 och ingen är gladare över det än jag. Första singeln därifrån låter dessutom riktigt bra, man är ju såld bara man hör första riffet.



Gillar ni också Heidi Feek rekommenderar jag att följa henne på Instagram @feekyfeek.

Maria Skybäck live på Kafé De Luxe

Idag var det söndagsspelning på Kafé de Luxe. Kvinnan vid micken hette Maria Skybäck och var där med sin långhåriga gitarrist Patrik. Jag hade ingen aning vad det var för tjomme och var väl i ärlighetens namn mest där för att återställa vätskebalansen.

Men Maria visade sig ha ett par fina låtar under kavajen. Hon sjöng både på svenska och engelska och blandade covers och egenskrivna låtar hejvilt. Bästa låtarna var "Mamma, jag är olyckligt kär" och någon engelsk låt som jag tyvärr glömt titeln på. På det stora hela var det en trivsam spelning, Maria skulle kanske behöva jobba lite på sin utstrålning men vem behöver inte det?

Instagram @barabaraberra

Vill ni grotta ner er mer i Maria Skybäck så finns hon på soundcloud.

Song of the Year

Igår var det countrygala i det stora landet i väst. När bloggen begav sig recenserade jag dessa galor med en brinnande entusiasm men nu orkar jag helt enkelt inte.

Jag tycker i alla fall att det var kul att "Follow Your Arrow" blev utsedd till årets låt. Brandy Clark har skrivit den ihop med hon som sjunger den, Kacey Musgraves.

Kerstin springer

Jag tänkte bara dela med mig av min jogginglista, länk här. Den förgyller alla mina "tuffa" pass, men det är alltid en kamp att motstå frestelsen att dansa som en flicka från ghettot när den här kommer på.



Har ni förresten några bra jogginglåtar på lut så skriv ner dem i kommentarsfältet tack!

Måndagstipset: Bonnie Montgomery

Bonnie Montgomery är något så udda som en kombinerad opera- och countrysångerska. Hon släppte sitt första countryalbum i somras och jag tycker det svänger rätt bra. Ni får väl lyssna själva om ni inte tror mig. Det självtitulerade albumet finns på Spotify.