Lady Antebellum - Just A Kiss

På Seven Eleven på flygplatsen i Köpenhamn hörde jag den här låten på radion. Jag tycker den har något visst. Lady Antebellum är väl dock ett ganska ointressant band på det stora hela. Tveksamt om jag skriver en recension på deras nya platta som ju släpptes för ett tag sedan.

Videon till Just A Kiss är i alla fall rar så det förslår. Hillarys luggslafs har jag dock inte så mycket till övers för.

Hemma igen

Nu är jag hemma igen från mitt kretanska äventyr.

Så ni vet var ni har mig.

Vamos a la playa

Nu drar jag till Kreta för en veckas välbehövlig semester. Hoppas det regnar en massa på er medan jag är borta!

Hej då kossera. Hej då småland.

Rock My World (Little Country Girl)

Brooks & Dunns gamla dänga från 1993 håller än. Det är faktiskt en väldigt bra låt men vill man kunna ta den på allvar ska man nog inte titta på videon. Är man dock sugen på ett gott skratt tycker jag absolut att man ska avnjuta denna orgie av fula skjortor, byxor i armhålehöjd och magiska specialeffekter.

idoltjafs

Nu har ju idolförnedringen dragit igång igen. Självklart sitter jag som klistrad framför varje avsnitt. Idag var de ju till och med i min fina hemstad Linköping så då var det ju verkligen fest framför min lilla television.

Jag har mycket att säga om det här programmet. Men sammanfattningsvis är det framförallt två åsikter jag gärna skulle vilja uttrycka.

Tummen upp: Per Lernström är fantastisk som programledare. Så himla rar mot de tävlande. Även mot de som är helt värdekass.

Tummen ner: Juryn är för jäkla trälig. När ska de fatta att det inte är underhållning att se på när de på hundra elaka sätt dissar en stackars musikaspirant. Ingen annanstans i samhället skulle en vuxen få tilltala en minderåring på det mobbiga sättet.

Dessutom känns det väl lite förlegat att bara ha en kvinna på posten anno 2011. Ut med slibbiga Anders Bagge och den där nya dryga som ser likadan ut. Och in med någon med snäppet mer hår tack.

den 11:e september

I vattenringarna efter terrordåden mot tvillingtornen dök det upp många låtar på temat. Jag bodde i USA året efter och sköljdes fullständigt över av låtar som dessa på radion.


Lite tröttsamt med denna patriotism. Men det var ett land i sorg onekligen. På ettårsdagen av attentaten samlades hela skolan i gympasalen och vaktmästaren(?) sjöng nåt god bless america tjossan och inte ett öga var torrt.

Och låtarna fortsätter poppa upp med jämna mellanrum. Den här Joey + Rory-låten från deras debutplatta handlar också litegrann om terrorattacken. Ursäkta den träliga videon.

Blake Shelton - God Gave Me You

Blake släppte ju en platta här för ett par månader sen. Jag har inte riktigt orkat engegera mig i den. Jag är överlag lite trött på honom. Han har blivit för poppis för sitt eget bästa tycker jag.

Men visst är han en hitmaker. Senaste låten är denna fina.
Blake Shelton - God Gave Me You

Försök att inte störa ihjäl er på frugan Miranda Lamberts störiga uppsyn.

Den nya plattan heter Red River Blue. Är den nåt att ha tror ni? Jag tror inte riktigt det men jag har haft fel förr.

Tisdagen med Patty, Patti och Patty

Jag jobbade dagskiftet idag. Som vanligt efter ett tungt arbetspass gick jag hem och la mig platt på soffan. Jag förstår verkligen inte hur folk kan jobba, säg ett 8-timmarspass, och sen gå hem och göra något aktivt, typ rasta hunden eller leka med barnen eller slå ihop någon slags måltid. Det går helt förbi mitt förstånd, hatten av till er alla som gör sånt.

Där på soffan lyssnade jag sen på Patty Loveless och hennes fina stämma. Idag fastnade jag särskilt för Half Over You. Det var en härligt deppig låt att lyssna på såhär på en ruggig septembertisdag.

Sedan surfade jag in på den här bloggen och möttes där av en underbar cover av Patti Smiths Dancing Barefoot av First Aid Kit. Jag håller även på att läsa hennes bok för tillfället och hittills är den mycket trivsam läsning, men jag läser böcker vansinnigt sakta. Någonstans 2013-2014 har jag kanske läst ut den.

Patti i ung version.

Nu tittar jag på fotbollen i mute och ackompanjerar det hela med Patty Griffin. Jag tycker hon är helt fantastisk. Här spelar hon med Emmylou i superfina Little Fire.


Samtliga Pattis finns på Spotify.

oldie but goldie

Den här Neil Young har ju nåt visst. Har förstått att han är relativt stor inom musikvärlden. Jag har lyssnat en del på hans countrysatsning Old Ways. Trevlig lyssning onekligen men countrymusik var väl lite under hans rockiga värdighet egentligen.

Hans bästa låt tycker jag är Heart Of Gold. Utan någon egentlig konkurrens. Bokstavligt talat, då jag knappt lyssnat på någon annan låt förutom dem på den där tramsiga countryplattan.

"I've been a miner for a heart of gold...." Den meningen är så fin tycker jag. Hela låten är fin. en riktig klassiker med mycket hjärta och spänstigt gitarriff. Jag kan till och med nästan gilla munspelandet. trots att jag är en kronisk munsspelsallergiker.

Lyssna på den lille gobiten här nedan. Eller på spotify. Men är ni snäppet mindre födda i farstun än jag har ni väl redan hört Heart Of Gold typ en miljon gånger?