guilty pleasure

Jag är vansinnigt förtjust i Celine Dion. Så klart skäms jag ganska mycket över detta.

Men handen på hjärtat, kan ni komma på någon annan artist som levererat så många fantastiska ballader? Jag säger bara It's All Coming Back To Me, The Power of Love, Think Twice, Because You Loved Me, All By Myself, Alone och My Heart Will Go On.

Kvinnan med den magiska rösten har dessutom en del riviga hits i sin repertoar. Jag säger bara A New Day Has Come, I Drove All Night och That's The Way It Is.

Gör er själva en tjänst och släpp ut er inre Celinedyrkare. Ni kommer må så mycket bättre efteråt.

Ägarinna av en stor käft.

Celine finns på Spotify så klart!

merry christmas!

Det här var väl härliga nyheter. Mina favorithillbillies Joey och Rory ska alltså släppa en julskiva till hösten.

Jag tror detta kommer bli alldeles lysande. Det är nästan så att jag redan nu kommer i lite julstämning bara på blotta tanken.

Så i väntan på julen brassar jag på med en av mina favoritjullåtar, Låt mig få tända ett ljus. Varsågoda!


Ni uppmärksammade väl det nördiga uttalet.

Idag tänder jag ett ljus för de drabbade i Norge.

Kerstin lagar mat

Idag tänkte jag festa till det med kycklingsallad på min lediga dag. En vän har poängterat för mig att det är himla smidigt att köpa färdiggrillad kyckling så det gjorde jag.

Men jag hade inte räknat med den otrevliga uppgiften att hacka upp djuret.

Jag klarade inte av det. Jag stod med tryggt avstånd och petade på den lille som gled runt i marinad på skärbrädan. Jag försökte några gånger fatta tag i ett lår och ta mig samman och bara skära loss från stjärt till hals, som slaktkokboken så poetiskt beskriver det. Men jag äcklades av situationen å det grövsta. Var till och med tvungen att lämna köket vid flera tillfällen.

Jag kunde inte för mitt liv sätta kniven i djuret. Fick tillslut ge upp och petade tillbaka honom i påsen igen.

Alltså: Nu har jag en kyckling här hemma som väntar på att bli sallad. Vem vill hjälpa mig? Eventuellt behöver jag även någon slags beteendeterapi.

Ashton Shepherd - Where Country Grows

Ashton Shepherd är tillbaka på countryscenen. Hon släppte ju för ett par år sedan ett fullständigt magiskt debutalbum. Det skrev jag om när bloggen begav sig, se hit för den tramsiga recensionen.

Shepherd föddes 1986 i Coffeeville, Alabama. Otroligt festligt ortsnamn. Där i kaffestaden började hon sjunga i unga år och skrev låtar redan som femåring om man ska tro på wikipedia. År 2007 fick hon napp på ett skivbolag och tätt därefter släpptes den första singeln Takin' Off This Pain och så var sagan igång så att säga.

Hennes nya skiva bjuder på samma läckra röst och det finns en hel del fina låtar men den där magin som debuten bjöd på uteblir.

Nya singeln ser och hör ni här nedan. En rätt så typisk countrylåt = urtöntig text och catchig refräng.


I'm Good är en personlig favorit. Det är den här typen av känslosamma låtar som är Shepherds specialité. Hon är väldigt duktig på att låta som att hon när som helst ska bryta ihop. Ibland kanske det går lite till överdrift som i I'm Just A Woman. Den är fin och så men lite väl deppig.

Men hon kan ju göra fartiga låtar också som ovan nämnda Look It Up. More Cows Than People är en annan sån underbar liten meningslös trudelutt. Och Shepherds överdrivna sydstatsdialekt passar som handen i handskfacket i såna här riviga visor tycker jag. Det bevisas även i Trying To Go To Church som det är fysiskt omöjligt att sitta still till.

"I've been tryin' to go to church
I've been tryin' to do better
But me and Saturday night we always wake up together
I know what I oughta be doin', but I keep on losin' track
I try to stay outta trouble, but the devil's draggin' me right back

Lord help me"

Sammanfattningsvis: Shepherd sjunger bra, verkar allmänt rar och har en läcker röst och ett stilfullt yttre. Hon kommer aldrig vinna ett pulitzerpris på sin tramsiga musik. Men ett svenskt fan i de småländska skogarna har hon kammat hem. Och det är ju alla tiders!

Jag ger rätt så högt betyg: 3,5 (av 5)

Marie Hammarström

Vilken kvinna!

Sierra Hull

Amen det här var väl ändå lite rart. Om än våldsamt töntigt och så klart betydligt sämre än Adeles orginalversion.

Tags: Someone Like You, Sierra Hull, Sierra Hull Videos

Sierra Hull är tydligen någon slags ny stjärna på countryvalvet. Jag tycker hon verkar hyvens. Lyssna även på hennes egna fina Easy Come, Easy Go. En mycket trivsam lyssning. Jag tycker dock det är lite obehagligt med alla dessa medelålders karlar som omringar henne i båda videorna.

Easy Come, Easy Go - Sierra Hull - Sierra Hull Videos

Livskvalitet

Men ganska så fult.



Gillian Welch - The Harrow & The Harvest

Nu har hennes femta platta så äntligen släppts. Förväntningarna från min sida var som vanligt när jag eggar upp mig ingör något, löjligt höga. Men på en kvinna som skapat så mycket fin musik tycker jag det är befogat.

Men når Gillian och The Harrow & The Harvest upp till förväntningarna? You bet ya!

Det hela inleder med Scarlet Town och man hör liksom på första gitarrslaget att Gillian is back in business. Sedan börjar hon sjunga och den opretentiösa rösten låter baskemej snäppet vassare än tidigare. Den är större på något vis. Eller så har hon bara skaffat sig en bättre mikrofon.

Den generella stämningen är melankolisk och dramatisk plattan igenom. Men det är väl det hon är bäst på. Att leverera en historia och en känsla genom sina vackra texter och kompositioner. Ibland bara på en enkel strof.

"They threw me out of Sunday school when I was nine." Ur Tennessee

Mäktigt på något vis.

Tennessee är förövrigt en av mina favoriter på plattan. Otroligt stark refräng och pulserande verser. En annan favvo är Hard Times. En visa om en man och hans mula vilket ju är rart. Men Gillian har också en förmåga att bädda in fina budskap i en tillsynes banal text. Vilket gör Hard Times till en snudd på religiös upplevelse.

Det har hon förresten alltid varit väldigt bra på. Att klämma in gud och himmelen och sånt trams i sina låtar utan att få det att låta särskilt tramsigt. Denna skivan är inget undantag. Alla låtar har något spirituellt över sig. Till och med riviga The Way It Goes som det är klart bäst bett i på plattan.

Man blir smått religiös av den här plattan med den själfullla rösten och det ljuva banjoplocket. Kanske finns det en gud. Kanske heter hon Gillian Welch.

Kanske spårade den här recensionen ut något.

Betyg 5 (av 5)

Shooter Jennings - 4th of July

Ful som stryk men en härlig människa ändå denna Shooter Jennings, son till legenden Waylon Jennings.

Dessutom en duktig musiker. 4th of July är från debutplattan Put The O Back In Country från 2005. Det är en underbar låt tycker jag. Och den fångar så fint den sliskiga amerikanska white trash livsstilen.



God bless the USA.