ett misstag har begåtts

I min iver att rangordna 2008 års bästa album missade jag ett kanonalbum (eller snarare så påpekade min viktigpetter till bror detta, jag trodde nämligen det kom ut 09). Så på top 5 någonstans hamnar Lucinda Williams - Little Honey. Som en bonus kommer här en recension.

Little Honey har många så kallade musikexperter kallat ett glatt album vilket är något jag skrattat gott åt när jag avnjutit Lucindas whiskeystämma på låtar som Little Rockstar, Knowing och Rarity, verkligen oglatt i ordets rätta bemärkelse (oglatt = när någonting inte är skojsigt). Men visst är några av låtarna rätt så käcka med lucindamått mätt. Dock blir man lurad på konfettin om man tror att Little Honey är något slags lyckopiller.

Förra albumet West (mycket bra) kom ut 2007, bara året innan alltså vilket kan lura en till att tro att Little Honey är en slafsinspelning, men mig lurar ingen. Little Honey är ett gediget knippe låtar med lite blandad kvalitet i och för sig men allt ligger ändå klart över genomsnittsmusikerns årsproduktion. Lucinda är Lucinda helt enkelt och hon skulle i princip kunna spy i en pjäxa och jag hade jublat och gjort vågen.

Little honey bee hörde jag för första gången på kulturbolaget i Malmö när Lusse var där hösten 07. Gud vilken konstig låt tänkte jag då och det tänker jag fortfarande men är det någon som kan "pull it off" så är det just fröken Williams. Andra starka spår är if wishes were horses och knowing som för övrigt är härligt flummig.

I didn't know
that I'd be finding out so much more
about the knowing
and the knowing is all there is
about yes
and yes, this is it
I didn't know

Yes jag förstår precis.

Betyg: 4 (av 5)

mellandagskrönika

Nu har julen glidit in det apatiska tillståndet mellandagarna. Tiden fördrivs med att fika (ca sju gånger per dag), lyssna på countrymusik, spela wii, plugga (ytterst lite) och skava runt i längdåkningsspåret med noll fäste - don't try it at home. Mellandagarna är myspys extravaganza och jag önskar man kunde frysa den här tiden så man kunde hålla på så här i flera veckor, mellanveckorna! Men verkligheten sköljer stundtals över en som en obehaglig vinterkräkning, idag insåg jag att det är mindre än en vecka kvar till skolan börjar igen.

Vänta lite, måste plocka bort lite kräkbitar ur håret.

Okej så farligt är det kanske inte men jag är dålig på att njuta av ledigheter när jag vet att det snart är över och det ska jag baskemej bli bättre på år 2010. Ett annat nyårslöfte jag har är att lära mig tio fågelraser, ja du läste rätt, TIO stycken, det är en utmaning det. Några andra löften tänker jag inte ge för det bäddar bara för besvikelse och det är onödigt att producera fram sånt obehag när livet ofta per automatik fixar det åt en.

Jag lämnar mellandagsångesten och nyårslöften för ett ögonblick och koncentrerar mig på viktigare saker: Inom kort kommer årets bästa album och låtar koras här på bloggen. Håll utkik.

God fortsättning!










One down, nine to go.

recension - vasaloppstrosan

Med 65 dagar kvar till vasaloppet har jag så sakteligen satt igång min uppladdning. I julklapp fick jag något som jag inte visste att jag behövde, en vasaloppstrosa, så idag skidade jag iväg på en milsrunda iklädd denna. Vasaloppstrosan är inte någon vacker skapelse som synes men man har ju oftast någonting över så det behöver man inte bekymra sig om. Själva poängen med trosan är att det inte ska blåsa in massa kall luft, därav det glansiga mittenpartiet. Jag tycker det var en allmänt behaglig upplevelse och jag upplevde inget som helst otrevligt inblåsande.

Betyg: 5 (av 5)

2008 års bästa album

5. Jamey Johnson - That Lonesome Song

Ett av förra årets mest upphausade album, med all rätt. Det finns egentligen ingenting som är dåligt eller äns mediokert på that lonesome song. Mr Johnson besitter en av de bästa stämmorna i modern country och med den levererar han svulstig countrymusik. Lyssna framför allt på that lonesome song, in color och stars in alabama.

4. Emmylou Harris - All I Intended to Be

Those sad melodies, oh how they comfort me, sweet Emmylou. Ja hon har onekligen en förmåga att skriva sorgliga låtar vilket Joey + Rory också fattat. All I Intended to Be är inte heller något direkt uppåttjack men ibland måste man ju bara bryta ihop innan man kan komma igen. Bästa låtarna är gold (duett med Dolly Parton) och not enough som gärna får spelas på min begravning (om man nu får prata om sånt, peppar peppar - knock on wood).

3. Joey + Rory - The Life of a Song

Om Joey + Rory skulle vara ett djur skulle de vara en liten knubbsälsbebis, ungefär så farlig är deras musik, kika bara på den här nya julsången så fattar ni vad jag pratar om www.roughstock.com/video/joey-and-rory-it-s-christmas-time. The Life of a Song är trots detta (eller tack vare kanske?) lite av ett mästerverk. Bäst är sweet emmylou, to say goodbye och Rorys hängslebyxa.

2. Kasey Chambers & Shane Nicholson - Rattlin' Bones

De både australiensiska musikerna tillika äkta makarna Kasey och Shane slog förra året sina kloka huvuden ihop och spelade in 14 låtar, den ena bättre än den andra. Det är mycket banjos, baktakt och allmänt countrysound upphöjt till fyra, men jag älskart. The devil's inside my head har jag nästan lyssnat sönder men den håller än och once in a while är en annan favorit som prickar in både baktakt och banjo med bravur.

1. Kathy Mattea - Coal

Coal är en samling låtar med den gemensamma nämnaren kol, konstigt tycker ni kanske och det tycker jag med. Men lo and behold, Coal visade sig vara 2008 års bästa album. Det är mer än bara musik, det är en saga om det ömse vidriga och ömse ljuvliga kolgruvelivet. Jag tänker inte äns tipsa om några speciella låtar för det här albumet ska sväljas med hull och hår.

2008 års bästa album

Detta var ett fantastiskt år för ett countryfreak som jag. Både nya och gamla artister spottade fram otroligt bra musik. Här kommer top 10 - 6. Imorn kommer tomten med top 5!

10. Jewel - Perfectly Clear
Alaskafödda Jewel Kilcher har länge varit en personlig favorit. Med låtar som you were meant for me och who will save your soul intog hon en stabil roll som vis/folksångerska eller kanske vis folksångerska? Med tiden har hennes musik blivit mer och mer poppigt lättsmält. Hennes senaste album Perfectly Clear är dock ett countryalbum helt plötsligt (märkligt med artister som byter genre på det här viset). Det märkliga till trots så är det en finfin samling låtar. Speciellt bra är anyone but you, loved by tou (cowboys waltz) och perfectly clear. Kombinationen bra låtar och fantastisk sångröst är det vinnande konceptet för Jewel.

9. Zac Brown Band - The Foundation
Ett glatt album om fötter i vattnet, öl i handen och friterad kyckling - livets hörnstenar med andra ord. The Foundation är bandets debut och dem har helt klart prickat in ett eget sound som det bara inte går att inte gilla. Min favoritlåt är den lite lugnare highway 20 ride som är helt magisk (om man inte är allergisk mot lite tramsiga/övertydliga texter). Zac Brown och co går med säkerhet en ljus framtid till mötes.

8. Patty Loveless - Sleepless Nights
Miss Loveless har varit i gamet ett tag men blir bara bättre och bättre. Sleepless Nights har jag skrivit om tidigare här på bloggen och jag håller fast vid att det är ett fantastiskt album. Det drar igång med riviga why baby why och sen rullar det bara på. Bäst är Pattys röst som går som en elektrisk stöt genom kroppen. Lyssna och njut.

7. Ashton Shepherd - Sounds So Good
I've got a cold beer in my right hand. Så börjar Ashtons debutalbum och redan där har man ju förstått att det här är en kvinna i min smak. Med ett lagom kaxigt skivomslag och bred "alabamska" skiljer hon sig en hel del från de lite mer slätstrukna kvinnliga artisterna, ni vet vilka ni är Carrie Underwood och Taylor Swift. Att Ashton i verkliga livet är helylle och blev fru och mamma redan som 19-åring kan vi ju försöka förtränga. Bästa låten är i alla fall the bigger the heart, försök att sitta still till den om du kan.

6. Sugarland - Love on the Inside
Superhiten all i want to do har retat gallfeber på många med sin doobidoobiga refräng. Jag tillhör dock den skara som älskar den. Det är lite så med Jennifer och Christian, de kan va lite too much. Jag tycker emellertid att de är härligt gapiga, sentimentala och honky tonky på en och samma gång. Already gone, very last country song och take me as i am är mina favoriter.

jullov

Efter en nära-döden-upplevelse tillika nära-rådjur-upplevelse har jag landat i ett snötäckt Linköping.

Jullov till den 3:e januari så nu är det bara fötterna på soffbordet och en skumtomte i munnen för hela tjocka slanten, smaskens.

Lille huskatten (alternativt rovdjuret) Sigvard välkomnade mig på ett ovanligt sympatiskt sätt medan pappa satt och broderade (?). Just nu står storebror och fotograferar från en pall mitt i rummet ut i tomma intet. Allt är precis lika wack som vanligt.

Julafton om två dagar, ho ho. Jag tycker fortfarande det är väldigt roligt att öppna julklappar, skit samma vad som är i (nästan). Men som sagt två dagar kvar och den som väntar på nåt gott bla bla bla... Jag tror hur som haver att jag får fina klappar i år, har varit snäll.

Apropå väntan, snart ska jag kora 2009 års bästa countryalbum. Tills dess: 2008 års bästa! (kommer imorn)

dagens ord

Säckväv

"Jag menar på att den här säckväven är mycket större än en tröja" (fantastisk rolig sekvens ur kvällens Robinson)

god djur!

Årets djurskiva:

Holly Williams - Birds
Garth Brooks - Wild Horses
Shooter Jennings - the Wolf
Tanya Tucker - Two Sparrows in a Hurricane
Zac Brown Band - Chicken Fried
Gillian Welch - One Monkey
Lucinda Williams - Honey Bee
Mark Knopfler and Emmylou Harris - Donkey Town
Toby Keith and Willie Nelson - Beer for my horses
Dolly Parton - Little Sparrow

recension: dave rawlings machine - a friend of a friend

Dave Rawlings har sedan början av 90-talet dejtat favoriten Gillian Welch och tillsammans med henne skapat fantastisk musik utan att fått så mycket kredd för det. Han har även varit producent för artister som till exempel Old Crow Medicine Show och Ryan Adams.

A friend of a friend är Daves första album som artist och kom ut den 17 november i år. Han gästas så klart av Gillian, men även av ovan nämnda Old Crow Medicine Show bland andra.

Öppningsspåret Ruby avskräckte mig lite när jag spelade skivan för första gången, jag tycker det är en skruttig låt helt enkelt. När man väl tagit sig igenom den så tycker jag dock a friend of a friend är en ganska trevlig lyssning. De riktiga guldkornen är inte så många men till exempel I hear them all (som iofs är en re-make från ett Old Crow album från 2006) och method acting/cortez the killer är båda mycket fina. Dem snabbare låtarna är bra men lite jobbiga att lyssna på, kanske beror det på Daves Bob Dylan-aktiga sångröst som jag tycker är lite too much på något vis.

På det stora hela är a friend of a friend varken bu eller bä, kanske lite mer bä (om bä är positivt. Har aldrig riktigt förstått det där...).

Betyg: 3 (av 5)

jag ser det snöar

!

glad lucia

Mina bästisar har i morse varit och lussat för mig. De var rätt snabba men jag hann klämma av ett snapshot på dem innan de skridade vidare till nästa stuga.

fredagsmys - joey + rory

Äkta makarna Joey och Rory började jamma ihop förra året i amerikanska tv-programmet Can you duet? och blev snabbt poppis. Debutalbumet heter The Life of A Song och är helt sjukt bra. Rakt från hjärtat sjunger duon låtar som Sweet Emmylou, Rodeo och To Say Goodbye. Dem lite fartfylligare låtarna balanserar farligt nära gränsen på tönteri och man kan kanske tycka att det hela är lite väl helylle men det finns något befriande i artister som helt ogenerat levererar rader som a song lives forever and never ever dies, sings enemies together and touches so many lives. Det får mig att minnas de härliga sånger man sjöng på musiken i lågstadiet och mellanstadiet, såna som handlade om hur härligt det är att sjunga ni vet. Den bästa låten är dock Sweet Emmylou och den tycker jag du ska lyssna på omedelbums.

livet är en fest

Firar att första dagen på praktiken är över med en liten förtäring. Per os.

fantastiska duetter: top 10

1. Kris Kristofferson & Deana Carter - Help me make it through the night
2. Sheryl Crow & Kid Rock - Picture
3. Kasey Chambers & shane Nicholson - Wildflower
4. Alison Krauss & Brad Paisley - Whiskey lullaby
5. Mark Knopfler & Emmylou Harris - If this is goodbye
6. Steve Earle & Lucinda Williams - You're still standing there
7. Steve Earle & Emmylou Harris - I remember you
8. Alison Krauss & Gillian Welch - I'll fly away
9. Joe Nichols & Dolly Parton - If I were a carpenter
10. Jill Johnson & Nina Persson - Why'd you come in here looking like that

fredagsmys - patty loveless

Patty Loveless föddes 1957 i Pikeville, Kentucky. Det självtitulerade debutalbumet kom ut 1987 och blev väl mottaget men det var uppföljaren Honky Tonk Angel (1988) som gjorde henne till stjärna och sedan dess har hon lyst klart på den amerikanska countryhimlen. Jag ska erkänna att jag inte lyssnat så mycket på hennes gamla album men coveralbumet Sleepless Nights (2008) och Mountain Soul II (2009) har däremot spelats en hel del. Favoritlåten heter Why baby why och är lite lagom gapig.

min lilla gran så grön och fin

Har idag haft fotosession med min lilla gran. I bakgrunden har nya Dave Rawlings Machine - A Friend of a Friend spelats. Recension kommer inom kort.

when the lord made the working girl, he made the blues

Det finns något melankoliskt vackert i att ha ett riktigt pisskneg. I countrymusikens värld beskrivs ofta the working life som något beundransvärt och massvis av låtar har gjorts på temat. Min absoluta favorit är Kathy Matteas album Coal som består av 11 låtar som alla handlar om kolgruvelivet. Lyssna på detta och väck din inre gruvarbetare.