lördag 25 februari 2017

Melodifestivalen 2017: deltävling 4 Skellefteå

Jakten på Sveriges bästa melodi kom så till Skellefteå. Jag tänkte i min enfald att jag för en gång skull befann mig ganska nära händelsernas centrum, men enligt google maps är jag 672 km därifrån. Herregud var är jag egentligen?

Nu till showen, som bokstavligt talat sjunger på sista versen. Skellefteå var deltävlingarnas slutdestination. Således blir det inte bättre än så här. Ett par artister fick mig dock inte att vilja svälja alla mina Pinex och Ibux samtidigt. Här kommer en fullständig rapport.

Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia – ”En värld full av strider”
Jag älskar jojk mer än livet självt, klart som renskav gillade jag även denna pampiga melodi. Otippat nog hade svenska folket samma dåliga smak som jag och skickade Jon Henrik och hans sidekick till final.

Alice – ”Running With Lions”
Alice schlagerdebut är inte dålig på något vis men inte heller det minsta intressant. Hon skulle till exempel kunna springa med klena löparknän istället, det hade jag kunnat relatera till.

The Gordons – ”Bound To Fall”
Man är mycket riktigt bound to fall när man ställer upp med en så fantastiskt trist låt.

Wiktoria – ”As I Lay Me Down”
Kära Wiktoria, jag vet inte vad du gör resten av året men under mellosäsong är du min stora idol. Kanske har du en 11-månaders inpackning i ditt sagolika hår?  ”As I Lay Me Down” var kvällens stora utropstecken och nästan lika bra som fjolårets mästerverk ”Save Me”.

Axel Schylström – ”När ingen ser”
Som så många före honom har Axel Schylström gjort den klassiska idol-melodifestival-resan. Bara i Skellefteå har ju till exempel Alice och Loreen drabbats av samma öde. Men Axel är inte din vanliga tretton på ett dussin-idolexil, till exempel har han kryddat sin karaktär med att få 16 000 volt genom kroppen. Jag gillade honom genom hela idol och är ett ännu större fan nu. ”När ingen ser” var en fullt habil svensk poplåt, i schlagersammanhang är det mycket väl godkänt.

Sara Varga och Juha Mulari – ”Du får inte ändra på mig”
Snoozefest i kvadrat.

Loreen – ”Statement”
Man kan inte bygga en karriär på schlager och hävda att man är djup konst. Hade jag varit David Lindgren med saxen i green room hade jag klippt av henne håret och sagt åt henne att skaffa sig ett jobb. Låten i sig var inte urdålig men den pretentiösa scenshowen står mig upp i halsen, precis som Loreen har gjort de senaste fem åren.

Direkt till final går således Jon Henrik Fjällgren feat. Aninia och Wiktoria. En andra chans får Axel Schylström och Loreen redan nästa vecka i vackra Linköping, där idéer blir verklighet.

Queen Wiktoria

4 kommentarer:

  1. Jag kan konstatera att du och pappa har samma musiksmak. Själv har jag ingen musikgen men njuter av din recension ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stackars dig som inte har genen! Tur att jag och Leif fått den i överskott.

      Radera
  2. Du reflekterade inte över Wiktorias Perelli-syndrome? ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Reflekterade inte över det, men nu när jag upptäckt det ser jag ju inget annat. Men låtarna gör sig ändå bäst i bara ljud ju!

      Radera