torsdag 25 februari 2010

dalarna here i come

På söndag är det äntligen dags att få vasaloppet överstökat. Om ni vill kan ni följa min triumf/förnedring genom dalaskogarna live i mobilen.

"Genom att skicka ett SMS med koden för aktuellt lopp och startnummer på den åkare som du vill följa till 72777 så får du löpande tidrapporter under loppets gång. Alla koder hittar du här:"

http://www.vasaloppet.se/wps/wcm/connect/se/vasaloppet/start/loppen/sms_tjanst/

Jag ska åka Öppet Spår och mitt startnummer är 4872.

Om ni inte hör ifrån mig på några dagar ligger jag förmodligen död någonstans mellan Sälen och Mora.

tisdag 23 februari 2010

os-låten

OS är underbart, jag känner redan nu att det kommer bli en otäck abstinens när det hela är över till helgen så nu suger jag i mig av allt så länge det varar. Ikväll har jag med spänning följt de söta små barnen i pulkabacken, skicross kallas det tydligen. Två svenskar vidare, gött.

Men det var inte skicross som det här skulle handla om. Har ni hört den svenska OS-låten? Det är den härliga countrypinglan Jill Johnson som står för den. The Heat Is On heter låten och det är ju ingen När vi gräver guld i USA direkt men ändå helt okej tycker jag. Lyssna själva vettja.

söndag 21 februari 2010

melodifestivalen del 3

Denna veckan landade cirkusen i Göteborg. På agendan stod Alcazar, Darin och ett gäng medelmåttor. Det var inget större drag denna veckan heller och Popsen och Karlsson kändes helt klart lockande i grannkanalen vilket resulterade i en del zappande fram och tillbaka.Darin hade jag stora förhoppningar på inför kvällen för jag har alltid gillat den lille pöjken. Vid första lyssningen tyckte jag dock hans You're Out Of My Life var ganska seg och intentsägande men några snabbrepriser senare kändes det som en riktig hit och det tyckte svenska folket också och röstade vidare honom till final. Heja Darin!

Den stora överraskningen stod Timotej för som skrällde sig in i finalfältet. Jag tyckte det var fantastiskt bra gjort. Deras låt Kom var skitjobbig men det var ändå gött på nåt vis att ett så töntigt bidrag gick vidare, det är ju ändå melodifestival och då kan man inte bara ha en massa coola Darins och Salems göra upp om det hela. Småflickorna (födda 91) i Timotej lyckades utstråla någon slags genuin glädje på scenen vilket jag tror de plockade många röster på. Dessutom kunde man skönja en countrytouch i deras framträdande och det gick ju jag igång på. Heja Timotej!
Alcazar fick en andra chans tillsammans med riviga Crucified Barbara som jag håller som en stark kandidat att roffa åt sig en finalplats framöver.

Bäst: Popsen i grannkanalen (så underhållande var kvällens festival)
Sämst: De små vidriga historierna artisterna tvingas dra innan deras framträdanden, en till i klass med Erik Linder och jag går och hänger mig.

lördag 20 februari 2010

vasaloppsupdate

Idag hade jag tänkt att ge mig ut på en långrunda på sisådär tre mil, en meter (kändes det som) nysnö satte dock stopp för de planerna. Den långa rundan var inte spårad så istället tvingades jag skava runt i 5 km-slingan. Tre varv orkade jag med innan jag bröt ihop. Det stora problemet var att det fastnade ett berg av snö under skidorna vilket gav en något bromsande effekt.
Jag såg ut som en riktig loser därute, arg blev jag också, som ett litet dagisbarn. Jag stod vid ett tillfälle och slog med stavarna i lössnön, när utbrottet var över såg jag att två skidnissar stod uppe på en topp ca 20 meter framför mig, härligt med offentlig förnedring. Jag försökte rädda upp situationen genom att lite käckt påpeka: -"Det var dåligt glid idag!" när jag skidade förbi dem, tror dock inte att jag lyckades återvinna min heder särskilt bra.



Det var trots allt en ganska givande träningsrunda. Jag fick känna på hur j---a vidrigt det kan va att åka skidor, jag såg ett rådjur och jag fick staka mycket (bra armträning).

Mina känslor inför det stundande vasaloppet är nu ren och skär panik.

fredag 19 februari 2010

fredagsmys - talgoxen

Idag hittade jag en liten talgoxe på trädet utanför fönstret. Talgoxen är precis som kajan en sällskaplig fågel och enligt min fågelbok helt omöjlig att förväxla med andra fågelarter (jag tycker den ser ut som en fågel gör mest, vingar, näbb etc). En duktig fågelskådare känner dock igen den på den vita kinden, den gula kroppen och den stiliga svarta slipsen.

Talgoxen är 15 cm lång och heter Parus major på latin.

torsdag 18 februari 2010

recension: chris cagle - the best of chris cagle

Chris Cagle slog igenom för tio år sedan med låten My Love Goes On And On från debutalbumet Play It Loud. Den låten är skitjobbig men sätter sig som ett virus på hjärnhinnan. Han är duktig på att göra den typen av musik, låtar som man egentligen inte gillar men som man helt plötsligt finner sig själv kunna varenda ord på och sedan gå och tralla dagarna i ända.


The Best Of Chris Cagle består av 15 såna här låtar. Några av dem är dock bra på riktigt. Mina favoriter är What A Beautiful Day, Look At What I've Done och I Breathe In, I Breathe Out. De är fina i all sin enkelhet. I övrigt är albumet ganska uddlöst och sången är störande perfekt.

För att summera, The Best Of Chris Cagle är en samling man helt klart klarar sig utan, några små guldkorn finns dock att vaska fram så om ni har lite tid över tycker jag allt ni kan kosta på er en lyssning.

betyg: 2,5 (av 5)

måndag 15 februari 2010

guld till kalla

Som den seriösa journalist jag är missar jag inget. Guld till Kalla i 10 km fristil. Grattis!

manliga flätor = fred på jorden

Som en försenad alla hjärtans dag hälsning kommer här en liten mysvideo med willie Nelson.

Kom att tänka på att det förmodligen inte skulle finnas några krig här i världen om alla män växte ut sitt hår och flätade det lika omsorgsfullt som Mr Nelson, kolla bara så fantastiskt söt han är när han fixar till sin frilla 2.25 in i videon.

söndag 14 februari 2010

melodifestivalen del 2

Då var det dags igen för melodifestival. Denna veckans startfält var inte riktigt lika hett som förra och hela showen kändes rätt så sömnig.

Erik Saade gick vidare med Manboy och det var ju trevligt för låten var helt okej. Andreas Johnson ställde upp för fjärde gången i melodifestival och det var väl åtminstone tre gånger för mycket. Hans bidrag var en trälig ballad som på något märkligt sätt seglade sig in i finalfältet, jag förstår mig inte på svenska folket. Andreas blev i alla fall helt tokglad över finalplatsen, det hela kändes inte helt friskt.
Bäst: Glada Hudik Teatern men de var visst inte med och tävlade.
Sämst: Att det hittills bara gått vidare herrar till final.

fredag 12 februari 2010

the dixie chicks - natalie maines = court yard hounds

Jag skrev ju för en tid sedan om att de två dixie chicksen Emily Robison och Martie Maguire skulle lämna sin frontman natalie Maines ett tag och jobba på något eget projekt.

Nu har det uppdagats att det nya tvåmannabandet kallar sig för Court Yard Hounds (trädgårdshundarna?). På deras fina hemsida http://www.courtyardhounds.com/ kan man lyssna lite på deras musik och det låter rätt så mysigt men de skulle ju behöva en lite rivigare sångerska, typ Natalie Maines eller nån.

Kolla också in deras lilla introduktionsvideo:

pep talk from a napkin


torsdag 11 februari 2010

kerstin och holly gör malmö

Igår var det Holly williams konsert i Malmö. Jag släpade med min syster Ingrid på spektaklet och det är hon som står för de fina bilderna, man tackar.

Innan showen drog igång intogs ett skrovmål på Max där jag även passade på att piffa till mig lite med hårborstning och handsalva.


Konserten ägde rum på Kong som var ett fantastiskt besynnerligt ställe beläget precis bredvid Malmö högskola. I sammetsfåtölj och minusgrader (nästan) intogs en ljummen öl i väntan på Holly. Efter en lagom lång stund kom hon smygandes ur kulisserna och fram på scenen. Första noterna på öppningsnumret Sometimes satt som en smäck och om ni inte visste det innan så kan jag upplysa om det nu, hon sjunger sjukligt bra den här damen.
Holly tyckte som jag att det var svinigt kallt i lokalen och fick låna en jacka av sin make Chris Coleman som sedan också var med och jammade större delen av konserten. Bland annat sjöng de duetten A Love I Think Will Last vilket de gjorde på ett ypperligt sätt, det var också härligt med lite upp-tempo mitt bland alla lugna låtar.

Efter varje låt följde ett thank you very muuuuch från Holly i exakt samma tonfall vilket var lite störande i längden men det är verkligen det enda jag kan finna att klaga på. I övrigt var det en mäkta underhållande show. Bäst gillade jag Three Days in Bed, A Love I Think Will Last och Without Jesus Here With Me som hon skrev efter att hon och syrran voltat med bilen och varit nära att trilla av pinn.

När showen var över var Holly bussig och ställde upp på att signera skivor och prata med oss vanligt folk. Jag var dock på tok för starstruck för att våga mig fram.

Nu väntar veckor av Holly Williams besatthet om jag känner mig själv rätt.

tisdag 9 februari 2010

i huvudet på min iPod

Bruce Springsteen - The Factory
Taylor Swift - You Belong With Me
Ryan Bingham - Rollin' Highway Blues
Holly Williams - I Hold On
Lee Ann Womack - He Oughta Know That By Now
Miranda Lambert - Makin' Plans
Caitlin & Will - Address In The Stars
Chris Smither - Surprise, Surprise
The wispertown 2000 - No Dope
Eric Church - Where She Told Me To Go
Jace Everett - Bad Things
Patty Loveless - Diamond In My Crown
Old Crow Medicine Show - My Good Gal

holly williams malmö 10/2

Holly Williams spelar även i Malmö under sin runda genom skandinavien. Den 10/2 (imorn!!!) kl 20.00 på Kong. Be there or be square.

söndag 7 februari 2010

melodifestivalen del 1

Melodifestival är inte country men minst lika töntigt så jag tycker det platsar på min blogg.

Igår drog spektaklet igång i Örnsköldsvik. Programledarna Christine Meltzer, Måns Zelmerlöw och Dolph Lundgren var överlag lite väl speedade men skötte sig ändå helt okej. En extra eloge till Dolph som var så fantastiskt opassande i rollen. Dessutom genomförde han ju ett shownummer av sällan skådat slag.

Ola
gick vidare med Unstoppable. Han var proffsig och hade fräsig frisyr men låten var sådär tycker jag. Salem Al Fakir charmade sig vidare med en flygel och en bebisröst. Keep On Walking hette hans låt och den var säkert bra om jag skulle minnas den.

Bäst var Jenny Silver med A Place To Stay, vem älskar inte en människa i kroppsstrumpa, glittrlig romper och järnhandske liksom? Hela Svenska folket tydligen som placerade Jenny på en svidande sistaplats. Förmodligen blev det märkliga (och underbara) framträdandet hennes fall för lyssnar man på låten utan att titta på knasbollen är det faktiskt en riktig hit. Det kan dock vara svårt att få bort bilden av henne i huvudet utan någon slags hjärnkirurgi. Men vänta ni bara, A Place To Stay kommer snart spelas på ett dansgolv nära dig.
Bäst: Jenny "järnhandsken" Silver
Sämst: Frispråkarn - Singel. Sorry Håkan, men dina singeldagar kommer hålla i sig ett bra tag till efter detta.

torsdag 4 februari 2010

the grammy awards 2010

Söndag natt svensk tid delades det ut grammys hejvilt i Los Angeles. Idag gick reprisen så nu kommer äntligen en rapport (som ni längtat....).

Min nya idol Taylor Swift fick inte alla åtta grammys som hon var nominerad för men fyra av dem roffade hon väförtjänt åt sig. Grattis till dig! Måste dock klämma in här att hennes tacktal var extremt plågsamma att titta på, du får jobba på dem Taylor om våran nyvunna relation ska överleva. Hon framförde också ett nummer ihop med Stevie Nicks som vi nog inte ska orda så mycket om, det lät inte helt klockrent tonmässigt och det har hon fått en del skit för i amerikanska medier. Jag tyckte personligen det lät mysigt med lite falska toner. Zac Brown Band vann i kategorin "Best New Artist" vilket var både oväntat och glädjande. De fyrade också av ett medley tillsammans med Leon Russel. Det hela föll mig inte riktigt i smaken, det blev nog lite mycket ansiktsbehåring på en och samma gång tror jag. Dessutom tycker jag att medleyn överlag är ett överskattat ohyfs, precis lika vidrigt som när någon störig människa utser sig själv som discjockey och byter låt var 30:e sekund.

Grammygalan var i år en riktig freakfest. Beyoncé dansade som en sjövild prostituerad vilket hon i och för sig gör om och om igen på dessa galor. Kan inte någon ge kvinnan något sederande (eller något starkare så vi slipper henne ett tag). Pink snurrade sedan runt i någon slags strana iklädd endast tatueringar och genomskinlig kroppsstrumpa. Mäkta imponerande må jag säga, både stransnurrandet och att kunna sjunga så fint i den positionen. Hon avslutade galenskaperna med att skvätta ner publiken med vatten och det hela var överraskande nog väldigt vackert.

Jennifer Nettles, ena halvan av Sugarland, fick vara med på ett hörn och jamma loss med Bon Jovi. Hon såg ut att stortrivas och gjorde väl inte bort sig direkt även om det känns som countrystjärnor på grammygalor överlag är lite malplacerade. Lady Antebellum, ett countryband som jag inte lyssnat så våldsamt mycket på, sjöng Need You Now och det var underbart befriande med ett helt vanligt framträdende utan en massa Beyoncé-mjukporr eller dylikt. Dessutom är låten jäkligt bra, finns på Spotify om ni är nyfikna.

Under sista timmen/timmarna av galan dalade mitt intresse fullständigt så det som hände där har jag inte så mycket att säga om.

Vinnarna i countrykategorierna:

Best Female Country Vocal Performence: White Horse - Taylor Swift
Best Male Country Vocal Performence: Sweet Thing - Keith Urban
Best Country Performence Bye A Duo Or Group With Vocals: I Run To You - Lady Antebellum
Best Country Collaboration With Vocals: I Told You So - Carrie Underwood & Randy Travis
Best Country Instrumental Performence: Producers Medley- Steve Wariner
Best Country Song: White Horse - Taylor Swift
Best Country Album: Fearless - Taylor Swift

Och så vann ju Taylor Swift även en fjärde grammy för Album Of The Year och Zac brown Band i kategorin Best New Artist.

onsdag 3 februari 2010

crazy heart + ryan bingham

I mars går filmen Crazy Heart upp på svenska biografer. Den handlar om en gammal avdankad countrystjärna vid namn Bad Blake (Jeff Bridges) som tappat livsgnistan fullständigt. När han träffar den förtjusande journalisten Jean (Maggie Gyllenhaal) får livet emellertid åter mening.

Folkrockaren Ryan Bingham har en roll i filmen och sjunger ledmotivet The Weary Kind som helt klart är en angenäm låt som kammat hem en golden globe och blivit oscarsnominerad. Ryan Bingham har en whiskeystämma av sällan skådat slag och med tanke på att han föddes 1981 vågar jag hävda att whiskeykonsumtionen började någon gång på dagis för hans del. Så kan det gå när man växer upp i Hobbs, New Mexico. Kolla in honom framföra The Weary Kind i en amerikansk radiokanal (snyggvarning utfärdas):

video

Gillar ni Ryan Bingham så kan ni lyssna på hans två album på Spotify. Vill ni lyssna på soundtracket till Crazy Heart får ni dock köpa eller ladda ner det.

tisdag 2 februari 2010

popmusik - ke$ha

Då och då lämnar jag den underbara countrymusikvärlden och lever livet som en vanlig människa, lyssnandes på mainstreamig populärmusik. Denna veckan har jag nördat in mig på mysmongot Ke$ha. Det är en del som talar emot den här kvinnan, bland annat det störiga dollartecknet mitt i namnet och att hon från hjässan och ner ser ut som hej kom och hjälp mig.
Detta till trots tycker jag att hennes debutalbum Animal är väldigt trivsam lyssning. Skivan består av 15 låtar som nästan låter likadant vilket är ett intressant konstnärligt drag. Tik Tok är bäst, men jag diggar även Kiss n' Tell, Take it Off, Blah Blah Blah samt det underbara fejkriffet i Party at a Rich Dude's House 1.02 in i låten. Ke$ha är kanske inte något musikaliskt geni men på att göra tramsig popmusik som man blir glad av är hon något av en expert. Den som inte diggar med (åtminstone litegrann) till Animal är död inombords.