torsdag 28 oktober 2010

hello africa

Imorgon åker jag till afrika för 5 veckors semester praktik. Jag antar lite fördomsfullt att internettillgången kommer va lite sisådär så bloggen går väl ner på sparlåga ett tag. Men! Jag och mina losers till medresinärer ska försöka hålla er uppdaterade via resdagboken.se Ugandabrudar heter vi, klatshigt va?!

Hej då fina småland.

måndag 25 oktober 2010

bästa låten...

... just nu är Bring Night med Sia. Helt countrybefriad dessutom.

Finns på Spotify.

söndag 24 oktober 2010

joey + rory - that's important to me

Här kommer den där rara videon som jag tjabbade om när jag recenserade Joey + Rorys senaste.



Är den inte magiskt töntig?

lördag 23 oktober 2010

idol 22/10

Det var ju Beatlestema igår vilket vissa tolkade som att det var full on maskerad. Så Linnéa och Minnah diskvalificerades direkt i min värld.

Daniel tycker jag var fantastiskt duktig igår, hans lilla sköra stämma förgyllde min fredagskväll.



I övrigt gillade jag Elins kroppsstrumpa, Weises gubbiga allsång och att Vargen åkte ut.

fredag 22 oktober 2010

the incredible machine - incredibely märkligt

Sugarlands nya platta har jag gått och suktat efter ett tag. Jag har alltid gillat denna duo som har skapat fantastiska låtar som All I Want To Do (o-o-o-o-oooo-o-o-o-o-oooo o-o-o-o-ooo-ooo-oo), Stay och Very Last Country Song för att nämna några.

Den otroliga skivan.
The Incredible Machine är dock inte som deras tidigare verk. Countryn är utbytt mot någon slags ylandes 80-tals pop/rock. Skivan river igång med All We Are och redan där känner man att detta är inte det sockerland som man känt och älskat. Vid första genomlyssningen av skivan var därför hela min kropp i chock, så j--.a dåligt!!! skrek alla mina celler. Men när man väl har smält att The Incredible Machine inte är något countryalbum kan man lite mer uppskatta de märkliga låtarna. Till exempel så har ju titelspåret något visst över sig om man bara kan acceptera indiantjoandet i refrängerna.

Find The Beat Again är också en skitkonstig låt men även den är lite småmysig på sitt lilla vis. Stuck Like Glue är skivans klart bästa.

The Incredible Machine är en besvikelse, inget snack om den saken. Men om man bara finner kraften inom sig att ge sig hän åt alla konstigheter så kan man nog få ut en del av albumets 11 låtar.

Jag fann inte kraften och orkar heller inte skriva en redigare recension än så här. 


Betyg: 2 (av 5)
Hej! Det är vi som är Sugarland. Vi är snygga men har gjort ett skruttigt album.

måndag 18 oktober 2010

måndag morgon...

... spenderade jag utfläkt på en konsumparkering på grund av snorhalt underlag.

söndag 17 oktober 2010

en gammal men bra skiva

Heartbreaker är Ryan Adams debutskiva som soloartist. Det kom ut år 2000 och möttes med stående ovationer från kritikerkåren. Jag som är lite lätt tappad bakom flötet har först nyligen upptäckt detta magiska album.

Albumet river igång med To Be Young (Is To Be Sad, Is To Be High) som kanske är den gapigaste låten som någonsin gjorts. Ni kanske också har hört den med Dave Rawlings, hans version är mer country men precis lika intensiv.

I övrigt är Heartbreaker ett mestadels lugnt album. På Oh My Sweet Carolina gästar Emmylou Harris vilket alltid är ett lyckat drag. Det är en fantastiskt bra låt, bäst på plattan tror jag. Damn Sam (I Love A Woman That Rains) är annan liten godbit med märklig titel och fin text. Och så gillar jag My Winding Wheel.

Ryan och Heartbreaker finns på Spotify.

fredag 15 oktober 2010

fredagsmys - idol

Jag missade förra veckans idol för då var jag hemma hos föräldrarna och där är det doobidoo eller dö.

Ikväll tittar jag men jag missar mycket för jag lider av livefobi, tycker alltså att det är fruktansvärt jobbigt att det är direktsändning och att det inte finns några som helst garantier för att någon inte ska skämma ut sig fullständigt. Så när det blir jobbig intervjusituation med Jihde, någon sjunger falskt eller juryn kommer med konstiga uttalanden slår jag över till grannkanalen. Jag har således sett cirka 10 % av kvällens idol.

Kvällens...

... käft: Alices, som nästan sitter utanför ansiktet.

... mest överskattade: Linda Varg. Jag fattar verkligen inte.

... prestation: Olles enarmsarmhävningar.

... snyggaste: Elin. Jag tyckte hon va fint klädd och frillan är ju läcker som attan.

... skabbigaste: Jay. Man får inte se ut så när man är folkvald.

... bästa låt: The Knife's Heartbeats. Synd bara att man tvingades se en åmandes Linnéa till tonerna av den.

... snask: godis från hemmakväll och coca cola zero (för kroppen vet inte vad den ska göra med konstgjorda ämnen så den kissar ut det).


Om ni tycker jag verkar ha lite för mycket fritid för mitt eget bästa så är det en korrekt iakttagelse.

Trevlig helg!

måndag 11 oktober 2010

who are you when i'm not looking

Så heter Blake Sheltons senaste låt. Den går ut på att alla människor är lite lafsiga och småklantiga när ingen tittar på, det är en fin tanke tycker jag. Det går ju inte heller att ogilla en låt som börjar med orden my oh my.



Who Are You When I'm Not Looking är en sjättedel av Blakes senaste Six Pack* All About Tonight. Jag utlovade en recension av denna för cirka två månader sen men det blev inte av riktigt. Nu har jag dock lyssnat litegrann på sexpacket och kan väl konstatera att det är ungefär lika glatt och otvunget som föregångaren Hillbilly Bone.

*en halv skiva med bara sex låtar

torsdag 7 oktober 2010

nudie and the turks - the pain in you

Fick ett tips om den här gruppen från HK, jag gillar dem starkt men har lite svårt för deras klatshiga westernskjortor.



Nudie and the Turks är ett gäng kanadensare som har jammat ihop sedan 2005. Kika in på deras myspace eller hemsida vettja.

http://www.myspace.com/nudieandtheturks

http://www.nudieandtheturks.com/

tisdag 5 oktober 2010

ugglor, finns dom?

Idag stötte jag på en uggla mitt i staden. Det tycker jag var märkligt. Den lille ullbollen (jag tror det var en bebis på grund av hans bristande flygförmåga) hade nässlat sig in på en av stadens mest trafikerade gator och i sin iver att fly dunkade han rätt in i en bil och var sedan millimeter från att bli ugglemos av en buss. Det var mer dramatik än vad jag var upplagd för så jag lämnade platsen. Han var även jagad av cirkus 50 kråkor vilket gjorde det hela ännu lite obehagligare.

Jag tror det var en kattuggla. Kattugglan är sveriges vanligaste uggla och befinner sig ibland mitt inne i städer enligt fågelboken (check!). En fullvuxen kattuggla är 45 cm men min lille vän var nog 30 cm max. Det är ett sött litet kreatur med stora svarta ögon och den finns i två färger, grå och rödbrun.

Se så söt! Uppmärksamma även den läckra kaffekoppen med den fina rödhaken.

måndag 4 oktober 2010

joey + rory - album number two

Album Number Two är, som titeln hintar lite om, Joey + Rorys andra album. Första albumet, The Life Of A Song, svepte över countryvärlden som en frisk fläkt. Det var propert och förbaskat töntigt men äkta makarna (töntpoäng!) Joey och Rory stod för det och på något märkligt vis kom de undan med allt tramsande.

Det nya albumet är inte lika starkt som det första men om det beror på att det är sämre eller att man liksom redan hört det en gång kan jag inte riktigt fastställa. Rory har dock fått betydligt mer sångnummer på det nya albumet jämfört med det förra. Rory är by the way mannen i duon. Kvinnan heter alltså Joey vilket kan vara lite förvirrande. Och när vi ändå tjabbar om Joey vill jag passa på att nämna att hon verkligen har en härlig röst som inte låter som någon annan, bara för den sakens skull är Album Number Two värt en lyssning.

Själva musiken då? Jovars, helt okej. Jag gillare särskilt That's Important To Me och har ni inte sett videon till den må ni göra det omedelbums, den är sötare än Calogen. I övrigt smådiggar jag det mesta på Album Number Two men det är inte direkt någon låt som griper tag i mig så som till exempel Sweet Emmylou, Rodeo och To Say Goodbye från debutalbumet gjorde.

Alltså ett bra album men lite sämre än The Life Of A Song.

betyg 3 (av 5)

söndag 3 oktober 2010

ny musik enligt "Anonym"

Anonym sa...
Jag hörde en låt på radion det var ngn Donna, Docka eller något sådant! Sjönge om en sparv så jäkla bra. Det kanske är ngt av intresse?

Förmodligen var det Little Sparrow du hörde av Dolly Parton. Dolly är en ganska rutinerad och välkänd artist, googla henne. Den lille sparvvisan skrev hon vid millenieskiftets början till albumet med samma namn.

Tack för kommentaren!

/ Kerstin