onsdag 29 mars 2017

RaeLynn - Wildhorse

RaeLynn, den störigt unga (född 94) artisten från Texas, är aktuell med sin första fullängdare. Hon slog igenom via amerikanska The Voice 2012 och har sedan dess släppt trallvänliga singlarna "Boyfriend" och "God Made Girls". Största succén hittills är dock überfina "Love Triangle" som också finns med på nya plattan.

Soundet är klassiskt kommersiell country men jag anar ändå en kvalité här som annars ofta saknas i genren. Det är något i rösten tror jag skapar den illusionen, för själva musiken är egentligen tämligen medioker. Men den där rösten lyfter låtar som "The Apple", "Young"  och "Insecure" till ovanligt vass popcountry.

Klart bäst är fortfarande "Love Triangle" och man hade kunnat hopppats på ett par spår till i den kalibern. Ändå den mest inspirerade debuten i genren sedan Kacey Musgraves slog igenom 2013.

Betyg: 3,5 (av 5)

Snubblande nära poängavdrag för fånigt skivomslag.

måndag 27 mars 2017

Ukerapport – VM i skreifiske-special!

Denna vecka ägnar vi hela rapporten åt helgens stora begivenhet, VM i skreifiske.

VM i skreifiske är en årlig tradition här i Svolvær och är helt enkelt världsmästerskapen i att fånga så mycket eller så stor skrei som det bara går under loppet av ett par timmar.

Ka är då en skrei? Skrei är en vältränad torsk. Den växer upp långt norr på jordklotet i Barents hav och varje år kring den här tiden får den könsmogna torsken för sig att den ska till Lofoten och yngla av sig. Under resans gång bygger fisken muskler och blir enorm. Största skreien som håvades in i helgen vägde 23,8 kilo.

Men helgen kantas inte bara utav fiske, utan även av party från tidig förmiddag. Varje pub, restaurang och hotell fylls av glada dagdrickare. Vid kajen där fångsten lassades in hade man byggt upp ett partytält där flertalet av besökarna redan kring lunchtid var i sämre form än skreien som filéades bara några meter bort. Jag och min finska kollega gjorde vårt bästa för att hålla jämna steg men det finns ju gränser för hur många Lofotpils man kan klämma på ett par timmar.

Det verkar däremot inte finnas några gränser för hur roligt norrmän tycker det är att prata svenska så fort de förstår att de har en svensk framför sig. Inte börjar väl vi prata norska när vi träffar människor från vårt efterblivna grannland? Runt halvåtta var jag så less på det att jag lämnade tältet. Då hade jag också rättats av damen som sålde vaffelkakor, vilket blev droppen som fyllde bägarn. Jag bad om en våffla och möttes av en lång tystnad och tillslut i besvärat tonläge ”du menar en vaffel?”. För i helvete våffeldamen, du säljer en produkt vid ditt stånd! Det lilla scenariot är så talande för hur den norska hjärnan (mal)fungerar.

På fredag åker jag hem, inte en dag för tidigt. Men först lite bilder!


Den här fiskaren verkar ha samma inställning till arbete som undertecknad.

För blott 500 NOK kunde man flyga helikopter till ön Skrova. Men för samma peng fick man sex öl, de flesta hade sina prioriteringar i ordning.


Vinnarfisken till höger! Grattis till dig!

Torsktungor på pinne! 

Näststörsta skreien.


Varning för stark bild.

söndag 19 mars 2017

Courtney Marie Andrews live på Folk å rock i Malmö

I fredags spelade min nya countryidol Courtney Marie Andrews på Folk å rock i Malmö. Jag skulle egentligen varit där men i ett tillfälligt förvirringstillstånd förlängde jag mitt kontrakt på Lofoten, här skulle jag vilja flika in en sån emoji som tar sig för pannan.

Men min gode vän Mark var på plats så jag länkar helt enkelt till hans recension. Mycket nöje!


lördag 18 mars 2017

Lindi Ortega - Til The Goin' Gets Gone

Nu är Lindi Ortegas EP här. Ynka fyra spår bjuder hon på, i futtigaste laget kan jag tycka. Dessutom är en av låtarna en cover av Townes Van Zandts "Waiting 'Round to Die".

Covern är fin men inte extraordinär på något vis. Övriga spår är så klart mer spännande i egenskap av orginallåtar men det är egentligen bara titelspåret som är bra. "Final Bow" är rent dålig och kanske det segaste som någonsin passerat på mitt spotifykonto.

Nähedu Lindi! Det blir bakläxa på den här EP:n. Kom tillbaka när du har minst tio orginallåtar med bett i.


fredag 17 mars 2017

Ukerapport

Jag har drabbats av stora Norgedepressionen. Det är framförallt vädret som är orsaken. Det har regnat och snöat och regnat och snöat och regnat och snöat och regnat och snöat K-O-N-S-T-A-N-T i tre dagar. Man kommer inte utanför dörren förrän man är blöt genom alla lager med kläder och alla lager med hud.

Jag har ändå försökt hålla fanan högt, "roat" mig på alla sätt jag kan i slasket. I onsdags tog jag till exempel bussen till Leknes. Leknes är kanske den mest oinspirerade by man kan vistas i, till exempel fick jag betala tio norska kronor för en påtår på Frk. Lillemor Café. Jag hade bra lust att slänga tian i ansiktet på Lillemor men behärskade mig. Kaffet var dessutom det godaste jag smakat i Lofoten.

I Leknes var det regn, snö och hagel. Jag hade lånat ett paraply från huset där jag bor, det vände sig ut och in av blåsten och gick av på två ställen. Efter paraplyfadäsen gick runt lite på Lofotsenteret, cirka sju varv, innan jag tog bussen hem igen. Vilken fullträff av en dag!

Idag gick jag till skidspåren, åkte 500 meter i den blötaste blötsnö som någonsin skådats (jag kunde lika gärna spänt på mig skidorna i badhuset), sedan gick jag hem igen. Jag har blivit något av en expert på att ha ihjäl tid. Till exempel såg jag hela första säsongen av One Day At A Time på Netflix på två dagar, det var underbart tidsfördriv, se den!

I övrigt kan vi konstatera att åtminstone jobbet är harmoniskt, min största utmaning är att hitta den perfekta jobbyxan. Det är verkligen inte en enkel match eftersom byxorna även inom samma storlek skiljer mycket i längd. Jag har spenderat ett par pass i så korta byxor att till och med dementa norrmän (som inte ens vet hur man tar på sig en byxa) hånat mig.

Nu blir det helgjobb och sen säger det förhoppningsvis svisch och jag är hemma igen. Jag räknar med välkomstparad på Arlanda.

Ha det!

En riktig skidåkare drar sina egna spår.

onsdag 15 mars 2017

Sunny Sweeney - Trophy

40-åringen från Houston släppte i dagarna sin fjärde platta. Trots att hon är något av en late bloomer är hon en av de friskaste vindarna i branchen.

Musikstilen på Trophy är precis som på tidigare verk, klassisk country med det där typiska twangdrivet som blivit något av hennes signum. Allra bäst kommer det fram på upptempospåren, som "Better Bad Idea" och framförallt "Pills" som är plattans pärla. 

I övrigt tuggar det hela på i ett mestadels lugnt tempo. Men den mer dämpade Sweeney går inte heller av för hackor, "Unsaid" och "Bottle By My Bad" är i klass med Miranda Lamberts allra vackraste ballader. 

Trophy är med beröm godkänt.

Betyg: 4 (av 5)


tisdag 14 mars 2017

Benjamin Ingrosso - "Good Lovin'"

Jag älskar den här låten mer än vad som är socialt accepterat. Tur för mig då att jag har så få läsare att detta kommer passera förbi obemärkt.


söndag 12 mars 2017

Melodifestivalen 2017: final

Välkomna till världens längsta finalresumé. Nu kööör vi!

Igår var det alltså schlagerfinal i nationalarenan Friands Arena. Efter att ha läst kvällstidningarnas dom av finalen verkar det som jag är den enda som tyckte det var en frejdig show. Markus Larsson på Aftonbladet tyckte att det var den sämsta finalen i modern tid. Jag tycker Markus Larsson är den sämsta schlagerkrönikören i modern tid. Det är också skrattretande att både han och jeppen på Expressen inte för sitt liv kan acceptera att de internationella jurygrupperna tycker annorlunda än svenska folket, det är ju själva poängen med jurygrupperna.

Nu går vi vidare i programmet.

På förhand var det ett jämt startfält. Jag tycker som vanligt när det vankas final att alla låtar är väldigt bra, därför delas det ut generösa betyg i klassisk juryskala.

12 poäng

Benjamin Ingrosso – Good Lovin’
Wahlgrenklanens lilla guldpojke gjorde väl ingen besviken i final. Man får bara hoppas han hade sina höftluxortoser på ordentligt.

Wiktoria – As I Lay Me Down
Startfältets kanske vassaste låt men som shownummer hade det en del övrigt att önska.

10 poäng

FO&O – Gotta A Thing About You
Grabbarna i FO&O drabbades av en gnutta hybris när de i försnacket titulerade sin låt som arenapop, men faktum är att få artister fick till sitt finalframträdande så perfekt som den glada trion.

Lisa Ajax – I Don’t Give A
En låt som verkligen växt sedan den först såg dagens ljus i Malmö. Men det är en låt som kräver ett par lyssningar och då har man inte i Eurovision att göra.

Robin Bengtsson – I Can’t Go On
Lite förvånande var det väl ändå att den stela västgöten vann hela tjotaballongen men hatten av till den sympatiske Robin som såg så chockad ut i vinnarintervjun att reportern var tvungen att fysiskt leta upp en puls på pojken.

Jon-Henrik Fjällgren feat. Aninia – En värld full av strider
Mäktig jojk från Sveriges mest dämpade same.

8 poäng

Mariette – A Million Years
En snärtig låt men Mariettes sätt att sjunga är tämligen jobbigt att lyssna på, här råder noll magstöd. Hon sjunger ju från axlarna och upp. Tillbaka till sångpedagogen med dig!

Nano – Hold On
En riktigt bra låt, men som shownummer une catastrophe.

6 poäng

Ace Wilder – Wild Child
Den numera rutinerade schlagerfågeln kom aldrig riktigt in i matchen i årets final, med ett tidigt startnummer hann hon glömmas bort framåt kvällen. Själva låten är ändå helt okej men alla över fyra år är kanske färdiga med Ace och hennes slappa pyjamasstil.

Anton Hagman – Kiss You Goodbye
Varje år är det ett par låtar som mest blir ren utfyllnad, Antons gitarrpop drabbades tyvärr av det ödet om än med en helt okej låt.

4 poäng

Boris René – Her Kiss
Det är något med Boris som inte riktigt stämmer, han är onaturligt glad. Det går inte hem hos den här sura countrybloggaren. Dessutom är det ingen som vill se dina anklar Boris. Ta på dig strumpor eller byxor i normal längd tack.

Owe Thörnqvist – Boogieman Blues
Så klart kan inte en människa som levt under tre sekel mäta sig i konkurrensen men Owe ska i alla fall ha pluspoäng för kvällens vackraste outfit.

Det var det! Samtidigt på norska Melodi Grand Prix vann JOWST med låten ”Grab The Moment”. Om Marcus Larsson och co tyckt att det varit låg kvalité på programledarnas manus under melloturnén så kan jag låta hälsa att den norska finalen som tillsynes kördes utan manus var tusen gånger sämre. Programledarduon kan omöjligt varit nyktra, det var som en dålig förfest.

Kvällens och hela turnéns stora stjärna var utan konkurrens Clara Henry, vem hade kunnat ana att det märkliga valet skulle bli succé??


fredag 10 mars 2017

Ukerapport

Long time no see. Nu blir det Ukerapport!

Även om det gått tio dagar sedan förra rapporten kan jag inte riktigt komma på vad jag gjort sedan sist. Enligt mitt turnus har jag jobbat nio av dagarna (inklusive ett dubbelpass). Kan det vara möjligt? Jag känner mig utvilad. Men så har jag också ett arbete där man kan se en hel femmil i tjänst. Sen kan man se reprisen för gamlingarna minns inte att de redan sett det. High five till mig själv!

På grund av helg”arbetet” så missade jag tyvärr det lokala skidloppet Tour de Lofoten. Det var ett tvåmilalopp mellan Kabelvåg och Svolvær. Men efter att ha sett videor från loppet på Facebook ska jag nog tacka min himmelska fader att jag inte deltog, jag hade sett ut som Adrian Solano i den konkurrensen.



På min lediga måndag fick jag ändå njuta  av de professionellt spårade løyperna som fortsatt var fasta efter helgens tävlingar. Jag gav mig ut på förmiddagen och skidade sedan hela Guds långe dag i solskenet. Det var en sådan sällsynt dag som får en att förstå varför folk väljer att bo här.

Men verkligheten kommer snabbt ifatt en när man unnar sig två blaskiga afterski-öl på butiken och notan blir 80 norska kronor.

Det ska bli ett sant nöje att komma hem till Sverige och dricka finöl för billigare peng. Då kanske man också slipper grunda med tre mils skidåkning.

Ha de!

onsdag 8 mars 2017

Jon-Olov Woxlin - Act Aloof

Hälsingesonen Jon-Olov Woxlin har tagit bits and peices från den amerikanska folkmusiken och kryddat den med svensk vispoptraditioner. Resultatet blir en uppfriskande hybrid.

Act Aloof är spelmannens andra fullängdare och släpptes i fjol. Musikaliteten går inte att ta miste på. Trots att plattan i princip bara kompas med en gitarr och lite munspel är det en sprudlande samling folkmusik. Jon-Olovs gitarrspel får man verkligen tippa på hatten åt. En och annan fiol har också hittar in på plattan eftersom multitalangen dessutom är skolad violinist.

Fint gitarrplock och sirliga stråkar till trots är ändå plattans stora utropstecken Jon-Olovs kantiga röst som är svår att värja sig för. Det är någon slags svengelska med irländska inslag och artikulering i klass med en talpedagog. Jag fattar ingenting men överraskar mig själv med att gilla den.


Glädjande nog är Jon-Olov i färd med att spela in platta nummer tre, håll utkik i skivbyllorna! Eller på Spotify som normalt folk, där finner ni också Act Aloof och debuten Bohemian Disguise.

söndag 5 mars 2017

Melodifestivalen 2017: andra chansen Linköping

Sent omsider kom schlagerturnén till Sveriges vackraste stad, Linköping. Här var det dags för alla lucky losers att göra upp om de sista finalplatserna i Saab Arena.

Jag kom in sent i sändningen för jag var nere i byn och köpte brus. Väl på plats i tv-soffan hade jag svårt att engegera mig men jag gladde mig mycket över att Loreen åkte ut.

För det första, Loreens nummer är en exakt kopia av Sias artisteri de senaste åren. Att kalla det modernt, nyskapande och 2017 som kvällstidningarnas schlagerkrönikörer gjort är för mig helt obegripligt. De borde få sparken, att ligga två år efter är väl att vara så ute man någonsin kan vara? Jag är stolt över att svenska folket såg igenom spektaklet och istället röstade fram trallvänliga Anton Hagman.

För det andra, om nu Loreen har så himla fina politiska motiv med sin högst mediokra låt får hon ta och skaffa sig en ny arena eller helt enkelt sjunga en bättre låt. Schlager behöver verkligen inte bara vara tjo och tjim, se bara på fjolårets eurovisionvinnare. Men man måste som minimum ha en låt som har en melodi, det är framförallt där "Statements" gått bet.

I övrigt gick faktiskt alla mina personliga favoriter vidare. Nästa vecka är det final. Då hejar jag lite extra på Benjamin Ingrosso och Wiktoria men jag tror Mariette överraskar och vinner. Samma kväll går den norska Melodifestivalen av stapeln, Melodi Grand Prix. I Norge kör man uppfriskande Old school med en final och sen är saken biff.

Arrivederci!

Snopet!

fredag 3 mars 2017

Lindi Ortega - "Til The Goin' Gets Gone"

Stoppa pressarna, här kommer ett countryrelaterat inlägg på en countryblogg.

Lindi Ortega har sedan länge varit en personlig favorit. Den kanadensiska sångfågeln verkar helt oförmögen att göra något annat än fantastisk musik, kanske för att hon sjunger som en gud. Den 17 mars släpper hon en ny EP, ett klassiskt drag inom countybranchen när man behöver få in lite mer kosing men inte har låtar nog till en hel platta. Första singeln är i alla fall top notch, som vanligt.