The secret life of a Swedish sykepleier in Norway

Idag jobbade jag mitt åttonde pass på Svolvaer Omsotgssenter. Boendet ligger precis nere vid en sjökant med nydelig utsikt över sjö och snötäckta berg, jag ska fota nästa gång jag är på jobbet och visa er. Det bor 24 patienter på boendet uppdelade i tre grupper som skiljs åt med lås och bom så de dementa och den förvirrade svenskan inte ska virra in på fel avdelning.

Tempot går i slow motion. Jag går hela tiden och småstressar men kommer sedan på mig själv att jag inte har ett skvatt att stressa över. Jobbet går alltså ut på att få upp patienterna, få i dem mat, lägga dem till middagsvila, upp med dem igen till eftermiddagskaffe, ge dem kvällsmat, lägga dem. Och så håller man på. På ett vanligt dagpass är vi tre i personalstyrkan om åtta patienter. Alltså har man 2,66 patienter att "hålla reda på". Rond sker en gång om veckan, alla patienterna har dosrulle så det är bara att sprätta och ge och många av dem är (typiskt norskt) mycket pigga i kroppen. Det finns som ni kan förstå stort utrymme för långa kafferaster och det var ju akkurat det jag kom hit för.

Men visst är det ibland en utmaning att ta hand om oroliga dementa men jag måste säga att de är helt fantastiska på det på Svolvaer Omsorgssenter. Allting får ta sin tid, är det någon som är trött på morgonen så får de sova till klockan 11. Det är överhuvudtaget inte så noga med tider, saker och ting får ske i takt med de boendes humör. 

Imorgon tänkte jag pröva den lokala simhallen och på fredag blir det fredagsöl på Bacalao nere i byn.

Ha det ja!

Notera gärna den somriga ensemblen.