Eurovision Song Contest 2019

Det har varit ett ovanligt svalt intresse för schlagern i år från min sida. Kanske har jag drabbats av något cerebralt, eller så har jag först nu tillfrisknat.

Med krystat engagemang försökte i alla fall jag och vännerna Ipa och Bailey(s) tagga till inför lördagens final. Men det var även folk av kött och blod på plats så ni inte tror att jag satt och söp i min ensamhet även om det hade varit en fullt adekvat strategi för att överleva aftonen.

Nu till musiken. Som tyvärr var riktigt usel i år. Man brukar ju ändå hitta ett par låtar som man gillar pinsamt mycket. Med ljus och lykta fann jag ändå några spår som var hanterbara:

TJECKIEN Lake Malawi - "Friend of a Friend"
Lake studsade runt som en gummiboll på scenen. I alla andra sammanhang förmodligen en riktigt störig individ, men på schlagergolvet kom hans glada persona som en frisk fläkt.

CYPERN Tamta - "Replay"
Långt ifrån förra årets cypriotiska bidrag "Fuego" som var ren och skär magi, men med årets mediokra startfält får vi ändå anse att denna dansanta popdänga befann sig i övre skiktet. Men det var svårt att fokusera när man fullständigt hypnotiserades av sångerskans paljettblöja.

FRANKRIKE Bilal Hassani - "Roi"
Här fick man bokstavligt talat ta fram ljus och lykta för att hitta artisten på scenen. Bilals pyttelilla kropp rymde en mäktig schlager som blandade friskt mellan franska och engelska. Det hela landade otippat värdigt.

NEDERLÄNDERNA Duncan Laurence - "Arcade"
Årets vinnare föll även i god jord hos mig. Ett ganska trist nummer men en helt okej låt räcker märkligt nog enda till toppen i denna musiktävling.

SVERIGE John Lundvik - "Is It Too Late For Love"
Lundvik har växt i min bok. Sympatiskare människa får man ju leta efter. Han och The Mamas hade kvällens bästa låt.

Showen som sådan var okej. I sedvanlig ordning hade man onödigt många programledare på scenen. Madonnas pausunderhållning var dock ett bottennapp av fatala mått som dessutom kostade skjortan. Man hade för samma peng kunnat anställa en sjuksköterska på heltid i cirka 30 år.

Måns Zelmerlöv kunde inte låta bli att lägga näsan i blöt och var för hundrade året i rad uppe på schlagerscenen och drygade sig. Hans version av förra årets schlagertvåa "Fuego" var dock rätt trivsam. Fuego-Eleni Foureira fick istället det svåra uppdraget att sjunga Ukrainska schlagerklassikern "Dancing Lasha Tumbai" och gjorde det med den äran. Men hon har eventuellt vistats lite väl mycket på lip filler salong det gångna året.

På det stora hela en ganska medioker afton men inget som inte lite spexiga brillor rådde bot på. Väl mött nästa år i Amsterdam!

Dare to Dream!