torsdag 16 juli 2015

Elin Ruth live i Linnéparken

Ikväll gästades vår lilla stad av jazziga Elin Ruth med band. Hon hette förut Elin Sigvardsson och sedan Elin Ruth Sigvardsson men nu alltså Elin Ruth kort och gott. Jag heter som innan Kerstin Viman om det nu rådde några tveksamheter där.

Spelningen ägde rum i stadens (väl?) enda park, givetvis var jag på plats på en filt med en bira i nypan.

Det var Växjö kommun som bjöd in till kalaset i form av Scensommar som är nåt form av kulturfrämjande projekt med en massa spelningar, teatrar och annat estetiskt som kan tänkas ske på en scen på en sommar. Som grädde på moset är allt gratis och då är man ju givetvis såld (!).

Kvällen till ära hade man byggt upp en liten scen mitt på gräset för Elin Ruth och bandet. Annars finns det en stor pampig scen bara ett stenkast därifrån men den ansågs way too mainstream för Elins coola aura. Istället för behagliga bänkar fick man nu istället sitta som ett packe boskap direkt på gräset.

Elin Ruth och hennes fem bandmedlemmar entrade den lille scenen punktligt och utan någon direkt presentation rev de av en första bit, och jädrar i min låda vilken pipa hon har. Spotify gör den inte rättvisa. Det lirades en hel del låtar från hennes två senaste plattor som nyligen kom ut med kort tid emellan. Men jag njöt mest av hennes gamla låtar, till exempel "Love" och "Song For Anna" men de nya spåren gick verkligen inte av för hackor heller.   "The Storm" var frejdig värre och på "Over The Moon" blev det allsång och trots på tok för nykter publik för den typen av uppsåt, trivsam stämning.

Men allra mest imponerades man av Elins showmannaship, dels sjunger hon som en Gud men sen osar hela hon även någon form av ödmjukt självförtroende som ytterst få besitter. Dessutom vansinnigt vacker i snajdig frisyr, tajt byxdress och en längd på typ 1.90. Det hela resulterade i ett härligt paket att vila ögonen på i cirka en timme.

Värt att nämna i sammanhanget är också 24-åriga underbarnet Susanna Risberg som spelade elgitarr och dansade runt med fingrarna på gitarrarmen som om hon aldrig gjort annat. Jag var tvungen att gå hem och googla henne och upptäckte då att hon de facto inte gjort annat. Från tio års ålder ungefär har hon lirat på sin lille gitarr och nu är hon typ Sveriges bästa gitarrspelare.

Sammanfattningsvis en alldeles underbar spelning, om än i kyligaste laget. Folk rusade hem efter sista låten i vad jag förmodar var ett desperat försök att slippa behöva amputera alla sina perifera kroppsdelar till följd av köldskador.

Instagram @barabaraberra

2 kommentarer:

  1. Håller med! Bättre raspig magisk pipa IRL o fantastiskt vacker kvinna!! En god kväll!
    Kram Rothan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt fin kväll! Hade dock gärna fått vara tio grader varmare för min smak.....

      Radera