Kerstin lagar mat

Idag tänkte jag festa till det med kycklingsallad på min lediga dag. En vän har poängterat för mig att det är himla smidigt att köpa färdiggrillad kyckling så det gjorde jag.

Men jag hade inte räknat med den otrevliga uppgiften att hacka upp djuret.

Jag klarade inte av det. Jag stod med tryggt avstånd och petade på den lille som gled runt i marinad på skärbrädan. Jag försökte några gånger fatta tag i ett lår och ta mig samman och bara skära loss från stjärt till hals, som slaktkokboken så poetiskt beskriver det. Men jag äcklades av situationen å det grövsta. Var till och med tvungen att lämna köket vid flera tillfällen.

Jag kunde inte för mitt liv sätta kniven i djuret. Fick tillslut ge upp och petade tillbaka honom i påsen igen.

Alltså: Nu har jag en kyckling här hemma som väntar på att bli sallad. Vem vill hjälpa mig? Eventuellt behöver jag även någon slags beteendeterapi.