Jag trodde först det var något fel på min lille PAL men det är tydligen det här burkiga sjunga-två-meter-från-micken-soundet som gäller på kakornas andra album. I en kombination med det dåliga ljudet är det också så sjukt mycket lustiga instrument på varje låt. Som i Kings and Queens där de vackra stämmorna fullständigt körs över de första två minuterna av någon slags little drummer boy trumma. Det är för övrigt en helt okej låt om man bortser från trumpojken.Det mesta på albumet är faktiskt helt okej men kakorna verkar besitta en unik förmåga att förstöra sina låtar med en massa konstigheter.
Klart bästa låten är Beg, Borrow and Steal. Den är förhållandevis avskalad instrumentmässigt bortsett från ett intensivt munspelssolo. Om man spelar albumet i dess rätta ordning har man inte heller hunnit tröttna på sentimentaliteten vid det här laget, cirka två låtar senare kräks man på den nämligen. Det vore lite gött om trion kunde sjunga någon låt där de inte lät som de höll på att brista i gråt närmaste sekunden.
Munspel är förövrigt ett återkommande tema plattan igenom, vilket blir något enerverande för en som tycker munspel är något av det vidrigaste ljudet på denna jord.
Jag ville så gärna älska detta album men det kan jag bara inte. Jag tycker ändå om kakorna för deras vilja att förmedla countrymusik till detta avlånga land och önskar bättre lycka nästa gång.
Betyg 2 (5)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar