Slutrapport

Sista veckan i Lofoten blev något av en snöfest. Det snöade konstant dag och natt. Det snöade så mycket att det inte gick att åka skidor, har ni någonsin hört något så dumt?

Bristen på skidåkning frigjorde mycket dötid på programmet, sista dagarna i Lofoten blev därför föga intressanta. Jag jobbade dessutom flera kvällspass på raken vilket i princip är det värsta jag vet. Hatten av till alla människor som finner mening i den tid då man fortfarande har dagsverket framför sig.

I övrigt kan vi konstatera att Lofoten är ännu vackrare på vinterhalvåret än på sommaren. Då får man norrsken, snö och nästan inga störiga turister. På sommaren kan man förvisso gå på toppturer men är man inte av arten norsk bergsget så kommer man ändå aldrig riktigt förstå tjusningen med den hobbyn. En nordnorsk sommar är dessutom bara marginellt varmare än en nordnorsk vinter.

Det mest spännande med Norge är dock inte den storslagna naturen eller det karga klimatet. Det är att små byar som Svolvær med cirka 5000 invånare är ett fullt levande samhälle med skolor, vårdcentraler, tandläkare, butiker, infrastruktur (världens minsta flygplats!) och så vidare. Allting finns trots att det ju knappt bor någon här! Det är kanske så Norge blivit det lyckligaste landet. Sedan att hela landet i princip är ett gäng Sverigedemokrater förklädda i gulliga lusekoftor är en annan femma. Ni skulle bara veta hur mycket rasistiska kommentarer som sipprat ut ur de tillsynes mest väna av människor.

I fredags lämnade jag i alla fall det lyckliga men moraliskt tvivelaktiga landet. Resan startade redan klockan 04.30 med taxi ut till flygplatsen där flyget sedan tog av 05.30. Via Stokmarknes, Bodø och Oslo landade jag tillslut i Arlanda där välkomstparaden (mamma och pappa) radat upp sig.

Slutet gott, allting gott. Nu blir det fri lek till arbetslusten återfinner sig.

Ha det på badet!