Årets eurovisonresumé utgår till följd av ett lite bitskt inlägg i genusdebatten

Vad var det egentligen som hände i lördags? Jo skäggiga damen vann Europas största musiktävling och det var tydligen det bästa som hänt Europa sedan muren föll i Berlin.

Ingen har väl missat hur duktiga journalister varit med att kalla Conchita för kvinna, ingen har ens schabblat på pronomen. Under själva tävlingens gång sa bisittarna hon eller henne 11(!) gånger under den korta introduktionsvideon.

Inte för att vara en bakåtsträvare eller så, men någon måste ju så att säga tala ur skägget.

Conchita Wurst är en hittepåperson, ett alter ego som dragshowartisten Thomas Neuwirth skapat eftersom han tycker det är festligt att ha på sig klänning, sminka sig och vara fin i håret. Han har dessutom valt att krydda karaktären med ett mustigt skägg. Det är verkligen inget som helst fel med det men att kalla Thomas för kvinna är felaktigt språkbruk. Låt gå för att karaktären Conchita Wurst i allra högsta grad är kvinna men hon är också en karaktär, precis som Hero, Pansar och Bullet i barnprogrammet Gladiatorerna. Så varför envisas journalister med att rapportera om henne som att hon vore en riktig person?

Jo för att vi här i Sverige är så in i helvetes rädda för att anses diskriminerande, rasistiska eller intoleranta. Till den grad att vi överkompenserar, vi öser beröm över Conchita, vi älskar att vi i Europa blivit så reko att vi kan rösta fram en sådan artist som vinnare. Vi klappar oss på huvudet och känner oss nöjda över hur långt vi kommit. Sedan sitter vi i fikarummet på jobbet och hör någon säga att den där Wurst som vann i lördags såg ju inte riktigt klok ut och vi kommer på oss själva att tänka att där var det äntligen någon som slog huvudet på spiken.

För hur gärna vi än vill vara fördomsfria och härliga så kommer vi nog alltid reagera på kombinationen klänning och skägg. Och det är i min värld inte lika med att var intolerant eller diskriminerande. Det är bara en ryggradsreaktion som kanske (förhoppningsvis!) försvinner ur våra gener med ett par miljoner års evolution och människor som Thomas Neuwirth.

För handen på hjärtat hur många av oss hade jublat om vår pojkvän/doktor/pappa/bror/revisor/VVS-konsult plötsligt dök upp i läcker ögon make-up, högklackat och skägg?

Någon?